Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vexin, franskt landskap - Vexionensis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Vexionensis-Weyden
158
i det till prov. Isle de France hörande V. f r a
n-9ais, med hufvudstaden Pontoire, och V. Normand,
med hufvudstaden Gisors. Det är nu deladt mellan
dep. Seine-inférieure, Eure, Seine-et-öise och Oise.
A. N-d.
Vmtøarí«/-.J (Till art. Vexillum, sp. 156.)
Vexione;nsis, lat., "från Växjö". Se Jonas Magni.
Wexi?nius (lat., "från Växjö"). 1. Mikael
OlaiW. SeGyldenstolpel. - 2. Olof W., den föregåendes
brorson, vitter författare, f. 1656 i Dorpat, d. 1689
eller jan. 1690, studerade vid Åbo universitet,
utnämndes 1683 till guvernements-sekreterare i
Göteborgs och Bohus län, men af skedades redan
1684 för försumlighet. W. utgaf (i endast 100
ex.) diktsamlingen Sinne-afvel (1683 eller 1684), som
tillvann honom ett ej ringa anseende som skald. Han
visar sig där ha tagit intryck från både den första
och den andra schle-siska skolan. Det längsta poemet
bär titeln Melan-cholie. Bättre formade alexandriner
träffas i En siömans olägenheet. Vidare innehålles
däri en längre följd tänkespråk öfver bibliska ämnen
samt flera bröllopskväden i tidens smak, griftkväden
m. m. W:s dikter utgåfvos 1863 af P. Hanselli i
"Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare"
etc. (del VI, 1863). Se A. Hultin, "Den svenska
vitterheten i Finland under stormaktstiden" (1904).
(R-nB.)
Vex?r. Vexirlås. SeVexation. - Vexir-bild, psyk. Se
Iakttagelse l, sp. 300.
Vexiö. Se Växjö.
Wexschall. Frederik Thorkildsen, dansk violinist,
f. 1798 i Köpenhamn (af norsk fädernesläkt), d. där
1845, elev af bl. a. Spohr i Kassel, konserterade
med framgång i Paris och blef 1824 sekundviolinist
vid hofkapellet i Köpenhamn, 1835 konsertmästare och
föreståndare för k. violinskolan. Han var Danmarks
bäste violinist på sin tid. Bland hans elever voro
N. V. Gade och S. H. Paulli.
Wey OéY], eng. (af weigh, väga). 1. Engelsk ullvikt
= 182 pounds = 82,55 kg. - 2. Engelskt rymdmått för
torra varor, för salt och hvete = 5
quarters = 40 bushels - 320 gallons = 1,453,95 1.,
för korn och hafre = 48 bushels.
Wey [vä], Francis Alphons e, fransk författare,
f. 1812, d. 1882, generalinspektör öfver
departementsarkiven 1852-80, skref bl. a. romanen
Les enjanls du marquis de Ganges, som var den första
romanföljetongen (1838, i "La presse"), de två
ansedda språkvetenskapliga arbetena Remar-ques sur
la langue francaise au XIX:e siècle (2 bd, 1845) och
Histoire des revolutions du langage en France (1848),
dessutom praktverket Rome (1871; 4:e uppl. 1880)
m. fl. reseskildringar, romaner o. s. v.
Weyandt. Ludvig, målare, enligt en gammal, ehuru ej
arkivaliskt bestyrkt uppgift af svensk härkomst, har
utfört porträtt af ärkebiskop Laurentius Paulinus
Gothus (förmodligen efter dennes 1646 timade död)
samt af Mattias Eiörenklou (d. 1671). Han målade på
1690-talet flera medlemmar af holstein-gottorpska
furstehuset (ett signe-radt porträtt på Gripsholm,
dat. 1693). Upk."
Wey bridge [wéYbridj]. stad i engelska grefsk. Surrey,
s. v. om London nära floden Weys utlopp i
Thames. 6,286 inv. (1911). Oljeslageri. I det katolska
S:t Charles Borromeokapellet lågo franske konungen
Ludvig Filip af Orleans, hans drottning och andra af
huset Orleans begrafna, tills de 1876 förflyttades
till Dreux i Normandie. A. N-d.
Weyden, R o g i e r van der, flandrisk målare,
f. 1399 i Tournay, d. 1464 i Bruxelles, hette eg. de
la Pasture, men kallade sig efter sin flyttning
till Flandern van der W. 1427 blef han i Tournay
lärling hos Robert Campin, som, enligt ett för ej
länge sedan framkastadt, ej osannolikt antagande,
skulle vara identisk med "mästaren från Flémalle"
(se d. o.). 1432 blef W. mästare i målargillet
i Tournay - förut hade han någon tid lefvat i
Bruxelles, där han af ven var bosatt under sitt sista
skede. 1450 hade han besökt Italien. - Hans mest
berömda verk är Korsned-tagningen, målad omkr. 1435
för Skyttegillets kapell i Louvain (nu i Escorial,
mycket skadad och öfvermålad; flera gamla kopior
finnas, den bästa torde vara den af M. van Coxie
utförda, i Prado-museet i Madrid, andra i S. Pierre
i Louvain, i Berlin och flerstädes). Figurerna äro
uppställda som i en altarskåpsgrupp mot en förgylld
fondvägg. För deras lidande och sorg har målaren
starkt dramatiska uttryck. Figurerna äro brokigt
kolorerade, de vidlyftiga draperierna falla i oroliga
veck. W:s största kända alster är den tredelade
altarmålningen Yttersta domen, beställd 1443 af
kansleren Nikolas Rolin för sjukhuset i Beaune, där
den fortfarande finns kvar. Skildringen är fördelad
på tre fält, kompositionen är den traditionella:
öfverst Kristus sittande på regnbågen, nedanför
honom en stor hvitdraperad ängel, som väger de helt
små människorna på sin våg, på sidofälten madonnan,
Johannes, apostlar och helgon. Andra altarmålningar
äro De sju sakramenten (museet i Antwerpen, i
midten en interiör af en katedral, i förgrunden
den korsfäste omgifven af sörjande, på sidofälten
framställning af de olika sakramenten), vidare det
s. k. Johannesaltaret i Kaiser-Friedrich-museum i
Berlin med Jesu dop, Johannes’ födelse och död,
Bladelìnaltaret i samma museum (efter 1450, i
midtfältet konungarnas tillbedjan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
