Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verkningsgrad - Verkningsradie - Verkningssfär (Verkningsradie) - Verkningsskjutning - Verkolje, Johannes (Jan) - Verković, Stefan - Verkplan - Verksamhet - Verkstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ångturbinen, endast tjänade till att visa möjligheten
af att medelst utströmmande ånga åstadkomma en
roterande rörelse och hvars verkningsgrad sålunda
var = 0, så har man under tidernas lopp genom att
införa en otalig mängd förbättringar kommit upp till
en termisk verkningsgrad för de bästa värmemotorerna
af 30 proc. och något däröfver. Det kan möjligen
tyckas, att detta resultat är ganska klent och att
mycket mera borde kunna utvinnas. Men det bör märkas,
att, vid värmets omsättning i mekaniskt arbete så,
att väsentligen högre termisk verkningsgrad skulle
kunna ernås, det värmebärande mediets, ångans
eller gasens, temperatur måste stegras ända till
glödhetta, på samma gång som trycket uppdrifves
till en mycket stor höjd. Det har mött svårighet
att framställa tillräckligt motståndskraftiga kärl
(förbränningskammare, ång- eller gasgeneratorer
och arbetscylindrar), i hvilka omsättningsprocessen
skulle kunna genomföras. I de fall däremot, då spillvärmet
kan tillgodogöras, såsom händelsen är vid
vissa kemiska fabrikationer, som erfordra kokning
med ånga i stor skala, kan verkningsgraden höjas
högst betydligt och ekonomien i samma mån förbättras.
2. O. E. W.
Verkningsradie, fys. Se Verkningssfär.
Verkningssfär (Verkningsradie), fys.,
det område, inom hvilket de från en punkt utgående
krafterna äro verksamma. Jfr Kapillaritet och
Molekylarkrafter.
T. E. A.
Verkningsskjutning, krigsv. Se Skjutregler.
Verkolje [ferkå’lje], Johannes (Jan), holländsk
målare, f. 1650 i Amsterdam, d. 1693 i Delft, lärjunge
af Jan Lievensz d. y., Rembrandts efterföljare,
inskrefs 1673 i Delfts målargille. Han målade porträtt
och genrebilder samt graverade i svartkonst. Af hans
arbeten må nämnas Jägarporträtt (1672, i Rotterdam),
Musicerande sällskap (1673, Amsterdams Rijksmuseum),
Scen vid klaveret (1674, Schleissheim-galleriet)
och, hans bästa tafla, Frestelse (i Dresdens
galleri). I Stockholms Nationalmuseum finnes af
honom Musicerande sällskap. — V:s son Nicolas V.,
f. 1673 i Delft, d. 1746 i Amsterdam, var först
sin faders lärjunge (Delft), men slog sig sedan
ned i Amsterdam. Af honom finnas mytologiska
taflor i Louvre, Köpenhamn, Petersburg, Berlin och
Dresden samt ett porträtt i Amsterdams Rijksmuseum.
C. R. N.*
Verković [-vitj], Stefan, sydslavisk arkeolog,
f. 1827, d. 1893, vistades 10 år i Macedonien för
arkeologiska studier, utgaf 1860 i Belgrad ett
band folkvisor, Narodne pesme makedonski bugara,
och tjänstgjorde 1862—75 som serbisk politisk agent
i Macedonien. Stort uppseende väckte hans förmenta
upptäckt af ett "uråldrigt" bulgariskt folkepos
om Orfeus, tryckt 1867 i Moskva med titel Drevnaja
bolgarskaja pjesnja ob Orfeje, och denna upptäckt
togs på god tro af Vsevolod Miller, Chodźko, Dumont,
Dozon, Šafárik d. y. m. fl. Uppmuntrad af denna
framgång publicerade V. 1874 i Belgrad Veda slovena,
15 folkkväden, som han sade sig ha samlat i Tracien
och Macedonien, från slavernas förhistoriska tid, och
1881 i Petersburg en ny volym folkvisor af bulgariska
pomaker på Rodope. De misstankar om
dessa folkvisors äkthet, som redan uttalats af Leger,
Josef och Konstantin Jireček, Pypin, Jagić och Drinov,
bekräftades af Ivan Sjisjmanov, som påvisade, att
förfalskningarna tillverkats och sålts till V. af
en pop Gologanov-Ilijev. Jfr "Archiv für slavische
philologie", bd 1 (1903).
