Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 1005-1006 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vegesack, 2. Johan Fredrik Ernst von - Vegesack, 3. Ernst Mattias Peter von - Vegetabilier - Vegetabilisk - Vegetable marrow - Vegetalin - Vegetarian - Vegetarisk - Vegetarism

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfverens, att ingen annan hjälp finnes för Sverige
i än att få prinsen [af Vasa] på thronen, men Du
bör säga honom, att sådant omöjligit kan gå utan
uppoffrande af penningar". Brefvet uppsnappades,
och V. jämte Düben dömdes 1833 för högförräderi till
ständig landsflykt. Vid amnestien för politiska
förbrytare 20 okt. 1834 fick V. rättighet att återvända
till fäderneslandet, där han sedermera hade anställning
i tullverkets tjänst, en tid som kustchef i Skåne.


3. Ernst Mattias Peter von V., friherre, den förres
brorson, militär, f. 18 juni 1820 på Gannarfve i
Hemse socken, Gottland, d. 12 jan. 1903 i Stockholm,
utnämndes 1840 till underlöjtnant vid Gottlands
nationalbeväring, hvarifrån han 1842 erhöll transport
till Dalregementet, där han 1843 blef löjtnant och
1857 kapten. 1861—63 deltog han med utmärkelse i
nordamerikanska inbördeskriget, först i egenskap
af kapten, därefter som major och slutligen, sedan
1862, som öfverste och infanteriregementschef
vid unionsstaternas armé. Under detsamma
bevistade han ett tjugutal fältslag, strider och
belägringar. Särskildt vid Gaines Mill (27 juli 1862)
och Antietam (16 och 17 sept. s. å.) ådagalade han
(i spetsen för 20:e regementet) en tapperhet,
som väckte allmän beundran. 1865 utnämndes
han till brigadgeneral i Förenta staternas
armé. Under tiden hade han 1864 befordrats
till överstelöjtnant och chef för Västerbottens
fältjägarkår, och 1868 utnämndes han till öfverste
och chef för Hälsinge regemente, 1874—84 var han
militärbefälhafvare på Gottland och, 1884 utnämnd
till generalmajor, 1884—88 generalbefälhafvare
i 5:e militärdistriktet. 1878—87 var V. led. af
riksdagens Första kammare, som representant för
Gottlands län. Han hade plats i 1880—82 års kommitté
för landtförsvarets ordnande. Sedan 1864 var han
led. af Krigsvet. akad.
1. C. O. N. (H. J—dt.) 2. (H. J—dt.) 3. H. J—dt.

Vegetabilier (se Vegetera), växter, alster ur
växtriket. Se vidare Vegetabilisk.

Vegetabilisk (se Vegetera), som tillhör växtriket,
är hämtad från eller har afseende på detta;
växtartad; beredd af växter; som innehåller
växtdelar. Jfr Animal och Mineralisk. —
Om vegetabiliska födoämnen se Födoämnen, sp. 334,
337—342 och den i samma art. ingående (sp. 347—350)
"Grafisk framställning af de vanligaste födoämnenas
procentiska sammansättning. II. Vegetabiliska
födoämnen", samt Diet, sp. 369, och Vegetarism. —
Vegetabilisk garfning. Se Garfmedel och Läder,
sp. 167—169. — Vegetabilisk talg. Se Talg 2. —
Vegetabiliskt alkali. Se Alkali. — Vegetabiliskt
elfenben. Se Phytelephas och Palmer, sp. 1355. —
Vegetabiliskt hår, ett slags konstgjordt hår, som
förfärdigas af manilahampa, vanlig hampa
och lin samt nyttjas till billiga peruker (t. ex. för
statister å sekundateatrar). Af konstgjordt hår
af råsilke, angora-ragg o. d. göras hårflätor
och chinjonger. Se för öfrigt Hår (växternas). —
Vegetabiliskt silke. Se Asclepiasull. — Vegetabiliskt
smör. Se Kokospalm, sp. 505. — Vegetabiliskt tagel. Se
Beklädnadsväxter (sp. 1239), Chamærops och
Krollsplint. — Vegetabiliskt vax. Se Växtvax.

Vegetable marrow [ve’dʃitəbl mä’rå͡u], eng., bot. Se Blighia.

Vegetalin, tekn., dels ett slag af renadt kokosfett
(se Kokospalm), dels en elfenbensimitation, bestående
af cellulosa, behandlad med svafvelsyra, och af
hartssyrad lerjord.
G. L—m.

Vegetarian, person, som hyllar vegetarismen (se
d. o.) och i sin diet tillämpar den.

Vegetarisk, som har afseende på vegetarism (se
d. o.). — Vegetarisk diet. Se Diet, sp. 369.

Vegetarism (af lat. vegetare, uppfriska), en lära, som
vänder sig mot användningen af animaliska födoämnen,
särskildt kött. Själfva benämningen skall antyda
vegetarismens mål: individens och släktets utveckling
till högre mått af lifsduglighet. Den väg, på
hvilken detta mål skall nås, anges vara iakttagandet
af ett naturenligt lefnadssätt. Vegetarismen
upptar sålunda en del allmänt erkända hygieniska kraf,
såsom renlighet, kroppsöfningar m. m., men uppställer
därjämte som sin speciella fordran afhållsamhet
eller åtminstone inskränkning i fråga om födoämnen
hämtade från djurriket. Somliga människor ha en viss
motvilja mot kött. Blotta anblicken af en styckad
djurkropp är dem motbjudande, och förtärandet af
"något som haft lif" förefaller dem rått och människan
ovärdigt. Skulle människorna kunna förmås afstå från
köttfödan, skulle efter deras mening människonaturen
befrias från drag af råhet och stridslystnad, som af
gammalt missprydt densamma. Vegetarismen har format
denna känslostämning till en propaganda och har
jämväl sökt kläda de anförda tankarna i vetenskaplig
dräkt med inslag från biologien, näringsfysiologien,
medicinen och nationalekonomien. Den framträder
sålunda med anspråk att häfda ej allenast en viss
etisk princip, utan rent af en genomförd ideell
världsåskådning. Öfverdriften i dessa anspråk är
emellertid påtaglig. Vissa personers motvilja mot
kött torde knappast kunna tjäna som grundval för
en etisk princip i högre grad än den motvilja mot
andra födoämnen, hvarpå hvardagslifvet erbjuder
så många exempel. Människan har lyckats att för
födoämnesproduktion förädla vissa raser af nötboskap,
svin, höns o. s. v. Genom metodiskt förfaringssätt
förvandlas detta material till matvaror. Att i
detta förfarande se ett intrång i djurets rätt,
tillfogande detsamma ett verkligt lidande, är ej
möjligt för den, som öfver hufvud taget har någon
kännedom om förutsättningarna för mänskligt själslif,
och måste betraktas som ett rent hugskott. Påståendet,
att människans tandbyggnad och matsmältningsapparat
af naturen ej äro ämnade för bearbetning af köttföda,
motsäges af det förhållandet, att de fleste människor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>