Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wartburgfesten - Wartburgkriget - Vartdal (Vartdalstranden) - Vartdalsfjorden - Warte - Wartegg - Varteig - Wartel, Pierre François - Wartenberg, Franz Wilhelm von - Wartenberg, Johann Kasimir Kolbe von - Wartenburg - Wartensleben, 1. Alexander Hermann von - Wartensleben, 2. Ludwig Wilhelm von - Wartensleben, 3. Hermann Ludwig Wilhelm Karl Alexander Friedrich von - Vartgeld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
universiteten och dessas burschenschaften (se d. o.). Jfr
Kieser, "Das Wartburgfest" (1818).
Wartburgkriget. Se Wartburg, sp. 729.
Vartdal (förr Vartdalstranden), härad och socken
under Örsta pastorat, Möre fylke (före 1919
Romsdals amt), s. om Aalesund. 123,44 kvkm. med 739
inv. (1918). Jordbruk och fiske.
K. G. G.
Vartdalsfjorden. Se Storfjorden.
Warte, flod. Se Warthe.
Wartegg, slott i kantonen Sankt Gallen, Schweiz,
vid Bodensjön, köptes 1866 af exhertig Robert af
Parma. Där slog sig hans måg kejsar Karl ned, när
han 26 mars 1919 lämnat Österrike.
Varteig, härad och pastorat, Östfold fylke (före
1919 Smaalenenes amt), strax n. om Sarpsborg,
Norge. 69,29 kvkm. med 1,203 inv. (1918). Jordbruk
och skogshandtering.
K. G. G.
Wartel, Pierre François, fransk sångare,
f. 1806 i Versailles, d. 1882 i Paris, elev af
Paris-konservatoriet och Chorons institut, var
1834—46 anställd som tenorsångare vid Stora operan,
gjorde därefter konsertresor i Europa och slog sig
slutligen ned som sånglärare i Paris. Bland hans mest
ryktbara elever räknas Zelia Trebelli och Kristina
Nilsson. W. blef 1869 led. af Mus. akad.
A. L.*
Wartenberg, Franz Wilhelm von, grefve, tysk
biskop, kardinal, f. 1 mars 1593 i München i hertig
Vilhelms af Bajern morganatiska äktenskap med Maria
Pettenbeckin, d. 1 dec. 1661 i Regensburg, fick
en af jesuiter ledd uppfostran, valdes 1625 till
biskop af Osnabrück och var en ifrig befordrare af
motreformationen, genomdref restitutionsediktet i
Nedersachsiska kretsen och blef biskop äfven af Verden
(1630) och Minden (1631). Verden ockuperades snart
af svenskarna, och vid dessas framryckning, under
Knyphausen, mot Osnabrück 1633 lämnade W. stiftet,
och för detta jämte stiftet Minden blef Gustaf II
Adolfs naturlige son grefve Gustaf Gustafsson 1634
administratör. Som ärkebiskopens af Köln sändebud
deltog W. i fredsunderhandlingen i Münster 1644—48.
Stiften Minden och Verden miste han genom
fredsbestämmelserna 1648, men blef 1649 biskop af
Regensburg, där han sedan 1641 varit koadjutor,
och återinträdde 1650 därjämte som biskop af
Osnabrück. 1661 blef han kardinal. Se Goldschmidt,
"Lebensgeschichte des kardinal-priesters Franz Wilhelm"
(1866).
Wartenberg, Johann Kasimir Kolbe von, grefve,
tysk statsman, f. 1643 i Wetterau, d. 1712 i
Frankfurt am Main, öfvergick 1688 från pfalzisk
till brandenburgsk tjänst och vann snart, skickligt
begagnande kurfurst Fredrik III:s svagheter, dennes
obegränsade gunst; särskildt kom hans nitälskan
för kurfurstens upphöjelse till konung (1701) honom
till godo. Sedan 1696 stod han som öfverkammarherre i
spetsen för hofstaten, efter Danckelmanns fall (1697)
öfverhopades han med ämbeten och värdigheter, och
från 1702 intog han, utan att tillhöra geheimerådet,
faktiskt en premiärministers ställning. 1699 erhöll
han riksgreflig värdighet. Själf utan djupare
insikter och utan vidare vyer än hofmannens, fåfäng
och egennyttig, undanträngde W. efter hand de fleste
af konungens äldre rådgifvare, som ersattes af hans
förtrogna och vänner. I det intrigspel, hvarigenom
hans makt befästes och utvidgades, spelade
hans härsklystna och illa beryktade gemål en
framträdande roll. Finanserna råkade i ohjälplig
oreda, och de finansiella svårigheterna omöjliggjorde
en själfständig utrikespolitik. En ekonomisk kris
(1710) öppnade slutligen konungens ögon för det
allmänt afskydda gunstlingsregementets försyndelser,
och W. blef afskedad (1711).
