Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Westman, Knut Bernhard - Westmanlands allehanda - Vestmanlands läns tidning - Vestmanneyjar. Se Västmannaöarna - Vestmarkens skans, Norge - Vestmarr - Westmeath, grefskap - Westminster, markis och hartig af - Westminster abbey, S:t Peters kollegiatkyrka i London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
73
Westmanlands allehanda-Westminster abbey
74
andliga samarbetet under och efter Världskriget
och är sekreterare i den svenska af delningen
af Världsförbundet för folkens samförstånd genom
kyrkorna. Af ven åt den yttre missionen har han egnat
intresse och författarskap och sändes våren 1920 af
Svenska kyrkans missionsstyrelse till Kina för att
bl. a. organisera ett svenskt gymnasium som grundval
för ett svenskt universitet där. Hj. H-t.
Westmanlands allehanda, daglig tidning i Västerås,
hvilken började utges som halfveckotidning 1887,
i dec. 1888 öfvergick till att utges med 3 nummer
i veckan och l dec. 1918 blef daglig. Dess redaktör
är Hjalmar Engelbrekt N e 1-son. Tidningens hållning
är moderat.
Vestmanlands läns tidning, daglig tidning i Västerås,
hvilken började utges som veckotidning 1831, blef
halfveckotidning 1862, utkom med 3 nummer i veckan
1883-1919 och 1919 blef daglig. Tidningen redigerades
1831-57 af boktryckaren D. Torssell och sedermera af
bl. a. konrektorn D. Olausson 1858-70. Skalden Johan
Nybom var från 1861 många år medarbetare. Tidningen
har alltjämt haft enskilda egare. Den tredje af dem
och från 1898 dess redaktör är Anders Pers. Tidningens
hållning är liberal.
Vestmanneyjar. Se Västmannaöarna.
Vestmarkens skans, i Norge, Hedmark fylke (före 1919
Hedemarkens amt), vid vägen från Värmland öfver
Skillingmark, fanns redan 1644, då den förstärktes och
besattes. Efter krigets slut lämnades den åt sitt öde.
L. W:son M.
Vestmarr, det gamla namnet på kuststräckan från
Langesundsfjorden till Agder eller i det närmaste
till den nuv. gränsen mellan Telemark (före 1919
Bratsberg amt) och Aust-Agder (före 1919 Nedenes
amt) fylken, Norge.
K. G. G.
Westmeath [ωe’stmīth], grefskap i västra delen af
irländska prov. Leinster. 1,835 kvkm. W. tillhör
Irlands centrala kalkstenszon, öfver hvilken dock
på ett par ställen sandstenen höjer sig i form af
enstaka kullar. Landskapet erbjuder en pittoresk
omväxling af träddungar och åkerfält, ängar, höjder
och slätter, sjöar (som tillsammans utgöra nära 70
kvkm.) och floder, af hvilka Shannon med bifloderna
Inny och Brosna är den största. Shannon bildar med
sjön Lough Ree, som den genomflyter, västra gränsen
(mot Roscommon). Inny genomflyter Lough Sheelin på
norra gränsen och Lough Derravaragh samt faller ut
i Lough Ree. Brosna flyter genom Lough Ennell mot
s. genom King’s county till Shannon. En stor del
af arealen utgöres af torfmossar. Ladugårdsskötsel
är hufvudnäring; öfver 62 proc. af arealen är
gräsbärande mark. Odlingen af säd och grönsaker
äfvensom af lin är af underordnad betydelse. Brytning
af kalksten förekommer flerstädes. Linne- och
ylleindustri. Befolkningen, som 1841 utgjorde 65,028
pers., uppgick 1911 till endast 59,986, till 91,3
proc. romerska katoliker. Hufvudstad Mullingar.
A. N-d.
Westminster [ωe’stminstə], markis och hertig af,
engelska adelstitlar inom släkten Grosvenor (se
d. o.).
