Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Westerbaen, Jacob - Westerberg, Johan August - Vesterberg, Karl Albert - Vesterbro, en stadsdel i Köpenhamn (se d. o., sp. 653) - Westerburg - Westerdahl, Olof - Westerdahl, Fanny Amalia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Westerbaen [-ban], Jacob, holländsk skald, f. 7
sept. 1599 i Haag, d. 31 mars 1670 på sitt gods
Ockenburg vid Loosduinen. studerade teologi i
Leiden. men afstod som anhängare af det armi-nianska
partiet från den prästerliga banan, slog sig efter
medicinska studier i Caen ned som läkare i sin
födelsestad och egnade sig. sedan han genom sitt
giftermål med änkan efter Reinier van Groene-veld,
Oldenbarnevelts son. blifvit en rik och ansedd
man. åt landtlif och lärda studier. W. räknas
som en af de mest typiske representanterna
för Const. Huygens’ diktarskola. Han utgaf en
af samtiden högt gouterad samling Minnedichten
(1624), af hvilka en. "Verhuysinge van Cupido",
röjer inverkan af Heinsius och Cats, en annan,
"’tNood-saeekelick Mal", i ton och form efterbildar
Huygens "Costelijck-Mal" och "Voorhout", skref
versifierade öfv. af Ovidius’ "Heroïdes" och "Ars
amatoria", Vergilius’ "Æneïs", Senecas "Troades"
och Terentius’ komedier samt af nyklassiska dikter
af Erasmus och Barlaeus. polemiska dikter, såsom
Kracht des geloofs, ett försök till vederläggning af
Vondels katolicism i "Altaer-geheimenissen" (1645)
och Krancken-troost voor Israel in Holland
(1663. genom titeln erinrande om Vondels "Geuzevesper
of Ziecken-troost" och såsom denna riktad mot "de
predikanten" och dådet mot Oldenbarnevelt); såsom
hans bästa verk anses det vidlyftiga poemet Arctoa
Tempe Ocken-lurgh (1654), efter förebild af Huygens’
"Hof-wijck". W:s samlade verk utgåfvos 1672. Jfr
Holländska litteraturen, Huygens och Oldenbarnevelt.
Hj. P–r.
Westerberg, Johan August, arkitekt, f. 28 okt. 1836
i Göteborg, d. där 28 maj 1900, studerade vid
Chalmersska slöjdskolan, i Hannover, England och
Skottland och var därefter bosatt i Göteborg. Bland
hans arbeten äro Johannes kyrka, Betlehemskyrkan,
Baptistkapellet, Nya posthuset, de s. k. engelska,
franska och holländska kvarteren m. m. I Stockholm
byggde han Salemskapellet på Söder, på landsbygden
herresätena Fåno och Spärreholm. W., som intog en
ledande ställning inom baptistsamfundet i Göteborg,
var 1890–93 riksdagsman i Andra kammaren. - Hans
son Oswald W. (f. 11 aug. 1868) studerade
vid Chalmers institut och vid konstakademien,
hade därefter anställning i London och är från
1896 bosatt i Göteborg, där firman Kolländer &
Westerberg företrädesvis egnar sig åt villabyggnader.
(G–g N.)