A—d J.
Verkplan, fr. chantier, bygnk., ett vid
byggnadsplatser, stenhuggerier, maskinverkstäder,
skeppsvarf m. m. vanligen af plank lagdt starkt golf,
hvarpå utföras hophuggnings- och passningsarbeten
i trä, sten och järn af för ett bygge afsedda
konstruktionsdelar, såsom takstolar, hvalfstommar,
spant, båg- och masverk etc.
C. G—m.
Verksamhet, filos., förändring, såvidt den har sin
princip och grund i själfva det väsen, som förändras
(följaktligen ej framkallas af yttre inverkan). Den
får då karaktären af utveckling (se d. o.) af själfva
det väsen, som förändras af en dess öfvergång
från potentialitet till aktualitet, från ett lägre
till ett högre stadium af lif och tillvaro. Väl kan
verksamheten på visst sätt stundom sägas leda till en
sänkning af lifvets nivå, men detta kan dock aldrig
vara fallet i alla afseenden, och ofta kan dessutom
sänkningen vara mer skenbar än verklig, enär den
utgör ett villkor för ett senare framträdande af det
högre och just framkallas af detta högres sträfvan
till verklighet. Endast lefvande väsen kunna vara
verksamma, enär endast de ega den själfständiga
lifsprincip, som därför fordras. Men som lif omöjligen
kan fullständigt frånkännas någon verklighet,
tillkommer ock något slags verksamhet hvarje sådan
i den mån, som den öfver hufvud förändras. Ingen
förändring hos något kan framkallas genom endast yttre
inverkan. Men i högre och egentligare bemärkelse är
verksamhet för handen i den mån, som det verksamma
väsendet är i högre mening lefvande och i verksamheten
framträder såsom sådant.
L. H. Å.*
Verkstad, arbetslokal för bedrifvande af slöjd,
handtverk eller mekanisk industri. Den äldsta
husslöjden bedrefs och bedrifves väl än i dag i en
"slöjdstuga", med jämförelsevis enkel utrustning i
verktyg och råmaterial, hufvudsakligen trä ("verkträ",
"virke") m. m. Det senare uppkomna handtverket åter
bedrefs i bättre utrustade lokaler, verkstäder,
vanligen under ledning af en verkmästare, såsom
omtalas i samband med de i vårt land 1668 inrättade
"handtverkshusen" för rikets städer. I samma
mån handarbetet ersattes med maskiner, drifna af
vatten eller ånga, öfvergingo handtverkerierna till
"mekaniska verk" eller "manufakturverk". Exempel på
sådana lämna järnverket i Eskilstuna, inrättadt af
Karl X, kopparverket i Avesta, Polhems manufakturverk
i Stjärnsund, spikverk och bleckmakerier (1660-talet)
på flera ställen i landet m. fl. Vid Husby i Dalarna
inrättades denna tid genom k. privilegium ett
"kuriöst manufakturverk med särdeles machiner och
inventioner". — Våra första mekaniska verkstäder
uppkommo redan tidigt vid järnbruken, hvarest man
hade tillgång på vattenkraft. De afsågo i allmänhet
blott en manufakturering i varmt tillstånd af
järn och stål. Först efter ångmaskinens införande i
början af 1800-talet anlades de egentliga mekaniska
verkstäderna, som till en början mest afsågo
reparationer, "reparationsverkstäder", och voro af
en mera allmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