Westminster abbey [ωe’stminstər ä’bi], S:t Peters
kollegiatkyrka i London, Englands kröningskyrka
och panteon, ligger i stadsdelen Westminster nära
Parlamentshuset. Äldsta kyrkan på denna
plats var ett enligt sägnen af östsaxarnas konung
Siebert i början af 600-talet uppfördt kapell, på
hvars plats enligt antagande konung Edvard omkr. 980
byggde en klosterkyrka, som fick namnet W. till
skillnad från katedralkyrkan S:t Paul, urspr. kallad
Eastminster. Den första byggnad på denna plats, om
hvilken man har säker kännedom, uppfördes af Edvard
Bekännaren 1065. "Pyx house", en låg, 33 m. lång och
9 m. bred byggnad s. om den nuv. kyrkan, är nästan
allt hvad som återstår af denna. Hufvuddelarna af den
nuv. kyrkan byggdes under Henrik III:s regering. Då
uppfördes 1220 Heliga jungfruns kapell, och senare
lät konungen nedbryta Edvards kyrka och uppföra det
nuv. koret och tvärskeppet samt Edvard Bekännarens
kapell. Långhuset byggdes 1340–1483, västra fasaden
(fig. 1) och dess stora fönster under Rikard III
(1483–85) och Henrik VII (1485–1509). Den senare
nedbröt Heliga jungfruns kapell, beläget längst i
ö. bakom koret, och uppförde i dess ställe Henrik
VII:s kapell (fig. 2), – det mest prunkande alster
af perpendicular style. Takkonstruktionen med sina
nedhängande hvalf med ett rikt nät af strålar och
lyktliknande slutstenar (fig. 3) är i sin art
fulländad. Kyrkans båda torn längst i väster fingo
sin nuv. öfverbyggnad (se fig. 1) cmkr. 1700, genom
Wren. Kyrkan består af ett treskeppigt långhus,
ett framträdande äfvenledes treskeppigt tvärhus
och ett polygont kor med omgång och en krans af fem
kapell (det mellersta och största, långt utdraget,
är det nyssnämnda Henrik VII:s kapell). Såväl i denna
kapellkrans som i det utbildade sträfsystemet med
dubbla bågar och i fönsterfördelningen genom sirverk
ger sig det franska inflytandet till känna. Kyrkan
har dock många typiskt engelska detaljer. Henrik VII:s
kapell inberäknadt är den 161,5 m. lång (utom detta
127 m.), i tvärskeppet 62, i långhuset 22 m. bred;
midtskeppets höjd (31 m.) är tre gånger större än
dess bredd, likaså sidoskeppens. På södra sidan af
kyrkan äro korsgångar samt ett kapitelhus. Koret,
där Englands konungar sedan gammalt plägat krönas,
är ett vackert prof på äldre gotik med dekorationer
från 1300-talet. Kyrkan var förr de engelske
konungarnas begrafningsplats, och den största ära
nationen kan bereda en förtjänt man är att lämna
honom en grafplats eller en minnesvård i W. Kyrkan
är också fylld med grafvar och monument. I koret
hvila bl. a. Siebert, Anna af Kleve och earlen af
Lancaster (Edmund Crouchback). Norra tvärskeppet
innehåller företrädesvis monument öfver krigare och
statsmän, och i södra tvärskeppet har the poet’s
corner ("skaldevrån"; fig. 4) minnesvårdar öfver
engelska författare och äfven några konstnärer:
Chaucer, Dryden, Shakspere, Ben Jonson, Milton,
Burns, Dickens, Thackeray, Garrick, Ruskin, Tennyson
m. fl. Långskeppet med sina knippepelare, sitt vackra
triforium och sitt höga, fint proportionerade
tak är den mest anslående delen af kyrkans
inre. Minnesvårdarna i norra och södra sidoskeppen
äro af mycket blandad karaktär och föreviga musiker,
vetenskapsmän, resande, patrioter och äfventyrare
m. fl. Af särskildt intresse för svenskar är
monumentet öfver Jenny Lind. Edvard Bekännarens
kapell, vid östra ändan af koret, innehåller nämnde
konungs och Edvard I:s,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
