Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 1225-1226 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wergeland, 2. Henrik Arnold - Wergeland, 3. Jakobine Camilla - Wergeland, 4. Harald Nicolai Storm - Wergeland, 5. Oscar Arnold - Vergennes, Charles Gravier

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med verklig sympati, ett två-årigt understöd ur
konungens privata kassa, hvaremot han erbjöd
sig att utge "fritvalgte arbeider for almuens
oplysning". Detta blef signalen till en häftig
presskampanj mot W., som af såväl fiender som
vissa vänner beskylldes för att ha sålt sig. W. lät
sig emellertid ej vidare bekomma, utan slog friskt
omkring sig i en hel rad dräpande kvicka farser,
t. ex. Stockholmsfareren, Engelsk salt, Den
konstitutionelle, Vinægers fjeldeventyr. Bekanta
äro hans gripande afskedsord till hans förutvarande
vän L. Kr. Daa i sistnämnda stycke. Beskyllningen för
lycksökeri vederlade han genom framgångsrikt arbete
för allmogens upplysning, framför allt genom tidningen
"For arbeidsklassen", som egde bestånd till hans
död. Omnämnas bör äfven W:s framsynta behjärtade
sträfvan att få upphäfdt förbudet mot judarnas
bosättning i Norge; härom vittna bl. a. diktcyklerna
Jöden (1842) och Jödinden (1844). Först sex år efter
W:s död undanröjdes förbudet (1851). "Tacksamma judar
utom Norge" reste af erkänsla 1857 W:s minnesvård
på hans graf på Vor Frelsers begrafningsplats i
Kristiania. Statyer öfver W. ha rests i Kristiania
1881 (mod. af Br. Bergslien) och i Kristiansand 1908
(mod. af Vigeland). Bland W:s arbeten äro utom de
redan nämnda att märka Den engelske lods (1844),
som inrymmer vackra reseskildringar och äfven den
kända dikten "Hardanger", vidare hans frihetsdikter,
delvis inspirerade af julirevolutionen, Det befriede
Europa och Czaris, den uppseendeväckande dikt, hvarmed
han hälsade Karl Johans intåg i Kristiania 1838,
Kongens ankomst ("Får en banlyst harpe lyde?"), Jan
van Huysums blomsterstykke, hans rörande svanesång
Til min gyldenlak m. fl. Voro hans tidigare dikter
ofta formellt bristfälliga och fläckade af ett
svulstigt bildspråk, så präglas däremot hans senare
alster af en klassiskt klar, genomarbetad form. Det
är främst dessa dikter från en senare period, som
skola bära hans namn till eftervärlden. I sin strid
för "norskheten" gick han för långt, men såsom den
där under en bekymmersam tid bar nationalitetens
fana högt och som den hjärtevärme arbetaren för
allmogeklassens bästa skall han alltid inta sin
plats i sitt fosterlands historia. Hans Samlede
skrifter utgåfvos 1852—57 i 9 bd på föranstaltande af
Studentersamfundet af H. Lassen och hans Skrifter i
udvalg, 1 bd, 1896—97, med inledningar af C. Nærup
och (bd 6) J. E. Sars. Efter W:s efterlämnade
papper utgaf O. Skavlan 1892 H. W. Afhandlinger og
brudstykker. Litt.: Camilla Collett (se Collett
3), "I de lange nætter" (1862), H. Lassen, "H. W. og
hans samtid" (2:a uppl. 1877), H. Schwanenflügel,
"H. W. en literarhistorisk skitse" (1877), O. Skavlan,
"H. W." (1892), G. Gran, "Nordmænd i det 19:de
aarhundrede" (1914), Valborg Erichsen, "H. W. i hans
forhold til Henrik Steffens" (1920) samt skrifter af
L. Kr. Daa, H. Jæger m. fl. och uppsats af F. Paasche
i "Ord och bild" 1919.

3. Jakobine Camilla W., den föregåendes syster.
Se Collett 3.


4. Harald Nicolai Storm W., den föregåendes kusin,
militär, statsråd, f. 27 maj 1814 i Bergen, d. 12
okt. 1893 i Kristiania, var son till sjökaptenen Gert
Kr. Storm och Ingeborg Birgitte
Wergeland samt adopterades af sin morbroder prosten
Nicolai W. Han blef officer 1831 och utgaf 1847—51
tills. med I. Waligorsky den första större vägkartan
öfver Norge (Veikart over Norge). 1846 blef W. förste
kommissarie vid gränsregleringen mellan Norge och
Ryssland, 1849 lärare vid militärhögskolan och 1852
öfverstelöjtnant i generalstaben. Han studerade 1853
telegrafväsendet i Berlin och Hamburg samt blef 1857
chef för generalstaben och 1859 generalmajor. 1860—68
var han statsråd, därefter brigadchef och kommendant
på Akershus’ fästning samt 1879—90 generallöjtnant
och generalfälttygmästare. W. afgick 1872 som
utomordentligt sändebud till hofven i Wien, Rom och
München för att notificera tronombytet i Sverige och
Norge. I många år var han redaktör af "Norsk militært
tidsskrift" och sedan 1871 en lång tid styresman i
Norsk jæger- og fiskeriforening.

5. Oscar Arnold W., son till en kusin till W. 2,
målare, f. 12 okt. 1844 i Kristiania, d. 20 maj
1910, vistades flera år i München och tog starkt
intryck af där rådande målningssätt. Han målade
Loke och Sigyn, historiska motiv som Kristian II
vid Dyvekes lik (1879) och Norrmännen landa på
Island år 872, genretaflor som Söndagseftermiddag
(Rudolfinum i Prag), Sjukt barn (Nationalgalleriet
i Kristiania). I stortingssalen där finns hans mest
betydande verk, den noggrant studerade framställningen
af Riksförsamlingen på Eidsvold 1814 (skänkt
till stortinget 1887). Bland hans öfriga arbeten
märkes frisen Murare i arbete (i Frimurarordens
hus i Kristiania, 1892). 1889 blef W. öfverlärare
vid konst- och handtverksskolan i Kristiania,
1—2. E. H. (G. M—in.) 4—5. E. H.*


Vergennes [värʃä’n], Charles Gravier, grefve de V.,
fransk diplomat och statsman, f. 29 dec. 1719 i
Dijon, där hans fader var parlamentsledamot, d. 13
febr. 1787, beträdde 1740 den diplomatiska banan
och blef snart invigd i den hemliga diplomati, genom
hvilken Ludvig XV plägade roa sig med att motarbeta
sina egna ministrar. Redan 1755 blef han sändebud
i Konstantinopel (följande året med ambassadörs
rang) och ådagalade där ganska stor skicklighet,
men Choiseul (se Choiseul 1) ansåg honom
dock ej nog djärf, utan hemkallade honom 1768. Efter
Choiseuls fall blef V. åter använd i ett synnerligen
maktpåliggande värf, nämligen som fransk ambassadör
i Sverige, då Gustaf III 1771 af Ludvig XV utverkade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>