Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Versailles - Versailles’ slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hamnanläggningar förstöras. Till de allierade
och associerade hufvudmakterna afträdde
Tyskland alla sina kolonier, hvilka sedermera
genom aftal dem emellan fördelats mellan
Storbritannien, Frankrike, Belgien, Portugal
och Japan (delvis som "mandatområden" under
Nationernas förbund). Till förmån för Kina
afstod Tyskland från alla företrädesrättigheter
och privilegier enligt Pekingprotokollet af 1901
och en del senare fördrag; liknande afsägelser
af fördragsrättigheter gjordes äfven till Siam,
Liberia, Marokko och Egypten. Till Japan afstod
Tyskland alla sina rättigheter i arrendeområdet
Kiau-tschóu, om hvilket Japan sedan egde att med
Kina träffa närmare aftal. I fråga om Ryssland
erkände Tyskland upphäfvandet af fredstraktaten af
1918 i Brest-Litovsk samt erkände alla de områdens
oafhängighet, hvilka 1 aug. 1914 tillhörde det
dåv. Ryska riket. Vidare bestämmer Versaillesfreden,
att tyska armén skulle reduceras till en genom
värfning uppsatt polisstyrka på 100,000 man,
uteslutande afsedd för ordningens upprätthållande
och gränsskyddet, att officerarnas antal ej får
öfverstiga 4,000 man och att ingen generalstab får
finnas. Alla befästningar skulle slopas förutom
befästningssystemet vid Tysklands sydgräns och
östgräns. Flottan finge omfatta endast 6 linjeskepp,
6 små kryssare, 12 jagare och 12 små torpedbåtar;
öfriga krigsfartyg skulle i regel utlämnas (de flesta
sänktes 21 juni 1919 af sina besättningar i Scapa
flow, där de enligt stilleståndsfördraget af 11
nov. 1918 internerats). Undervattensbåtar eller
flygvapen finge för framtiden ej alls förekomma i
Tyskland. Mobiliseringsanordningar förbjödos; skolor
och föreningar fingo ej syssla med öfning i vapnens
bruk. Flertalet tyska kanoner, kulsprutor, gevär,
motorer för u-båtar eller aeroplan o. s. v. skulle
utlämnas eller förstöras; in- och utförsel af
vapen, ammunition och krigsmaterial af alla slag
förbjöds. Fredsfördraget innehåller äfven bestämmelser
om förre kejsaren Vilhelm II:s ställande under åtal
inför en interallierad domstol för "kränkning af
internationell moral och fördragens helgd" samt om
åtal inför de allierade och associerade makternas
militärdomstolar mot personer, som "anklagas för en
mot krigets lagar och bruk stridande handling". Dessa
sistnämnda förpliktigades tyska regeringen att
utlämna. Om de allierades misslyckade försök att förmå
holländska regeringen att utlämna förre kejsaren se
Utlämning, sp. 117. Listor på s. k. "krigsförbrytare"
öfverlämnades febr. 1920 i Berlin, men utlämning
kom ej till stånd, och en provisorisk uppgörelse
träffades, enligt hvilken — utan att utlämningskrafvet
formligen eftergafs — undersökning af tyska riksrätten
i Leipzig skulle vidtagas rörande ett begränsadt
antal enligt de allierades uppfattning särskildt
komprometterade personer. Denna undersökning har ej
påskyndats och torde ännu (febr. 1921) befinna sig
på ett förberedande stadium. De ytterst detaljerade
ekonomiska fredsvillkoren gingo ut på, att Tyskland
(och dess allierade) skulle hållas ansvariga för "all
den förlust och skada, som vållats de allierade och
associerade regeringarna och deras undersåtar till
följd af det dem genom Tysklands och dess allierades
anfall påtvungna kriget". Dock medgafs, att Tysklands
hjälpmedel voro otillräckliga härför, och
skadeståndsplikten inskränktes därför till "alla de
skador, som tillfogats hvar och en af de allierade
och associerade regeringarnas civilbefolkning och dess
egendom under den tid, som respektive makt befann sig
i krigstillstånd med Tyskland, genom angrepp till
lands, till sjöss och från luften". Skadeståndets
belopp skulle framdeles bestämmas af en internationell
kommission och meddelas Tyskland senast 1 maj 1921
jämte plan för dess afbetalning under en period
af 30 år. Före 1 maj 1921 skulle dock en första
afbetalning (i guld, varor, fartyg, värdepapper
o. s. v.) göras till ett belopp af 20 milliarder mark
i guld. Särskildt stadgades om utlämning af tusentals
hästar, kor, tjurar, svin o. s. v. samt om väldiga
årliga leveranser af kol under 10 år. Äfven skulle,
i afräkning på skadeståndet, öfverlämnas alla Tyskland
tillhöriga oceaniska telegrafkablar. Förpliktigadt
att ersätta alla de allierades under kriget förlorade
handels- och fiskefartyg, skulle Tyskland utlämna alla
i tyska undersåtars ego befintliga handelsfartyg om
1,600 bruttoton och därutöfver, hälften af dylika
fartyg mellan 1,000 och 1,600 tons dräktighet
samt en fjärdedel af alla tyska fiskeångare och
andra fiskefartyg samt därjämte under fem år
på tyska varf för de allierade och associerade
regeringarnas räkning låta bygga handelsfartyg,
sammanlagdt högst 200,000 bruttoton årligen. De
allierade förbehöllo sig en mängd lättnader för
sin egen handel med Tyskland samt fråntogo tyska
undersåtar inom de allierade ländernas områden
flertalet af deras ekonomiska rättigheter. Tysklands
förnämsta vattenvägar förklarades för internationella
och ställdes under förvaltning af internationella
kommissioner, i hvilka Tyskland endast mycket svagt
representerades, Kielkanalen gjordes fri och öppen
för alla i fred med Tyskland varande makters handels-
och krigsfartyg mot afgifter, som skulle afpassas
efter underhållskostnaderna. I traktaten (artiklarna
387—427) ingå äfven de på Pariskonferensen
antagna bestämmelserna om arbetets internationella
organisation (se om dem art. Nationernas förbund i
Suppl.). Allra sist stadgades, att som garanti för
de tyska utfästelsernas uppfyllande det tyska området
v. om Rhen jämte brohufvudena skall hållas ockuperadt
af de allierade och associerade makternas trupper i
15 år med successiv utrymning efter 5 och 10 år af
en del områden, i händelse Tyskland troget uppfyllt
fördragsbestämmelserna. Om efter 15 år makterna
ej anse garantierna mot oprovocerade angrepp från
Tyskland tillräckliga, så kan ockupationstruppernas
aflägsnande uppskjutas i den mån, som detta anses
nödigt för uppnående af nämnda garantier. Förenta
staterna ha ej ratificerat traktaten och
äro ej företrädda i de många kommissioner af
skilda slag, hvilka upprättats i enlighet med
dess bestämmelser. Om litt. rörande freden se
litteraturhänvisning under art. Världskriget.
4 juni 1920 undertecknades i slottet Grand Trianon
invid V. fred mellan Ungern samt de allierade och
associerade makterna.
Litt.: A. de Laborde, "V. ancien et moderne"
(1840), Laurent-Hanin, "Histoire municipale de
V." (4 bd, 1885—89), Jehan, "La ville de V." (1901).
E. A—t. V. S—g.
Versailles’ slott [värsa’js], fr. Château de Versailles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
