Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wessberg, Hjalmar - Vessberg, Gustaf Vilhelm - Wessel Gansfort - Wessel, 1. Peder. Se Tordenskjold - Wessel, 2. Johan Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vessberg-Wessel
24
Malmö, genomgick tekniska elementarskolan i
födelsestaden, arbetade som plåtslagare vid det
s. k. Motala varf där, antogs 1868 till plåtslagarelev
vid Motala verkstad, blef 1871 verkmästare där för
järnfartygs-, ångpanne- och brobyggnadsverkstaden
samt för den s. k. lilla smedjan samt, efter
en studieresa 1871 till Förenta staterna, 1877
föreståndare för Motala varf i Norrköping. De där för
firman Nobels räkning byggda petroleumångarna kunde
till följd af de små slussarna i Volgakanalen icke
färdigbyggas här, utan måste i delar transporteras
genom slussarna för att sedan hopsättas på lämplig
plats nedanför dessa. W. utfördo skickligt ett
sådant hopsättningsarbete med ett par ångare
och förlängde en dylik, ett vanskligt arbete med
ovant folk och i främmande land. 1883 öfvertog
han befattningen som verkställande direktör för
Kockums mek. verkstads a.-b:s varf och verkstäder
i Malmö. W. var mera arbetsledare och organisatör
än konstruktör. Han bidrog kraftigt till att
skapa Sveriges verkstadsförening och Svenska
arbetsgifvareförenin-gen. Han var led. af 1889
års kommitté ang. förliknings- och skiljenämnder,
af Malmö stadsfullmäktige och hamndirektion samt
(sedan 1897) ordf. i styrelsen för tekniska
elementarskolan. T. B-1.
Vessberg, Gustaf Vilhelm, pedagog, historiker,
f. 13 mars 1863 i Stockholm, blef 1890 filos.
doktor i Uppsala samt 1898 adjunkt och 1906 lektor i
historia och geografi vid Högre allm. läroverket på
Södermalm. Sedan 1903 är han därjämte studierektor
vid Södermalms högre läroanstalt för flickor. Han
har utgett Om svenska riksdagen, dess sammansättning
och verksamhetsformer 1772-1809 (1889), Bidrag till
historien om Sveriges krig med Danmark 16å3-1645
(i Högre allm. lärov:s på Södermalm årsber. 1895
och 1900) och Stockholms stads riksdag smannaval
under Frihetstiden (ibid., 1905). Sedan 1915 är
V. hufvud-redaktör af "Pedagogisk tidskrift".
Wessel (eg. dopnamn; stundom oriktigt uppíat-tadt
som tillnamn och Johan tillagdt honom som förnamn)
Gansíort (familjenamn, efter en by i Westfalen, från
hvilken hans familj härstammade), en af de främste
bland reformationens förelöpare, f. omkr. 1419 i
Groningen (Nederländerna), d. där 1489, erhöll sin
första uppfostran hos Gemensamma lifvets brödraskap
i Zwolle, hvarest den bekante Thomas a Kempis och
särskildt dennes bok "Om Kristi efterföljelse" på-
honom utöfvade stort inflytande. Efter att ha gjort
grundliga studier vid Kölns universitet 1449-56
besökte han flera andra högskolor, framför allt Paris
(1458), hvarest han under sexton år lär ha verkat som
fri akademisk lärare. Han uppehöll sig äfven någon
tid i Rom, Venezia och Basel. W:s eminenta begåíning
och stora lärdom förskaffade honom vedernamnet
Lux mundi ("världens ljus"), hans oppositionslust
namnet magister contradictionis ("mästare i
motsägelse"). Omkr. 1474 drog han sig tillbaka
till sin hembygd och egnade återstoden af sitt lif
åt fortsatt teologisk forskning samt åt ungdomens
undervisning dels i klostret på S:t Agnesberget vid
Zwolle, dels i sin födelsestad. W. ställde Skriften
och förnuftet of ver påfvedömet, bestred dettas
eller kyrkomötenas ofelbara auktoritet i trossaker,
kritiserade skarpt de kyrkliga missbruken i bot,
aflat m. m., förnekade skärselden och lefde ett från
sakrament och yttre
kyrkoformer lösgjordt religiöst lií i mystisk
gemenskap med det gudomliga varat. Visserligen
rörde sig W. trots all kritik väsentligen i medeltida
tankegångar; men han bröt radikalt med det hierarkiska
och sakrala kyrkosystemet. Hans sista ord voro: "Jag
känner ingen annan än Jesus, den korsfäste". Med
afsikt yttrade W. sig dock mångtydigt och spred
sina skrifter blott i manuskript, så att han
undgick inkvisitionen. "Den store Groningern"
öfvade dock ett viktigt inflytande. Luther har
gett W. det vittnesbördet: "Om jag förut läst W.,
-så kunde mina vedersakare lätteligen tro, att jag
tagit allt af honom, ty så öfverensstämmande är
bägges vår anda". Det skedde i förordet till en af
de två första samlingar skrifter och bref af W.,
som 152^ utgåfvos. - Bland hans skrifter, hvilka
till stor del blifvit förstörda af tiggarmunkarna,
intar den med titeln Farrago (d. v. s. biandfoder)
främsta rummet. En samlad upplaga af hans
kvarvarande skrifter ombesörjdes af Petrus Pappus
(1614). Jfr K. H. Ullmann, "Reformatoren vor der
reformation" (2:a uppl. 1866), 0. Fizély, "W.,
eine dog-mengeschichtliche untersuchung" (1911),
S. D. van Veen, "W." (i Haucks "Realencyklopädie"
XXI, 1908, den bästa teckningen). Hj. H-t.
Wessel. 1. Peder W. SeTordenskjold. - 2. Johan Herman
W., dansk-norsk skald, f. 6 okt. 1742 i Jonsrud,
Akershus stift, där fadern, en brorson till sjöhjälten
T-orden-skjold, var komminister, d. 29 dec. 1785
i Köpenhamn, kom vid 16 års ålder i Kristiania
katedralskola, hvarifrån han 1761 di-mitterades
till universitetet i Köpenhamn; han studerade, men
tog in-gen examen. 1772 debuterade han där med sitt
"sörgespil i fem optoge". Kjœrlighed uden strömper,
som uppfördes på k. teatern 26 mars 1772. Stycket har
länge uppfattats som en glänsande parodi på dåtidens
receptmässiga franska tragedier. Musiken till detsamma
skrefs af Scalabrini, hvilken dock, som man påstår,
ej hade fattat det parodierande hos texten. Icke
heller publiken ansåg pjäsen på detta sätt satirisk;
och då kritiken sedermera började ana oråd, förklarade
den, att "det skulle göra den ondt", om stycket
hade "det oädla syftet att förlöjliga vissa sköna
tragedier". I en uppsats i "Edda" (bd XIII, 1920)
har nyligen fröken Ida Falbe-Hansen anfört nya skäl
mot, att W. skulle ha haft för afsikt att parodiera
den samtida klassicistiska tragedien och häfdat
styckets egenskap att vara en allmänmänsklig satir
med sido-hugg mot den borgerliga dramen vid denna
tid. Då "Kärlek utan strumpor eller Den olyckelige
skräddaren" (öfv. af K. Stenberg, som äfven hade
komponerat musiken) först gafs i Stockholm, okt. 1777,
var titeln redan försedd med det upplysande tilllägget
"tragedie lyrique burlesque på vers" eller "parodi
med sång". - 1775 utgaf W. de allvarliga dikterna
Nöisomhed och Sövnen; 1776 uppför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
