Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Warschau - Varseblifning - Varsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1876, och J. L. Carlbom, "Tredagarsslaget vid W. den
18–20 juli 1656 samt de föregående mindre fältslagen
1655 och 1656", 1906.) Karl X Gustaf gick öfver
Weichsel och återtog W. Under de sachsisk-polske
konungarna (1697–1763) förskönades staden genom nya
praktbyggnader, men led ofantligt under Stora nordiska
kriget. Karl XII intog det i maj 1702, men sedan en
riksdag i W. 1704 på Karl XII:s förslag till konung valt
Stanislaus Leszczyński, ingicks i W. fred och 18
nov. 1705 en ständig allians mellan Sverige och Polen,
och staden blef åter fri. 1764–74 hölls den besatt
af ryssarna, och under trycket af en rysk
militärstyrka valdes Stanislaus Poniatowski
till konung. 1793 besattes W. åter af ryssarna, men
i april 1794 nedgjordes den ryska besättningen. 9
juli–6 sept. s. å. belägrades staden förgäfves
af preussarna, men den kapitulerade 5 nov. efter
Suvorovs blodiga stormning af Praga. Vid Polens
tredje delning (1795) vardt W. preussiskt (hufvudstad
i prov. Syd-Preussen) och förblef det
till 1806, då fransmännen besatte det 28 nov.
Efter Tilsitfreden 1807 var W. hufvudstad i
hertigdömet W. 23 april–2 juni 1809 hölls
det besatt af österrikarna. Sedan 8 febr. 1813
voro ryssarna herrar i staden. 29 nov. 1830
gaf W. signalen till det stora, men olyckliga
upproret, som slutade med stadens stormning 6 och
7 sept. och dess kapitulation 8 sept. 1831.
De upproriske hade nödtorftigt befäst W.,
som ända dittills var en öppen stad (Praga
hade befästs redan under 1700-talet). 1832–35
byggde ryssarna vid flodstranden n. om W. ett
citadell, som på högra stranden fick ett brohufvud
i fort Sliwizki. Äfven resningen 1863–64 hade
sin medelpunkt i W., som åter undergick en grym
bestraffning. Resningens ledare afrättades på
glacisen till Alexanderscitadellet strax n. om
W., där till deras minne ett monument restes 1916.
1883 påbörjades anläggningen af en fortgördel (11
fort på vänstra och 4 på högra flodstranden) med
5–7 km. radie, och under 1890-talet byggdes äfven
en enceinte. Oroligheter med blodsutgjutelser
egde rum 1905–06. 5 aug. 1915 uppgafs W.
af ryssarna, och de tyska trupperna under
prins Leopold af Bajern tågade in i W.
Ryssarna, som sprängt broarna (Alexanderbron
reparerades omedelbart af tyskarna, under det
Poniatowskibron ännu 1919 ej var trafikabel)
öfver Weichsel, satte sig fast i Praga och
besköto därifrån W., men 8 aug. nödgades de lämna
Praga, sedan tyskarna gått öfver floden n. om W.
Genom proklamation af 5 nov. 1916 förklarades polska
riket själfständigt, och W. blef dess hufvudstad.
Den tyska ockupationen upphörde i dec. 1918. –
2. Hertigdöme, bildadt 1807 af de delar af forna
konungariket Polen, som Preussen i freden i Tilsit
s. å. måste afträda med undantag af Białystok,
som gafs till Ryssland. Hertigdömet, som till en
början omfattade 101,860 kvkm. med 2,2 mill. inv.
(guvernementen Posen, Kalisz, Płock, Warschau,
Lomza och Bromberg), gafs af Napoleon åt konung
Fredrik af Sachsen, men landets egentlige herre var,
jämte den af Davout anförda franska besättningen,
den efter mönstret af franska kejsardömets
författning bildade riksdagen. Ehuru österrikarna
höllo hufvudstaden W. besatt 23 april–2 juni 1809,
medförde den segerrika utgången af Napoleons krig med Österrike
s. å. en utvidgning af hertigdömet med Väst-Galizien,
som Österrike måste afträda i freden i Wien
1809. Det senare indelades i guv. Krakau, Radom,
Lublin och Siedlce, och hertigdömet omfattade då
154,170 kvkm., med 3,78 mill. inv. Hertigdömet bidrog
med en stor kontingent till Napoleons armé 1812,
men polackernas förhoppningar om ett äfven Litauen
omfattande själfständigt Polen uppfylldes ej: efter
Napoleons återtåg från Ryssland utrymde Schwarzenberg
8 febr. 1813 hufvudstaden åt ryssarna.
1. A. N—d. O. W—n. L. W:son M. 2. A. N—d.
Varseblifning, psyk., i vidsträckt bemärkelse ett
själsinnehålls upptagande i medvetandet på det
sättet, att det objektiveras, fattas som föremål
för uppfattningen; i inskränkt bemärkelse samma
uppfattningssätt, men inskränkt till de konkreta,
omedelbara förnimmelserna (med uteslutande af
föreställningarna och tankarna). Varseblifningen i
sistnämnda bem. är antingen yttre eller inre. Den
yttre varseblifningen utgör uppfattning af yttre
föremål eller förlopp. I den ingå sensationer (se
Sensation), men ock dessas inordnande i rum och
tid samt förbindande med element af minne, fantasi
och tänkande. Äfven den yttre varseblifningen
är i den bem. inre, att den utgör ett moment i
själslifvet; den är yttre från den synpunkten,
att dess innehåll fattas som en yttre, i rummet
varande verklighet. Den inre varseblifningen är
den omedelbara, medvetna uppfattningen af våra
egna själsfunktioner och själstillstånd, hvilka
icke fattas som yttre föremål eller förlopp.
S—e.
Varsel, psyk. (af isl. vara, vänta sig, ha förkänsla
af), taget i mera inskränkt bemärkelse, betecknar
vanligen det föregifna fenomenet, att en person på ett
säreget sätt omedvetet bebådar sin ankomst, och det
verkliga fenomenet, att en annan person i förväg "hör"
den förra anlända. Man hör t. ex., att dörren öppnas
och att någon kommer in. Stegen igenkännas, käppen
ställes ned på ett karakteristiskt sätt o. s. v. Om
några minuter kommer personen i fråga verkligen, och
hans ankomst beledsagas nu af ungefärligen samma ljud,
som då han nyss "varslat". Stundom drabbas synsinnet i
st. f. eller jämte hörselsinnet — man tycker sig "se"
personen i fråga, några minuter innan han verkligen
finnes där. Fenomenet gäller i allmänhet någon
medlem af familjen och är i så fall ofta en rätt
vanlig upplefvelse. Företeelsen tyckes vid första
påseendet kunna förklaras som en hallucinatoriskt
liflig upplefvelse, beroende på förväntan och
vana. Med denna tolkning äro emellertid flera
omständigheter svårförenliga: att somliga personer
"varsla", andra icke; att tidsintervallet mellan
varslet och ankomsten är ganska noga bestämdt (blott
några få minuters skillnad); att en del fall finns,
där ankomsten varit alldeles oväntad; att man i vissa
fall konstaterat, att varslet förnummits samtidigt
med den varslandes afsikt att bege sig hem, utan
att han dock fullbordat afsikten och utan att denna
varit bekant för mottagaren; att förmågan att höra
varsel ofta är förbunden med en mera allmän telepatisk
läggning och synes vara ärftlig; att dylika personer
eljest icke ha några hallucinatoriska tendenser;
att varslet icke sällan förnimmes af två eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