N. H—tz.
Wartenburg, by i preussiska prov. Sachsen, på
Elbes vänstra strand, 13 km. ofvanför Wittenberg,
är bekant genom den af Blücher anförda schlesiska
arméns öfvergång öfver Elbe 3 okt. 1813 och strid
mot franska kåren Bertrand, som hade till uppgift
att hindra en öfvergång af floden.
A. N—d.
Wartensleben. 1. Alexander Hermann von W., grefve,
preussisk fältmarskalk, f. 1650 i Westfalen,
d. 1734, deltog i fransk tjänst i Ludvig XIV:s krig
i Nederländerna 1667—68 och 1672—73, gick därefter i
Hessen-Kassels tjänst och tog del i Danmarks krig med
Sverige 1675—78, hvarunder han för en tid råkade i
svensk fångenskap, samt kämpade därefter under 1683—84
mot turkarna och 1688—90 mot fransmännen. 1691
fick han befälet öfver Sachsen-Gothas trupper,
hvilka han tillika med andra rikskontingenter som
österrikisk fältmarskalklöjtnant förde i fälttågen
i Flandern och vid öfre Rhen 1693. 1702 gick han i
preussisk tjänst som verkligt geheime krigsråd och
generalfältmarskalk. 1703 blef han preussisk grefve,
1706 riksgrefve. — 2. Ludwig Wilhelm von W.,
grefve, den föregåendes sonson, österrikisk general,
f. 1734, d. 1798, tjänade först i Holland och från
1758 i Österrike samt deltog i Sjuåriga kriget,
i Bajerska tronföljdskriget och i 1788—91 års
krig med turkarna. 1794 blef han general. 1796
förde han befälet vid nedre Rhen mot Jourdan,
blef slagen vid Friedberg (10 juli), förenade sig
med ärkehertig Karl, utmärkte sig i slaget vid
Würzburg (3 sept.) och segrade i förening med Karl
öfver Moreau vid Emmendingen (19 och 20 okt.), men
blef där svårt sårad. Han afled till följd af sina
sår. — 3. Hermann Ludwig Wilhelm Karl Alexander
Friedrich von W., grefve, den föregåendes brorson,
preussisk general, f. 1826 i Berlin, studerade
1844—48 juridik i Berlin och inträdde 1850 i hären
som sekundlöjtnant vid ett kavalleriregemente. Sedan
1858 med få års undantag tillhörande generalstaben,
deltog han i krigen 1864, 1866 och 1870—71, i det
sistnämnda bl. a. som stabschef vid sydarmén och
i denna egenskap utmärkande sig vid Pontarlier (1
febr. 1871). 1873 blef han generalmajor. 1872—75 hade
han ledningen af stora generalstabens krigshistoriska
afdelning och förestod redaktionen af det bekanta
generalstabsverket öfver Fransk-tyska kriget. 1873—78
var han ställd till generalstabschefens disposition,
blef 1879 generallöjtnant, 1886 general af
kavalleriet och var 1884—88 kommenderande
general för III:e armékåren. W. har utgett Die
operationen der Süd-armee im januar und februar
1871 (1871; ny uppl. 1872) samt Die operationen
der I. armee unter general von Manteuffel (1872).
1—3. (H. J—dt.)
Vartgeld, sjöv., väntpenningar l. handpenning,
som utgick till en del kofferdisjöfolk (det
s. k. enrolleringsmanskapet), som, mot åtnjutande af
4 dal. smt om året såsom "wardtgiälder", förband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
