Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wickman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den tyska prosaromanen. Det mest betydande är
Rollwagenbüchlin (1555; utg. af H. Kurz 1865),
en samling smärre berättelser, till stor del hämtade
från medeltidens burleska "schwänke". I folkböckernas
stil diktade han de större berättelserna
Gabriotto und Reinhard (om trogen kärleks makt),
Von guoten und bösen nachbaurn (1556),
Der goldtfaden (1557; utg. 1809 af Cl. Brentano; om en herdegosse, som blir grefve) m. fl.
Han skref äfven bibeldramer, muntra fastlagsspel och
lärodikter, af hvilka
Irr reitend bilger (1555)
är betydelsefullast. W:s arbeten utgåfvos 1901–06 af
J. Bolte och W. Scheel i 8 bd. Se
A. Stöber, "J. W." (1866), och
W. Scherer, "Die anfänge des deutschen prosaromans und J. W."(1877).
(R–n B.•)
Wickrath, riksfritt herrskap. Se Quadt, von.
Vicksburg [vi’ksbəg], näst största staden i
nordamerikanska staten Mississippi, högt belägen på
vänstra stranden af Mississippi, omedelbart nedanför
mynningen af Yazoo river, nästan midt emellan Memphis
och New Orleans. 23,264 inv. (1915). V. är en af de
förnämsta i inlandet belägna skeppsorterna för bomull,
men har äfven åtskilliga industriella anläggningar,
såsom för tillverkning af järnvägsmateriel,
maskiner o. s. v. Under inbördeskriget (1861–65)
var V. en viktig strategisk punkt, emedan
det behärskade flodfarten på Mississippi; det
befästes också starkt af sydstaternas trupper,
men kapitulerade för general Grant 4 juli 1863.
A. N–d.
Wicksell, Johan Gustaf Knut, nationalekonom, f. 20
dec. 1851 i Stockholm, blef 1869 student i Uppsala,
där han 1885 aflade filos. licentiatexamen,
bl. a. i matematik, och vistades 1885–89
med understöd af Lorénska fonden i England,
Frankrike, Schweiz, Österrike och Tyskland för
sociala och nationalekonomiska studier. 1895,
efter licentiatexamen i nationalekonomi,
promoverades han till filos. doktor och blef
1899 juris kandidat samt docent i nationelekonomi
och finansrätt. Sedan 1899 tjänstgjorde han vid
Lunds universitet och var där professor 1901–16
i sistnämnda ämnen. Han har skrifvit bl. a.
Några ord om samhällsolyckornas vigtigaste orsak och botemedel, med särskildt afsende på dryckenskapen (1880),
urspr. ett föredrag, som väckte stort uppseende
och framkallade flera motskrifter,
Svar till mina granskare (s. å.),
Om utvandringen, dess betydelse och orsaker (1882),
Om prostitutionen. Huru mildra och motverka detta samhällsonda? (1887),
allt arbeten, i hvilka W. framträder som en
hängifven apostel för nymalthusianismen. Hans
mest betydande vetenskapliga arbeten behandla
penningteorien, speciellt penningräntans inflytande
på varuprisen, och ha tillförsäkrat honom en mycket
framskjuten plats bland auktoriteterna af den
österrikiska skolan (se Nationalekonomi, sp. 517):
Über wert, kapital und rente (Jena, 1893),
Zur lehre von der steuerincidenz (1895; gradualafh.),
Finanztheoretische untersuchungen, nebst darstellung und kritik des steuerwesens Schwedens (Jena, 1896) och
Geldzins und güterpreise (Jena, 1898),
Föreläsningar i nationalekonomi.
