Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Venezia. 3. Hufvudstad i prov. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ca’ d’oro ("Gyllene huset"; E 2), så benämndt med
anledning af den rika förgyllning, som förr
betäckte dess skulpturer (se fig. 1 o. art. Bostad,
pl. II). Några af 1400-talets palats i för-renässans
äro i skönhet knappast underlägsna denna gotiska
periods. Fra Giocondo, Lombardi och andra arkitekter
från denna tid (1460—1510) begagnade ännu med
stor skicklighet och effekt de rika orientaliska
marmorarter, som fullständigt ignorerades af
de senare arkitekterna. Särskildt äro palatsen
Corner Spinelli (D 3; se Fönster, fig. 22), Dario
(E 4) vid Canal grande, samt Pisani a S. Polo
(D 4; se Fönster, fig. 19) och Trevisani (F 4),
vid Rio del Palazzo, vackra prof på denna stil. I
de flesta venezianska palats från senrenässansen,
såsom i det ståtliga Pal. Grimani della Vida (E
2), nu appellationsdomstol, af S. Michele, och
i det ofvannämnda gamla biblioteket, är fasadens
hufvudmotiv hämtadt från det gamla Roms teatrars
och amfiteatrars kolonnordningar, pilastrar och
arkitraver. I många fall bestod palatsets hela fasad
af en serie kolonner, bågar och karniser, så att ingen
slät muryta lämnades kvar, hvarigenom det hela synes
oroligt och vida mindre intagande än de något äldre
palatsen i samma stil, såsom Vendramin-Calergi (D 2;
se Fönster, fig. 24), som lämnat motiv bl. a. för
fasaden till badhuset vid Sturegatan i Stockholm,
kanske det vackraste af alla, vid Canal grande,
och Camerlenghi (E 3), nära Rialtobron, i hvilka
några gotiska reminiscenser finnas kvar. Märkliga
palats i senrenässans äro Pal. Pesaro (E 2), vid Canal
grande, påbörjadt 1679 af Longhena och färdigt 1710,
som sedan 1902 innehåller Italiens största moderna
konstgalleri (Galleria internazionale d’arte moderna),
och Pal. Rezzonico l. Herschel de’ Minerbi, byggdt
1680 af Longhena (D 4; se Fönster, fig. 23). Berömdt
för sin utmärkta dekorering är Pal. Labia (D 2),
med freskomålningar af G. B. Tiepolo. En af de
förnämsta offentliga byggnaderna var arsenalen (H 3,
4), upptagande en hel ö i stadens östra del, anlagd
1104 och omfattande skeppsvarf, dockor, magasin,
verkstäder, ankarsmedjor, kanongjuteri, vapensamling,
skeppsmodeller, troféer m. m., alltsammans omgifvet
af murar och fästningsverk. Den omfattar 33 har, var
fordom republikens stolthet och sysselsatte 16,000
arbetare (nu omkr. 3,000), men är nu betydligt
förfallen. Vid den triumfbågelika portalen, V:s
första renässansbyggnad (1460), hvars kolonner dock
ha bysantinska kapital, stå 4 antika marmorlejon
(ditförda 1687 från Peiraieus), af hvilka det största
(3 m. högt, från 1040) har runinskrifter, som på
grund af ormslingornas form visa sig vara omkr. 1070
inhuggna af en man från Svealand (sannolikast från
Uppland; se vidare Piræuslejonets runinskrift). I
det dit förlagda krigsmuseet (museo d’armi) finnas
modell och rester af det af fransmännen 1797 förstörda
Bucentoro (se d. o.). — Offentliga anstalter för
konst och vetenskap äro vet. akad. (Istituto Veneto
di scienze, lettere ed arti), instiftad 1838, med
zoologiskt och anatomiskt museum, konstakademien
(Accademia ed istituto di belle arti di V., instiftad
1771 och reorganiserad 1807 af Napoleon I, i det forna
Scuola di S. Maria della carità; D 4). som innehåller
