Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vegetativ - Vegetera - Vetegius (Flavius Vegetius Renatus) - Weggis (Wäggis) - Wegierska Gorka - Wegierski, Kajetan - Veglia - Wegmann, Bertha - Wegner, Henrik - Wegner, Peter - Wegscheider, Julius August Ludwig - Vegsund - Vetgamskviða l. Balders drömmar - Vegusdal - Vehementer nos - Vehikel - Wehl (von Wehl zu Wehlen), Feodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Animala lifsförrättningar). — Vegetativa knoppar. Se Knopp. —
Vegetativ förökning l. fortplantning,
fortplantning på könlös väg, genom sidolökar, bulbiller,
utlöpare o. s. v. —
Vegetativ mutation, biol. Se Mutation 3, sp. 1482. —
Vegetativt skott, detsamma som näringsskott (se Skottbyggnad).
G. L—m.
Vegetera (fr. végéter, af lat. vegetare, uppfriska,
stärka, i senlatinet: växa, utveckla sig), lefva
som en växt, lefva ett overksamt lif med ensidigt
tillgodoseende af de kroppsliga behofven.
Vegetius (Flavius V. Renatus), romersk författare
i senare hälften af 300- eller möjligen under
400-talet, vir illustris (se d. o.) och konsul, skref
en lärobok i krigskonsten (Epitome institutorum rei
militaris), som visserligen icke har något stilistiskt
värde, men dock är af betydelse som ett med flit
och samvetsgrannhet, ehuru ofta omdömeslöst,
gjordt sammandrag från källor, som nu ej mera
finnas kvar. Arbetet blef också flitigt användt
och afskrifvet. Det är indeladt i 4 böcker: 1) om
rekryternas utskrifning och öfning, 2) om härordningen
och krigstukten, 3) om taktik och strategi, 4) om
belägringskonsten och sjökrigskonsten. V. skref efter
grekiska källor äfven en handbok i djurläkekonsten
(Artis mulomedicinæ libri IV).
R. Tdh.*
Weggis (vanligare än Wäggis), by i schweiziska
kantonen Luzern vid Vierwaldstättersjön och Rigis västra fot,
441 m. ö. h. 1,522 inv. (1900). Luftkurort.
Wȩgierska Górka [vä̃ge’rska], riktigare än Wengerska Górka. Se Cieçina.
Wȩgierski [vä̃ge’rski], Kajetan, polsk poet,
f. 1755, d. 1787 i Marseille, uppfostrades i
jesuitkonviktet i Warschau och blef kammarherre hos
konung Stanislaus August, men måste lämna landet för
politiska smädedikter (bl. a. en "Kataryneida")
mot framstående personer och förde ett oroligt
lif dels i Frankrike och England, dels i Förenta
staterna. Hans af de franske encyklopedisterna och
Voltaire påverkade, stundom cyniska dikter utgåfvos
i urval 1803 (ny uppl. 1882).
A—d J.
Veglia [ve’lja], kroat. Krk, ö i Quarnerobukten
(se d. o.), skild från Kroatien genom Canal della
Morlacca och från ön Cherso genom Canal di Mezzo
och Quarnerolosundet. 409 kvkm. (något mindre än
Bornholm). 21,140 inv. (1900), till större delen
serbo-kroater. Marmorbrott. Hufvudstaden V.,
på västra kusten, med 2,100 inv. (1900), är säte
för biskop och har en, tillhörande Jugoslavien,
intressant katedral. Jfr Jagić, V.
A. N—d.
Wegmann, Bertha, dansk målarinna, f. 16 dec. 1848
i Chur, Schweiz, kom 5 år gammal med sina föräldrar
till Danmark och utbildade sig till målarinna hos
F. F. Helsted och F. C. Lund. 1867—81 vistades hon
i München, där hon var elev af Lindenschmidt och
Kurzbauer, samt besökte under denna tid Italien och
Paris. Sedan 1882 har hon lefvat i Köpenhamn. Hon
har målat genretaflor, landskap och blommor, men
företrädesvis porträtt, bland dem Moder med sitt
barn (friluftsmålning i solsken, 1883, Stockholms
Nationalmuseum). Två porträtt af hennes hand finnas
i Hirschsprungs museum, Köpenhamn.
