Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vexionensis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Weymouth-Weyse
162
terar Portlandsten och tegel, ofverfartsort till
Normandiska öarna. - 2. Stad i nordamerikanska staten
Massachusetts vid Weymouth harbour på sydsidan af
Boston bay. 12,985 inv. (1910). Betydande tillverkning
af skcdon. l-2. A. N-d. Weymouth [wóYmoth], viscounter
af. Se T hy n n e l och 3.
Weymouthtallen. eng. weymouth-pine [fljeYmöth páì’n],
White p i ne, Pinus strobus L., bot., är ett i
Nord-Amerika hemmahörande vackert och ekonomiskt
mycket viktigt skogsträd, som skiljer sig från Pinus
silvestris genom slät, icke afflarnande bark samt
längre, nästan 3-kantiga, blekgröna barr, som sitta
i knippen af 5. Kottarna äro af-långt cylindriska,
rödbruna, med tunnare kotte-fjäll. Den planteras
ofta i parker och uthärdar väl Sveriges vintrar, men
ödelägges ofta af en svamp, æcidieformen af Cronartium
ribicola (se Cronartium och Törskate). I hemlandet
når denna tall en höjd af 50 m.; den hör till de
terpentingifvande arterna. Sitt namn har detta träd
fått däraf, att det i Europa först planterades på lord
Weymouths gods i England. O. T. S. (G. L-m.) Weyprecht
[va’j-], Karl, tysk polarfarare, f. 8 sept. 1838
i König, d. 27 mars 1881 i Michelstadt, deltog som
löjtnant (sedan 1868) i österrikiska marinen 1871
tills, med Payer i en rekognoscerings-expedition till
Spetsbergen och Novaja Zemlja samt 1872-74 i den stora
österrikisk-ungerska polarexpeditionen (se Payer)
samt offentliggjorde med anledning af dessa resor:
Astronomische und geo-dätische bestimmungen der
österr.-ungarischen arctischen expedition (1877),
Die metamor-phosen des polareises (1878-79) samt
Die nord-lichtbeobachtungen der österr.-ungarischen
arctischen expedition (s. å.) jämte uppsatser i
Peter-manns "Mitteilungen" och andra tidskrifter. På
tyska naturforskardagen 1875 framlade han en plan
att ersätta de dyrbara nordpolsexpeditionerna
med en systematisk undersökning af polarområdets
geofysiska förhållanden och för detta ändamål
anlägga ett internationellt nät af permanenta
observationsstationer i de arktiska trakterna,
en plan, som förverkligades först efter W:s död
(se Polarexpeditioner, sp. 1164).
Weyr [va^r], Kudolf, österrikisk skulptör, f. 22
mars 1847 i Wien, studerade vid akademien där,
fick pris för gruppen Samson och Delila 1870 och
utvecklade sig till en bildhuggare med frodig
och frisk gestaltningskraft, en af de mest
ursprungliga företrädarna för skulptur i genuin
Wienanda. Hans arbeten falla hufvudsakligen inom
det monumentalt dekorativa området. Vid täflan om
Grillpar-zermonumentet 1878 vann han andra priset och
fick då utföra de 6 reliefer i marmor, framställande
ämnen ur dramer af Grillparzer, som pryda exedran
omkring statyns sockel. Hans måleriskt dekorativa
stil träder här i dagen. Han utförde
Tryckt den 23/3 21
sedan reliefer i konsthistoriska museets kupolsal
- habsburgska härskare, omgifna af konstnärer och
lärde, ypperligt karakteriserade figurer -, grupper i
universitetshuset och på Eurgteaterns ättika Bacchus’
och Ariadnes triumf (1884), hög-relief med ett
40-tal figurer i den lifligaste gruppering och med
största omväxling i de våldsamma rörelserna. Han
utförde äfven 9 kärleksgrupper för denna teaters
yttre och reliefer inne i salongen. Sedan följde 44
karyatider i polykromi i naturhistoriska museet,
monumentalbrunnen Öster-rike som sjömakt framför
Hofburg, Kanonmonumentet i Stadtpark 1905,
Brahmsmonumentet 1908 m. fl. Han har utfört
konstindustriella arbeten och äfven förträffliga
medaljer. W. är professor vid tekniska högskolan
i Wien. G-g N.
Veyrassat [väras?], Jules Jacques, fransk målare
och raderare, f. 1828 i Paris. d. 1893, var
elev af E. Frère, målade bilder ur landt-lifvet,
kraftigt utförda, såsom Hästfärja öfver en flod
(1877) och Hästar, som draga fartyg uppför Seine. I
radering utförde han lyckade blad efter A. Bidas
teckningar till de fyra evangelierna, raderingar
till Hamertons "Chapter of animals" samt vackra
hästbilder. Bland hans akvareller framhåìles
Skördemännens aftonvard. (G-g N.)
Weyse [vä7jse], Christoph Ernst Freder i k,
dansk tonsättare, f. 5 mars 1774 i Altona, d. 8
okt. 1842 i Köpenhamn, kom 1789 till Köpenhamn, där
han fick studera musik för J. A. P. Schulz (teori),
konsertmästaren Tiemroth (violin) och Zinck (orgel)
samt 1794 blef organist vid reformerta kyrkan och
1805 vid Frue kirke, hvilken syssla han skötte
till sin död. - I yngre år gjorde W. sig känd som
ypperlig pianist. En djup nedslagenhet till följd
af besvikelse i kärlek förlamade sedan i flera
år hans verksamhetslust, tills han ryckte upp sig
och fullbordade operan Sovedrikken, som gafs 1809
och hann 1874 till den 100:e representationen. Den
efterföljdes af sångspelen Faruk (1812), Ludlams hule
(1816), Floribella (1825), den fint humoristiska
operetten Et eventyr i Rosenborg have (1827; uppförd
öfver 160 ggr till 1904) och Festen paa Kenilworth
(1836). Uvertyrer till J. Ewalds "Balders död" och
Shaksperes "Mac-beth" skref W. med material från
några af sina 7 ungdomssymfonier. Hans betydligaste
kyrkokompositioner äro ett Miserere och Den
ambrosianske lovsang jämte 30 stora kantater. Hans
reformationskantat (för universitetet; 1817) har
plägat sjungas ända till senaste tid. Längst synes
han komma att lefva i Danmark i sina mer än ICO
Romancer og sang e, som ännu i danska hem betraktas
som en outtömlig källa till glädje och lyftning. Hans
sångmelodier ega värme och själfullhet samt en äkta
nationell doft af hemtrefnad. Förebilder voro de
klassiske mästarna, från Handel till Mozart. Han var
äfven en framstående pianokompositör, sär-
32 b. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