I : 1 Teoretisk nationalekonomi (1901; ny uppl. 1911),
II : 2, Om penningar och kredit (1906; ny uppl. 1915; tysk bearbetning 1913),
Vorlesungen über nationalekonomin auf grundlage des marginalprinzipes (1913)
samt uppsatser och kritiker i den svenska och
utländska fackpressen. Bland de senare märkas
Penningräntans inflytande på varuprisen (i "Nationalekon, fören:s förhandl.", 1898),
Den dunkla punkten i penningteorien och
En lektion i banklagstiftning (i "Ekon. tidskr.", 1903 o. 1908,
där han publicerat en mängd artiklar),
Krisernas gåta (i "Statsekonomisk tidskr.", 1907),
Zur vertheidigung der grenznutzenlehre (i "Zeitschr. f. d. ges. staatswissenschaft", 1900).
Politiskt intresserad, har han i tal och skrift
bekämpat protektionism och konsumtionsskatter
(t. ex. i de populära skrifterna
Våra skatter, Hvilka betala dem, och hvilka borde betala? Synpunkter och förslag af Sven Trygg 1894 och
Progressiv beskattning af inkomst och förmögenhet, 1895)
samt öfver hufvud företrädt radikal liberalism med
en oförvägenhet, som gjort honom högt uppburen af
meningsfränder och, ehuru icke socialdemokrat, inom
arbetarvärlden. Bland hans socialpolitiska skrifter
märkas
Allianser mellan arbetare och arbetsgifvare (1902) och
Socialiststaten och nutidssamhället (1905, 1913).
Hans republikanism, antimilitarism och framför allt
respektlösa och aggressiva fientlighet mot kyrkan
och dess läror ha icke sällan och otvifvelaktigt i
afsiktligt propagandasyfte iklädts mycket utmanande
former, liksom hans opposition mot svensk-nationella
synpunker på internationella tvistefrågor af vikt
för landet, t. ex. i förhållandet till Norge och
Ryssland. För det sedermera i tryck utkomna föredrag
om "Tronen, altaret, svärdet och penningpåsen", som
han höll å Folkets hus i Stockholm 2 nov. 1908,
ådömdes han 2 månaders fängelse (enl. Straff
l. 7 : 1: "genom att lasta eller gäcka Guds heliga
ord . . . åstadkommer allmän förargelse") och
undergick straffet okt.–nov. 1909 å fängelset i
Ystad. "Emellertid må det sägas," heter det i
Lunds universitets årsberättelser 1916–17, "att,
huru mycket ogillande än vissa Wicksells åsikter och
kanske än mer den form, hvari han stundom framställde
dem, på sin tid torde väckt hos många, äfven bland
hans ämbetsbröder, aktningen för hans personliga
karaktär, för den absoluta oräddhet, hvarmed han
orubbligen var sig själf och följde sin åsikt i dess
yttersta konsekvenser utan någon hänsyn till hvad
människor pläga anse såsom personlig fördel, var,
om möjligt, ännu starkare än ogillandet." Efter
afskedet från professorsämbetet har W. varit
flitigt anlitad som sakkunnig i beskattningsfrågor
m. m. Propositionen till viktiga ändringar i inkomst-
och förmögenhetsskatteförordningen 1919 åtföljdes
också af en promemoria i ämnet af W., liksom 1920 års
finanssakkunnigas betänkande ang. riktlinjerna för
vår finanspolitik. I det sistnämnda förfäktar han,
liksom förut tämligen ensam i en rad offentliga
uttalanden 1916–20, nödvändigheten att återställa
penningvärdet och vidtaga därvid erforderliga åtgärder
till afhjälpande i möjligaste mån af de orättvisor,
som dess fall och återställande inneburit eller
måste komma att innebära, samt tillrådligheten af fri
myntfot vid framtida bemödanden att upprätthålla ett
stabilt penningvärde. – W:s hustru, Anna Margrethe
Kristine, född Bugge, med hvilken han
förenades 1889, är till börden norska, f. 17 nov. 1862
i Egersund, aflade 1886 filos. kandidatexamen (i
Kristiania) och 1911 juris kandidatexamen i Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