Vesterberg, Karl Albert, kemist och agrogeolog,
högskolelärare, f. 1 juli 1863 i Klintehamn,
Gottland, student i Uppsala 1881, filos. doktor
1890. lärare i oorganisk och teknisk kemi vid Ultuna
landtbruksinstitut och högre mejeriskola 1888-91,
lektor där i kemi och geologi 1892–1911, blef
professor i allmän och oorganisk kemi vid Stockholms
högskola 1911. Han studerade 1891–92 agrikulturkemi
i Köpenhamn och Halle samt vid olika försöksstationer
i Tyskland, Schweiz, Frankrike, Holland, Belgien och
England. V. har utfört grundläggande arbeten inom
hartsernas kemi och därvid i rent tillstånd framställt
och undersökt flera hartssyror och hartsalkoholer samt
lyckats för första gången framställa kristalliserande
triterpener (jfr Terpener, sp. 937); han har
utfört undersökningar öfver salters hydrolys, öfver
natrium- och litiumsilikat och öfver jordarters
mekaniska sammansättning samt påvisat, att dolo-mit
är ett s j älf ständigt dubbelsalt af kalium-
och magnesiumkarbonat. Vidare har V. utarbetat en
kemisk metod för bestämning af svårlösliga basers
styrka, analysmetoder för bestämning af torf-
och mullämnen samt af kaolin i lera, och en ny,
bekväm metod för kolsyrebestämningar. Han påvisade
(1887) gränsstrandvallen för en postglacial
landsänkning af Gottland; han visade, att våra
kvartära leror ofta nästan sakna kaolinhalt, och
urskilde kalkgyttja från öfriga gyttjor. V. har,
förutom förträffliga och mycket använda läroböcker
(Kemiska labo-rationsöfningar 1897; Kemi och geologi,
d. II af "Naturlära för landtmän", 1901. 4:e
uppl. 1917), författat ett större antal af h. och
uppsatser i kemi, agrikulturkemi och geologi, som
publicerats i in-och utländska tidskrifter. Bland
hans värdefulla afh. märkas Kemiska studier öfver
några hartser (1890) och Agrogeologische
studien über die boden des landwirthschaftlichen
instituts Ultuna (1910). Han har ock skrifvit en
mängd artiklar i Nordisk familjebok. 1910 utsågs V. till
medlem af kommissionen för åstadkommande af internationella
öfverenskommelser beträffande kemisk jordanalys.
H. E.
Vesterbro, en stadsdel i Köpenhamn (se d. o., sp. 653).
Westerburg [-borg], kretsstad i preussiska
prov. Hessen-Nassau på Westerwalds sydvästra
sluttning. 1,428 inv. (1905). Slott, tillhörigt
grefvarna af Leiningen-W. Se Leiningen.
Westerdahl, Olof, flöjtist, í. 1807 i Nykils
socken nära Linköping, d. 8 dec. 1891 i Linköping,
hautboist vid Andra lifgrenadjärregementet 1827–74,
konserterade i Stockholm och Köpenhamn och fick rykte
att vara Sveriges skickligaste flöjtist. Särskildt var
hans färdighet i den s. k. dubbeltungan utomordentlig
och så mycket märkvärdigare, som han lärde sig
denna h. o. h. på egen hand, hvarvid hans kunskap i
trumpet-blåsning hjälpte under. – Hans broder Lars
W., f. 1812 i Nykil, d. 1864 i Köpenhamn, anställd
som flöjtist vid Första, sedermera vid Andra lif
grenad j ärregementet och slutligen (1847-49) vid
hofkapellet i Stockholm, var känd för sin färdighet
på en mängd olika, delvis kuriösa instrument. Så
t. ex. hade han sammansatt ett musikaliskt kvodlibet
för Mindre teatern 1846, hvari han själf uppträdde
med stycken på violin, flöjt, violoncell, kontrabas,
tenorbasun, valthorn, gitarr, tuba, trumpet, kenthorn,
kornett, fagott, oboe, klarinett, mandolin, pukor,
nyckelharpa, pickola, rörpipa, bockhorn, säckpipa,
lergök, cigarrmunstycke, käpp, två tomma näfvar m. m.
A. L.*
Westerdahl. Fanny Amalia, skådespelerska, f. 21
febr. 1817 i Stockholm, d. där 27 mars 1873, ingick
elfvaårig som elev vid k. teatern, där hon erhöll
engagemang 1836 och hade sin afskedsrecett 1862. Hon
gifte sig 1837 med skådespelaren K. E. Hjortsberg
(en son till den berömde Lars Hjortsberg), men skilde
sig från honom 1849 och återtog sitt flicknamn. Hon
var utrustad med ett behagfullt yttre, en ovanligt
vacker och böjlig stämma samt spelade med okonstlad
natur och värme. Till hennes mera framstående roller
hörde Luise i "Kabal och kärlek"., Johanna af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
