Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Welcker, 2. Karl Theodor - Velde, van de, släkt - Velde, 1. Esaias van de - Velde, 2. Jan van de, II - Velde, 3. Willem van de, d. ä. - Velde, 4. Willem van de, d. y. - Velde, 5. Adrian van de - Velde, Peeter van den - Velde, Karl Franz van der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det sju-mannautskott, som förberedde det tyska
"förparlamentets" sammankallande. Tillika utsågs
han af badensiska regeringen till fullmäktig
vid förbundsdagen. Sedermera tog han verksamt
del i den tyska nationalförsamlingens arbeten. I
aug. s. å. sändes han af tyska centralstyrelsen i
Frankfurt i ett diplomatiskt uppdrag till Sverige
och i okt. till Österrike. Inom nationalförsamlingen
tillhörde han högra centern och var den egentlige
grundläggaren af det "stortyska" partiet. Men då den
österrikiska helstaten proklamerats (mars 1849),
föreslog han tyska kejsarkronans öfverlämnande åt
konungen af Preussen. 1850 drog han sig tillbaka till
privatlifvet. Utom "Staatslexikon" utgaf W. bl. a. Die
letzten gründe von recht, staat und strafe (1813),
Das innere und äussere system der natürlichen und
römisch-christlich-germanischen rechts-, staats-
und gesetzgebungslehre (I, 1829) och Die vollkommene
und ganze pressfreiheit (1830). Mycket uppseende
väckte hans offentliggörande af protokollen vid
Karlsbadskonferensen (1843). — 3. Hermann W.,
de föregåendes brorson, anatom, f. 1822
i Giessen, d. 1897, blef 1853 docent i anatomi
i Giessen och 1859 e. o. professor i Halle samt
var 1866—93 ord. professor i samma ämne där. Inom
olika områden af sin vetenskap var han outtröttligt
verksam. Bland hans arbeten märkas undersökningar
öfver räkning af blodkroppar och öfver blodets halt
af färgämne samt hans studier Über wachsthum und
bau des menschlichen schädels (1862), hvilka följts
af en stor mängd andra arbeten af antropologiskt
innehåll.
1. A. M. A.
Velde [fel-], van de, holländsk konstnärssläkt.
1. Esaias van de V., målare, f. senast 1590 i Amsterdam,
d. 1630 i Haag, var son till den berömde skönskrifvaren
Jan van de V. (f. 1569, d. 1623), var medlem af
reformerta kyrkan i Haarlem, där han slog sig ned
1610 och blef mästare 1612. 1618 flyttade han till
Haag. V. framställde marknadsscener, trädgårdsfester,
jakt, kanaltrafik, skridskoåkning o. d., allt med
små figurer, säkert tecknade samt målade med brokiga
dräkter och klart framträdande i landskapet, som är
skildradt med enkelhet och sanning. V. var äfven
raderare. — 2. Jan van de V. II, den föregåendes
broder, kopparstickare, f. mellan 1595 och 1597,
d. 1642, blef 1614 mästare i Haarlem och 1635 en af
gillestyrelsens medlemmar. Han utförde kopparstick
efter porträtt, genrebilder och landskap af samtida
holländska målare samt äfven landskap efter egen
uppfinning. — En son till honom, med samma förnamn
(f. 1620), var målare. — 3. Willem van de V. d. ä.,
förmodligen en halfbroder till de föregående, f. 1611
(1612) i Leiden, d. 1693 i London, bodde först i
Amsterdam, där han var i tjänst hos amiralitetet som
kunskapare, bosatte sig omkr. 1673 i London och blef
anställd vid engelska flottan samt hofmålare hos Karl
II. Ingen målning af honom är bevarad. Däremot finnas
af hans hand noggrant utfärda pennteckningar af skepp
och sjöslag. — 4. Willem van de V. d. y., den föregåendes
son, målare, f. 1633 i Amsterdam, d. 1707 i Greenwich,
lärjunge af sin fader och Simon de Vlieger, kom tidigt
med fadern till Amsterdam och flyttade senast 1673
till London, där han 1677 blef hofmålare. Hans område
var sjömåleriet i alla dess grenar, men
han lyckades allra bäst i att skildra hafvet i
stillhet. Han var mästare i att återge luften
äfven i de nordiska hafven, där ljuset silar fram
genom en fin dimslöja, och han är högst säker i
teckningen af fartygen. Stormigt haf lyckas honom
ej så bra. Hans flesta taflor finnas i England
(14 i National gallery), därnäst i Holland. Bland
stormbilder finnas två goda i London, men finast äro
hans stiltje-taflor, såsom en från 1657, en annan från
1661 och den berömda taflan med fregatten, på hvilken
en kanon affyras. De engelska privatsamlingarna äro
rika på arbeten af honom. I Amsterdams Rijksmuseum
finnas 16 målningar af honom, bl. a. Kanonskottet,
den i konstnärlig behandling finaste. Arbeten af
V. förekomma äfven i flera andra af Hollands och
Tysklands museer. Stockholms Nationalmuseum eger
af honom 3 dukar, framställande fiskarbåtar på
hafvet. – 5. Adrian van de V., den föregåendes broder,
målare, f. sannolikt 1636 i Amsterdam, d. där 1672,
var lärjunge af sin fader och senare af Wynants,
äfven påverkad af Paul Potter. Landskap och djur
voro hans hufvudämnen, men han målade äfven figurer
i landskap. Han var utmärkt tecknare och målare,
och ehuru han ej lefde till 40 år, efterlämnade han
ungefär 200 taflor och 25 goda raderingar af stor
målerisk verkan. I djurbilder är han jämförd med
Potter och Dujardin, men är mjukare i färgen. Som
genremålare når han de bäste, och hans landskap
höra till de naturtrognaste och finaste i Holland
under 1600-talet. Som exempel må anföras Drickande
dam (1662, i Dresden), Kusten vid Scheveningen (i
Kassel, Louvre och Haag), Konstnären och hans familj
(1667, i Amsterdam), Landskap med kreatur, Hyddan
och färjan (båda i Amsterdam), Bondgården (1666,
Kaiser-Friedrich-museum i Berlin), vinterbilder
i London, Dresden, Louvre, djurbilder i Dresden,
Schwerin, Frankfurt, soluppgång i Louvre. Stockholms
Nationalmuseum eger Inslumrad fåraherde (signerad
1657). Se Émile Michel, "Les Van de Velde" (1892).
1—5. C. R. N.*
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