Ph. W.*
Wegner, Henrik, dansk skådespelare, f. omkr. 1703,
d. 1 mars 1743, blef student 1720 och
inträdde 1722 vid den trupp, som invigde den danska
skådebanan. W. var en af dess bästa konstnärer. I
synnerhet utmärkte han sig i den listige betjäntens
roller, hvarför också Holberg skall ha uppkallat
sina Henrikar efter honom. Efter skådebanans
upphörande 1728 återvände W. till sitt hem i Aarhus,
där han 1730 blef vice borgmästare och året därpå
postmästare. Han befordrades 1733 till arkivarie
i krigskollegiet och dog som krigssekreterare.
E. Ebg.
Wegner, Peter, pseudonym. Se Boye 1.
Wegscheider [-ʃa’jder], Julius August Ludwig,
tysk protestantisk teolog, f. 1771 i Küblingen,
Braunschweig, d. 1849 i Halle, blef repetent i
Göttingen 1805 samt teol. professor 1806 i Rinteln
och 1810 i Halle, där han utöfvade omfattande
verksamhet och under en följd af år hade mycket
stort tillopp af åhörare på sina föreläsningar
öfver den systematiska teologien. Hans förnämsta
arbete på detta område är Institutiones theologiæ
christianæ dogmaticæ (1815, 8:e uppl. 1844, på
tyska 1831). Arbetet, som inom den rationalistiska
riktningen tillvunnit sig ett nära nog normativt
anseende, saknar originalitet, men eger sin betydelse
genom den klarhet, konsekvens och måttfullhet, hvarmed
det genomför rationalismens principer. Mot slutet
af sitt lif stod W., som i de frambrytande varmare
religiösa strömningarna liksom i den spekulativa
filosofien såg endast farliga afvikelser från det
sunda förnuftets väg, för samtiden som representant
för en öfvervunnen ståndpunkt och drabbades hårdt af
den kritik mot den s. k. "vulgär-rationalismen",
för hvilken särskildt K. von Hase gjorde sig
till målsman. Jfr Hase, "Der neue Hutterus und
seine gegner" (1834), och "Anti-Röhr" (1836).
J. H. B. (E. Bg.)
Vegsund. Se Sulöy.
Vegtamskviða l. Balders drömmar (se d. o.),
en eddasång, hvari Oden uppträder under namnet
Vegtamr (d. v. s. vandraren, den "vägvane").
Th. W.*
Vegusdal, härad och socken under Herefoss pastorat,
n. om Kristiansand, Aust-Agder fylke (före 1919 Nedenes amt), Norge.
333,57 kvkm. med 942 inv. (1918). Skogsdistrikt.
K. G. G.
Vehementer nos, encyklika. Se Pius, sp. 984.
Vehikel (af lat. vehiculum, fordon),
befordringsmedel, bärare (i figurlig mening),
hjälpmedel. I medicinsk och farmaceutisk mening är
vehikel den vätska (vatten, infusion, dekokt e. d.),
sprit, eter, vin, olja, ättika eller annat ämne, som
tjänar till att i sig upptaga ett läkemedel, hvilket
behöfver lösas eller utspädas för att därigenom
lättare fördragas och tillgodogöras. Vehiklet själft
är vanligtvis utan mera framträdande medicinsk verkan.
O. T. S. (C. G. S.)
Wehl (eg. von Wehl zu Wehlen), Feodor, tysk
teaterförfattare, f. 1821 i Schlesien, d. 1890, var
1869—84 direktör vid hofteatern i Stuttgart. W. skref
ett stort antal medelmåttiga teaterpjäser, bl. a.
Ein bräutigam, der seine braut verheirathet ("Giftomannen", 1852) och
Man soll den teufel nicht an der wand malen ("Väck ej björnen!", 1852);
de samlades i 6 bd 1864—69 (ny uppl. 1882—85).
Af intresse och värde äro det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