en mycket stor och värdefull samling
taflor af venezianska skolan, stadsmuseet (Civico
museo Correr i Fondaco dei Turchi), med bibliotek,
taflor, skulpturer och alster af V:s äldre konstslöjd;
musikkonservatorium; arkiv (Archivio centrale di
stato, D 3, ett af de största i Europa, upprättadt
1818—26 af österrikiska regeringen, med omkr. 15
mill. dokument); S. Markusbiblioteket (Biblioteca
nationale Marciana), som grundlades 1468 af kardinal
Bessarione, 1812—1905 var förlagdt till dogepalatset,
nu är inrymdt i det 1536 af Sansovino ombyggda
Myntet (Palazzo della Zecca) och har omkr. 550,000
bd samt 10,267 handskrifter; Querinistiftelsen
(Fondazione Querini-Stampalia), i det liknämnda
palatset, från 1600-talet, ett offentligt
bibliotek med läsekabinett, tafvel- och myntsamling;
handelsakademi, navigations- och skeppsmaskinistskola,
3 gymnasier, tekniskt institut, 2 tekniska skolor
och 1 prästseminarium. Nästan alla kyrkor i V. äro
ovanligt rika på taflor, och många enskilda palats
innehålla vackra samlingar, men en mängd af dessa
har på 1800-talet och senare sålts till utlandet. Den
största af V:s fem teatrar är operan La Fenice (byggd
1791 och restaurerad 1836). — Staden är säte för en
katolsk patriark, en armenisk ärkebiskop, prefekt,
appellationsdomstol, general- och marinkommando
m. m. Befolkningen, som före fransmännens ockupation
(1797) uppgick till nära 200,000 pers., sjönk under
de första årtiondena af 1800-talet till nära hälften,
men har nu stigit till 168,038 (1915). Klimatet är
blidt, men något regnigt till följd af de omgifvande
vattnen. Tidvattnets nivåskillnad uppgår vanligen
endast till 0,5 m., undantagsvis till 1,8 m., hvilket
är en ovärderlig fördel för staden, som därigenom
får vattnet i sina kanaler förnyadt. Industriens
förnämsta alster äro glas- och mosaikvaror, guld-
och silfver arbeten, sammets- och sidentyger, tvål,
vax, konstmöbler och konstgjorda blommor, hvilka
jämte bomull, spannmål, olja, hampa, råsilke, vin och
fotogen äro föremål för stadens handel. Sedan V. satts
i förbindelse med det italienska järnvägsnätet genom
järnvägsbron (1845) och i synnerhet efter öppnandet
af Sues-kanalen, har handeln åter uppblomstrat, så
att V. är näst Trieste den förnämsta handelshamnen
vid Adriatiska hafvet. V:s import från utlandet hade
1905 ett värde af 246 mill. kr. och exporten till
utlandet 210 mill. kr. Hamnen anlöptes 1914 af 3,230
fartyg om 2,04 mill. ton i ingående och 3,142 fartyg
om 2,03 mill. ton i utgående fart, och V. intar med
afseende på sjöhandelns omfattning sjunde platsen
bland Italiens städer. Med Trieste och Orienten
står staden i liflig ångbåtsförbindelse. Uthamnar
äro Lido och Malamocco. Ett slags förstäder till
V. äro öarna Giudecca, S. Giorgio
maggiore, S. Elena, S. Michele och Murano,
hvilka hufvudsakligen äro bebodda af konstnärer,
fabrikanter och handtverkare. Något längre bort ligga
San Lazzaro (med armeniskt mechitarist-institut), Lido
(med hafsbad) och S. Erasmo (med grönsaksodling). —
Inloppen till V. genom Lidis smala sund försvaras
genom ett stort antal befästningar: midt för
V. forten Lido (S. Nicolo), Tre Porti och S. Andrea;
vid Malamoccos genomfart forten Alberoni och Pietro;
vid Porto di Chioggia forten Caroman och Felice;
vid Brentakanalen forten Brondolo och S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
