Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 431-432 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktoriablått ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till privatlifvet på det af henne byggda slottet
Friedrichshof invid Kronberg på sluttningen af
Taunus. Mellan V. och hennes äldste son, kejsar
Vilhelm II, rådde länge af politiska skäl ett
kyligt förhållande, men efter Bismarcks afgång
1890 förbättrades det, och V. vistades på sin sons
önskan 19–27 febr. 1891 inkognito i Paris för att
sondera möjligheterna för ett politiskt närmande i
försonlig anda. Hon angreps 1898 af en kräftsjukdom,
som lade henne efter tre års tappert burna plågor i
grafven. Hennes okloka impulsivitet och frispråkighet
hindrade henne att bli populär i Tyskland. Om
hennes barn se Fredrik, sp. 1276. En marmorstaty
öfver V. restes 1903 i Berlin vid Brandenburger tor.
Jfr biogr. af
S. Whitman (1901),
G. A. Leinhaas (1902) och
J. Jessen (1907),
G. Routier, "Voyage de l’impératrice Frédéric à Paris en 1891" (1901),
och under Fredrik, sp. 1276, anförd litteratur.

^{V. S–g.}

Viktoriablått, kem. tekn., tjärfärg, som
erhålles genom inverkan af fenyl-α-naftylamin på
tetrametyldiaminobensofenonklorid. Dess vetenskapliga
namn är fenyltetrametyltriamino-α-naftyldifenylkarbinol-klorhydrat.
Det bildar bronsglänsande kristallkorn eller violett
pulver och löses med rent blå färg i sprit samt i varmt
vatten. Det är tämligen tvättäkta, men ej ljusäkta och
används för färgning af siden, ylle och bomull. Under
namn af viktoriablått förekomma i handeln äfven ett
par andra, med ofvannämnda närbesläktade färgämnen.

^{K. A. V–g.}

Viktoriafallen. Se Sambesi, sp. 566.

Viktoriaförsamlingen, i Berlin, bildades
7 juni 1903 på sammanträde af svenska kolonien i
Berlin. Initiativtagare var pastor Gunnar Helander,
som 1902 af Svenska kyrkans missionsstyrelse
sändts till Berlin för att arbeta bland där boende
landsmän. Redan från början fick församlingen åtnjuta
kraftigt stöd af dåv. envoyén grefve A. Taube. Bland
öfriga för församlingens arbete varmt intresserade
lekmän må nämnas redaktör Gustaf Blomquist. 10
febr. 1905 erhöll församlingen en af K. M:t fastställd
kyrkoordning, hvarigenom församlingen likställdes
med öfriga svenska församlingar i utlandet och
underställdes domkapitlet i Uppsala. Enligt
kyrkoordningen skall pastor tillsättas af K. M:t
efter ärkebiskopens och församlingens hörande. Denna
bestämmelse har dock ännu ej trädt i kraft, utan
pastor förordnas tillsvidare af ärkebiskopen. Pastor
Helander tillträdde 1 maj 1913 kyrkoherdebefattningen
i Vänersborg, och till hans efterträdare förordnades
dåv. pastorsadjunkten i Jakobs församling i
Stockholm, Fredrik Sebardt, som s. å. utnämndes
till legationspredikant. Församlingsmedlemmarnas
antal växlar betydligt på grund af kolonimedlemmarnas
ständiga växling; f. n. (1921) utgör de i församlingen
inskrifnas antal omkr. 600. Församlingens
arbete omfattar dock, praktiskt taget, hela
svenska kolonien, som före Världskriget räknade
omkr. 2,000 medlemmar, men under kriget minskats
med nära hälften. Församlingen saknar egen kyrka;
gudstjänsterna hållas sedan adventssöndagen 1905
i Domstiftskapellet Oranienburgerstrasse 76 a.
Församlingen inköpte emellertid 1920 en rymlig villa
med tillhörande park, en egendom, som tillträddes
i mars 1921. I denna villa, hvars adress är

Landhausstrasse 33–34, komma kyrkosal och öfriga
för församlingsarbetet nödiga lokaler att
inrymmas.

Viktoriaförsamlingens villa i Berlin sedd från parken.

Meningen är, att en kyrka sedermera skall uppföras i parken.

^{Fr. S.}

Viktoriagrönt, detsamma som malakitgrönt (se d. o.).

Viktoriagult, kem., tekn., tjärfärg, bestående
af alkalisalt af dinitrokresol. Den f ramställes
genom nitrering af kresol (se d. o.) och produktens
öfverförande i alkalisalt. Alltefter kresolens och
det använda alkalits art kunna flera olika afarter
af färgämnet erhållas. Det bildar ett rödt pulver,
lättlösligt i vatten, med starkt gul färg. I egenskap
af nitroförening är det explosivt och måste därför
handhas med försiktighet. Utom till tygfärgning
användas vissa slag af viktoriagult, nämligen
kaliumsalterna af dinitro-orto- och -parakresol,
som saffranssurrogat, samt kaliumsaltet af
dinitroorto-kresol, under namn af antinonnin, som
bakteriedödande och larvfördrifvande medel.

^{K. A. V–g.}

Viktoriahus, i botaniska trädgårdar, växthus för
odling och studium af vattenväxter. I ett sådant förekommer
vanligen en Victoria regia (se d. o.). Däraf namnet.

Viktoriakaka, kokk., göres af potatismjöl, socker,
smör, rifven mandel, prima grädde, äggulor,
citronrasp eller vanilj, litet salt och sockrade
orangeblommor. Smöret arbetas med äggulorna, sockret
och mandeln samt kryddorna tillsättas undan för undan,
så potatismjölet och gräddskummet. Kakan gräddas i
lagom värme och dekoreras efter tycke och smak.

Viktoriakorset.

Viktoriakorset (The Victoria cross), storbritannisk
militärorden för militärer af hvarje rang, stiftades
af drottning Viktoria 29 jan. 1856, vid Krimkrigets
slut. Ordensdekorationen utgöres af ett malteserkors
i brons med k. krona och lejon samt undertill
inskriften "For valour". Den bäres af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>