Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varuhus, Stormagasin - Varuhusskatt - Varukunskap l. Varukännedom - Varulf - Varulotteri - Varumärke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1908), Käthe Lux, "Studien über die entwicklung
der warenhäuser in Deutschland" (1910), "Golden
book of the Wanamaker stores" (1911), H. Wagner,
"Über die organisation der warenhäuser" (s. å.), och
A. Wiener, "Das warenhaus" (byggnadstekniskt; 1912).
G. Ernmark.
Varuhusskatt, hand. Se Varuhus, sp. 736.
Varukunskap 1. Varukännedom, hand., läran om
handelsvarorna med afseende på deras ursprung,
framställning, egenskaper, kännetecken och
förfalskningar, handelsformer, förvaring, förpackning
m. m. Man kan skilja mellan allmän varukunskap,
hvarmed då förstås en systematiserad öfversikt öfver
samtliga varor, och speciell varukunskap, som
afser ett mera ingående teoretisk-praktiskt studium af
enskilda varuslag eller varugrupper. Varukunskapen
har gifvetvis många beröringspunkter med teknologien,
och dess framträdande som själfständig disciplin är
också att datera från det af J. Beckmann, teknologiens
grundläggare, 1795—18 0 utgifna arbetet "Vorbereitung
zur warenkunde", hvilket dock behandlade blott de
viktigaste råvarorna. Sedermera har den allmänna
varukunskapen, som odlats i synnerhet i Tyskland och
Österrike och särskildt utvecklats genom användningen
af mikroskopiska och kemiska undersökningsmetoder,
utvidgats till att omfatta äfven halffabrikat och
vissa helfabrikat. I denna allmänna form ingår
numera varukunskap gemenligen som läroämne i
handelsskolorna. Bland hand- och läroböcker kunna
nämnas de tyska af Erdmann-König-Hanausek-Remolowsky
("Grundriss der allgemeinen warenkunde", 1:a
uppl. 1833; 15:e 1914) och Hassack ("Lehrbuch
der warenkunde", 6:e uppl. 1917 med tilläggsbd
1919), samt "Warenkunde" I—II (i "Sammlung
Göschen"; 3:e uppl. 1918). Vidare K. Sondén,
"Allmän varukunskap skematiskt sammanställd"
(3:e uppl. 1916), D. S. Hector och A. Ekström,
"Varukännedom" (1914, lexikonform), T. Låftman,
"Varukunskap" (1917), E. Simonsen, "Veiledning i
varekundskab" (1905), och K. Meyer, "Almindelig
illustreret varelexikon" (3:e uppl. 1918).
Å. W:son M.
Varulf (ty. werwolf, af fnhty. wēr, got. wair, man,
och wolf, varg; fr. loup-garou, ry. volkodlák), enligt
en uråldrig och för många folk gemensam vidskepelse
en människa, som genom eget eller andras trolleri
tidtals förvandlas till skepnad af en varg och i
detta tillstånd får vargens rofgiriga vildhet samt
i synnerhet blir begifven på människokött, gräfver
upp lik på kyrkogårdarna, bortsnappar barn, anfaller
ensliga färdmän o. s. v. Tron på varulfvar förefanns
hos forntidens skyter, ja i viss mån hos greker och
romare (grekernas ord för varulf var lykanthropos,
af lykos, varg, och anthropos, människa). Djupare
var den rotad hos de hedniske skandinaverna, såsom de
isländska sagorna, t. ex. Egilssaga, Völsungasaga,
nogsamt ådagalägga. Äfven förvandling till björn
omtalas ofta där, och bärsärkarna (se d. o.), som
under raseriets inflytande betedde sig likt vilddjur,
kunde väl ge anledning till, att man i vissa fall drog
en sväfvande gräns mellan mänskligt och djuriskt,
något, som f. ö. utmärker all primitivare åskådning
(jfr Djurkult). Under medeltiden var tron på
varulfvar gängse i hela Europa, och under loppet
af 1500-talet afrättades en mängd människor
såsom förmenta varulfvar, hvarvid de ofta
afgåfvo detaljerade bekännelser om sina illdåd
med samma förunderliga beredvillighet, samma
hallucinatoriska själfbedrägeri, som bildar ett så
egendomligt drag i de därmed samtida och besläktade
häxeriprocesserna. Ännu inpå 1800-talet voro sägner
om varulfvar gängse i vårt land (ett skillingstryck,
svenskt orig., utkom 1846 i Lund), och än i dag är
ifrågavarande folktro vid lif i Polen, sydvästra
Ryssland m. fl. slaviska länder, liksom spår däraf
träffas på den franska landsbygden. Uti Indien är
det tigern och ormen, i olika delar af Afrika är det
hyenan, krokodilen, lejonet och leoparden, som i dylik
vidskepelse spela vargens roll. — Den sinnessjukdom,
som fått namnet lykantropi (se d. o.), är närmast att
betrakta som en följd af tron på varulfvar. Litt.:
W. Hertz, "Der werwolf" (1862), S. Baring-Gould, "The
book of werewolves" (1865), V. Rydberg, "Medeltidens
magi" (1865), R. Andree, "Etnographische parallelen
und vergleiche" (1878), och F. Krauss, "Slavische
volkforschungen" (1908).
(N. E. H.)
Varulotteri. Se Lotteri, sp. 1148.
Varumärke (ty. warenzeichen, märke, eng. trade-mark,
fr. marque de fabrique, marque de commerce), i
vidsträcktaste betydelse dels märke eller stämpel,
som af offentlig myndighet åsättes varor såsom bevis
om dessas beskaffenhet eller ursprung eller annat
förhållande, dels beteckning, som en näringsidkare
använder för att utmärka, att vissa varor härröra
från honom.
Märken af förstnämnda slag ha numera ej så stor
betydelse och användning som i forna tider. I Sverige
åsattes förr alla varor, som infördes från utlandet,
en särskild tullstämpel, som angaf, att varorna voro
importerade; denna tullstämpling upphäfdes 1863. För
inhemska varor har i Sverige gällt besiktnings- och
stämplingstvång i stor utsträckning. Hallstämplingen
(se d. o.), som företogs vid hallrätterna, afsåg
från början att intyga varornas beskaffenhet, men
ändrades 1832 att afse endast varornas inhemska
tillverkning. Efter hallrätternas indragning
1846 öfverflyttades dessas åligganden i fråga om
varors förseende med svensk tillverkningsstämpel på
städernas magistrater, och stämplingstvånget blef
i samband därmed inskränkt till vissa särskilda
fabrikat. 18 juli 1850 utfärdades en k. förordn. i
detta ämne, hvars bestämmelser om åsättande af svensk
tillverkningsstämpel upphäfdes genom k. kung. 13
juni 1862 med undantag för spelkort. Fortfarande är
stämpling af spelkort föreskrifven; dess ändamål
är emellertid endast att tillföra staten stadgad
kortstämplingsafgift (se d. o.). I fråga om
vissa metallvaror, framför allt sådana af guld och
silfver, har sedan gammalt kontroll med afseende på
materialets halt utöfvats genom obligatorisk stämpling
af offentlig myndighet; f. n. finnas föreskrifter
om sådan stämpling af guld- och silfverarbeten i
k. förordn. 18 okt. 1912 (jfr Kontrollstämpling).
Vanligen förstås med varumärken endast märken, hörande
till det senare af de slag, som ofvan inledningsvis
omnämnts. Dylikt märke kan en tillverkare enligt
lag vara skyldig att åsätta sina produkter. Förr,
särskildt under skråväsendets tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
