Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 333-334 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viersen ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

see, fr. Lac des quatre cantons, "de fyra
skogskantonernas sjö", den vackraste alpsjön
i Schweiz, ligger 437 m. ö. h. i hjärtat af
landet mellan de fyra skogskantonerna Schwyz,
Uri, Unterwalden och Luzern, efter hvilka den är
uppkallad. Dess form är högst oregelbunden, sammansatt
som den är af 7 olika småbäcken. Den sydligaste
delen, Urisjön, hvars branta klippstränder
(Rütli, Tellsplatån vid Axenberg; se illustration
till Tellsagan) äro schweiziska hjältesagans
klassiska mark, sträcker sig från Reuss’ mynning vid
Flüelen mot n. till Brunnen, där den genom ett sund
sammanhänger med Gersau-sjön. Ett blott 800 m. bredt
sund mellan två från Vitznauerstock och Bürgenstock
framspringande uddar leder från denna sjö mot n. till
Weggissjön, mellan Rigi i n. och Bürgenstock i s. Från
Weggissjön utgå mot

Vierwaldstättersjön vid Weggis.

n. Küssnachtsjön, mot n. v. Luzernsjön,
mot s. v. den genom sundet vid Stansstad i två
bäcken delade Alpnachsjön; v. om det sistnämnda
bäckenet reser sig Pilatus. V:s längd från Reuss’
mynning vid Flüelen till dess utlopp vid Luzern
utgör 37 km.; dess största bredd, mellan Alpnach- och
Küssnachtsjöarnas innersta ända, är 17,5 km.; hvarje
enskildt bäckens bredd uppgår dock endast till högst
5 km. Areal 113 kvkm.; största djupet (i Urisjön) 214
m. Vattnet är klart, i Urisjön af mörkgrön färg, som
mot v. småningom öfvergår i blått. Yttemperaturen
kan under sommaren stiga till 25°, medan
bottentemperaturen utgör endast 4–6°. Under historisk
tid har sjön aldrig fullständigt tillfrusit. Den
hemsökes ofta af föhnstormar och kan då vara farlig
att befara. Rikedomen på fisk (särskildt foreller)
är stor. V:s egendomliga form och bottengestaltning
äro resultat af de jökelmassors verksamhet, som under
istiden uppfyllde dessa dalstråk. Möjligen har en
landhöjning i n. ö. bidragit till att uppdämma sjöns
vatten; i hvarje fall är det betydande djupet liksom
väggarnas branthet ett isens verk. Utom Reuss upptar
V. fr. ö. Muotta, fr. v. Engelberger aa och Sarner
aa samt flera mindre vattendrag. Ett större antal
ångbåtar trafikerar sjön; S:t Gotthardsbanan går längs
östra stranden af Urisjön, jämsides med Axenstrasse.
A. N-d.

Wierzbołow [vjeʃbå’ωov], ty. Wirballen, stad
i polska guv. Suwalki, den närmast tyska gränsen
(Ostpreussen) belägna stationen på järnvägslinjen
Petrograd–Königsberg. Omkr. 3,300 inv., däraf 37
proc. judar.
A. N-d.

Vierzehnheiligen [firtsenhaj-], vallfartsort i
bajerska reg.-omr. Oberfranken, 27 km. n. ö. om
Bamberg. På det ställe, där enligt legenden 14
(ty. vierzehn) hjälpande helgon 1446 tedde sig för en
herde, uppbyggdes ett kapell och på dess plats 1743–72
en praktkyrka, prydd med fresker, som framställa
legenden om vallfartsortens tillkomst. V. har
årligen besökts af omkr. 50,000 pilgrimer. Dess
kyrka erhöll 1898 titel och rang af påflig basilika
(Basilica minor).
A. N-d.

Vierzon [viärså’], stad i västra delen af franska
dep. Cher, på en höjd, som behärskar föreningen af
Yèvre och Cher, 30 km. n. v. om Bourges. Ganska
betydande fabriksort med tillverkning af
landtbruksmaskiner, porslin och glas. V. består
af tre kommuner: V.-ville [-vi’l], 11,860
inv. (1905), V.-village [-villāʃ], 6,650 inv.,
och V.-Bourgneuf [-bornö’f], 1,929 inv.
A. N-d.

Wiesbaden [vīs-]. 1. Regeringsområde i
preuss. prov. Hessen-Nassau, bildadt 1866 af det forna
hertigdömet Nassau (med undantag af några områden,
som lades till Kassel), landtgrefskapet Homburg
(utom Meisenheim), hessiska kretsen Biedenkopf och
större delen af den forna fria staden Frankfurts
område. 5,618 kvkm. 1,212,968 inv. (1910). Sydliga
delen fylles af Taunus’ mot n. ö. löpande höjder
(Grosser Feldberg, 880 m.), norra delen af Westerwald
(Fuchskauten, 657 m.); mellan dessa bergsträckor
flyter Rhens biflod Lahn. Odling af hvete, råg,
lin, hampa, tobak och humle; i högre trakter äfven
korn, hafre, bohvete och potatis. I dalgångarna
en anmärkningsvärd odling af vin, där samt på
sydsluttningen af Taunus äfven odling af de vanliga
fruktträden samt persikor, aprikoser, kastanjer,
valnötsträd och mullbärsträd. Af bergverksprodukter
lämnar området (särskildt Lahndalen) järn, zink,
bly, koppar, nickel och mangan; äfven något
brunkol brytes. Landet är rikt på mineralkällor;
utom hufvudstaden må som badorter nämnas Ems,
Langenschwalbach, Selters, Schlangenbad och
Weilbach. W. är indeladt i 18 kretsar. – 2. Förr
hufvudstad i f. d. hertigdömet Nassau, nu i
ofvannämnda reg.-omr., ligger 117 m. ö. h. i en
dal på sydöstra sluttningen af Taunus, 5 km. n. om
Rhen, 9 km. n. om Mainz. 109,002 inv. (1910). W. gör
intryck af villastad med, särskildt i utkanterna,
breda gator, alléer, promenader och omfattande
trädgårdsanläggningar. Skyddad som den är mot de
skarpa vindarna från nordsidan, har staden ett
gynnadt klimatiskt läge med låg vintertemperatur
(+2° C. medeltemperatur i jan.); detta har bidragit
till att göra W. till en af Tysklands och världens
mest besökta badorter (före Världskriget öfver
100,000 badgäster om året). De förnämsta byggnaderna
härstamma från modern tid; bland kyrkorna må nämnas
den protestantiska hufvudkyrkan i gotisk stil
(1853–62), den katolska Bonifatius-kyrkan i romansk
stil (1844–49), synagogan i morisk stil (1869) samt
det grekiska kapellet (1853–55). Andra byggnader äro
slottet, där till 1866 herti-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>