Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 391-392 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vik ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fönsteraxlar å lång- och två å kortsidorna. Höjden
är mot sjösidan 47, mot gårdssidan 43,5 m., bredden
12 och längden 24 m. Till den på hufvudfasaden
mot n. i fjärde våningen nedifrån belägna
hufvudportalen af sandsten, hvars halfrunda båge

Viks slott, sedt från n. v.

flankeras af rusticerade pilastrar och ofvan dem en
rikt med troféer, pukor, fanor m. m. dekorerad fris
samt en attika med lång inskrift, leder en murad,
stenbelagd uppfartsväg och en bred, af sandstensräcken
omgifven trappa. I slottets fyra hörn sitta närmast
under takfoten hängtorn, som hvila på utkragningar i
muren och inåt förbindas med motsvarande våning. Det
med engelsk skiffer klädda taket krönes af en hög
takryttare samt en mängd kopparbeklädda takkupor,
skorstenar och spiror. Källarvåningarna ha branta
trappor, mörka gångar samt hvalf, och från den
tvärs öfver byggnaden gående förstugan leder genom
våningarna en hufvudtrappa, i hvars väggar inmurats
stenhällar med vapen och inskrifter från skilda
tider. Bland rummen märkas den väldiga, på 1860-talet
ordnade riddarsalen, i hvars rikt dekorerade taklist
äro anbragta egarnas till V. målade vapensköldar och i
hvars norra vägg utmynnar en lönntrappa från mellersta
källarvåningen. I närheten af slottet uppfördes 1751
det s. k. "Stenhuset", en envåningsbyggnad af tegel,
till ersättning för ett stort, dyrbart inredt trähus,
som nedbrunnit för mycket länge sedan, men hvartill
grunden påträffades 1918. – V:s förste kände egare
var Tiundalands lagman Israel Andreasson And (d. 1289;
se Andreas Andreasson And), hvars dotter Ramborg, gift
andra gången med Arvid Gustafsson Sparre (se Sparre,
sp. 570), byggde Väster-Åkers kyrka 1331 och där har
sin graf med graverad kopparhäll, ett af Sveriges mest
framstående konstalster från medeltiden (se
afbildning i fig. 3 till art. Grafmonument). 1385 öfvergick
V. genom arf från Sparre- till Bielkeätten, kom genom
gifte till den dansk-skånske riddaren Klaus Nilsson,
d. på 1440-talet, hans son och sonson, Knut Nilsson
(d. 1522), som 1521 på V. trotsade Gustaf Vasas
belägring. 1559 kom V. ånyo genom arf till ätten
Bielke, fråndömdes 1600 Klas Bielke (se Bielke 11)
och tillföll kronan, men återgafs åt honom 1615 och
stannade i denna släkts ego, tills fältmarskalken
G. Horn (se Horn 8) 1656 genom sitt gifte med
Sigrid Bielke blef V:s egare. Deras dotter Hedvigs
(d. 1715) giftermål med B. von Liewen (se Liewen 1)
förde V. till denna släkt, och de sistnämndes son
landshöfdingen frih. K. G. von Liewen, f. 1722,
d. 1770, lät uppföra "Nya stenhuset". 1787–90 egdes
V. af frih. Charles De Geer (se De Geer 4) och
har sedan egts af grefl. och friherrl. ätten von
Essen, tills slottet med park och ett mindre område
1912 såldes till nuv. egaren, bankiren A. Berg. På
1860-talet genomgick V. en grundlig reparation under
ledning af F. V. Scholander, hvarvid det fick sitt
nuv. utseende (se fig.).
E. A-t.

Vik, friherreskap i Finland, som 4 juli 1570 gafs åt
riksrådet Klas Fleming, omfattade hela Vik bol och två
byar i Böle bol i Sjundeå socken, Raseborgs län, samt
Jokkis bol i Portas socken, Sääksmäki härad. Kort
efter Flemings död (1597) indrogs det af hertig Karl
till kronan.

Vik. 1. Härad och pastorat vid kusten s. om
Brönnöy, Nordland, Norge. 232,66 kvkm. med 2,568
inv. (1918). Fiskeridistrikt. – 2. Härad och
pastorat på bägge sidor af Sognefjorden, Sogn,
Norge. 714,66 kvkm. med 3,322 inv. (1918). Vid
hufvudkyrkan den tätt bebyggda platsen Viksören. I
närheten en gammal stafkyrka (Hopperstad) och en
gammal stenkyrka (Hove). Fresvikjökeln i s. ö. 1,568
m. Projekterad järnväg till Voss. Jordbruks- och
fruktodlingsdistrikt.
1–2. K. G. G.

Vik, Hans, pseudonym. Se Almquist, sp. 681.

Vik, Ingebrigt Hansen, norsk skulptör, f. 5 mars
1867 i Viköyr i Hardanger, studerade teckning och
träsnideri i Bergen och i Köpenhamn från 1885,
egnade sig åt modellering och snideri i elfenben,
bodde i Bergen 1892-1902, studerade därpå i Paris vid
upprepade besök samt i Italien och Tyskland. Bland
hans skulpturverk äro Arbetare (1901, galleriet
i Bergen), skisser till statyer af N. H. Abel
(1902) och Camilla Collett (1905), två statyer af
unga kvinnor i marmor och en byst i brons (alla i
Kristiania nationalgalleri), en Ung och en Gammal
kvinna i museet i Budapest (1907) och skiss till
Eidsvoldsmonument (1910-11). Dessutom byster,
arbeten i elfenben, dekorativa verk. V:s arbeten
prisas för lugnt allvar och personlig skönhetskänsla.
G–g N.

Vika, socken i Kopparbergs län, Falu domsagas
norra tingslag. 22,637 har. 3,594 inv. (1919), hvaraf
1,892 i den till socknen hörande Hosjö
(Sandviks) kapellförsamling. V. församling bildar
med Hosjö kapell ett pastorat i Västerås stift, Falu
kontrakt.

Vika, Veka (äfven Viku-, Veko- och
Veckosjö, fsv. vika sio), isl. vika (vika sióvar), i
Norden fordom namn på en viss våglängd till
sjöss, liksom en rast (fsv. rost, rast, isl. rost)
var ett visst stycke väg till lands (”vika at vatne”,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>