Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Variskiska bergskedjan - Varium et mutabile semper femina - Varius - Varix - Varjag - Varjag-njargga - Varkaus - Warksow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
östra delen af franska centralplatån, i Vogeserna
och Schwarzwald, i Thüringerwald och Fichtelgebirge
och i Böhmen i Sudeterna. Utom denna båge bildades
samtidigt en annan, kallad den armorikanska, gående
från s. ö. till n. v., från franska cenrtralplatån
öfver Normandie, Bretagne och Cornwall till sydliga
Irland, samt en förbindelsebåge i nästan väst—östlig
riktning från södra England öfver Belgien, Westfalen
och Harz. Alla stenkolsfälten i Central-Europa stå
i förbindelse med dessa paleozoiska bergskedjor,
hvilket naturligt nog gett utforskningen af dem
ytterligare intresse. Den variskiska (stundom äfven
kallad "varistiska") bergskedjan har af Suess
fått sitt namn efter Variscia (nu Voigtland, en
provins i Sachsen), och den armorikanska efter
Armorica, namnet på de galliske kelternas område
vid Engelska kanalen, särskildt nuv. Bretagne.
K. A. G.
Varium et mutabile semper femina, lat., "kvinnan är
alltid ett vankelmodigt och ombytligt ting" (Vergilius’
"Æneis", 4: 569).
Varius, namn på åtskilliga romare, åtminstone
delvis af utländsk börd, bland hvilka märkas
följande. 1. Quintus V. Sucronensis från Spanien,
hade förvärfvat medborgarrätt och föranledde som
folktribun år 90 f. Kr. en lag om, att de romare,
som varit medskyldiga i bundsförvantskriget,
skulle anses ha förbrutit sig mot romerska folkets
majestät. Han dömdes senare själf efter samma lag
och blef afrättad. — 2. V. Cotula (grek. kotyle,
"vinfatet"), en af Marcus Antonius’ mest bekanta
dryckesbröder och f. ö. triumvirns "driftkuku",
hvilket ej hindrade, att V. sedan (43 f. Kr.) fick
befäl öfver sex legioner i Gallien. — 3. Lucius
(?) V. Rufus, omkr. 75—15 f. Kr., romersk skald,
tillhörande Mæcenas’ krets, vän till Horatius,
Catullus och Vergilius. Efter den sistnämndes död
utgaf han Æneiden. Han införde Horatius hos Mæcenas
och fick till tack en varaktig minnesvård därigenom,
att han nämndes af Horatius i hans Satirer (I, 5). Af
sin samtid skattades V. högt som filosofisk skald
(i arbetet De morte, om döden) och för sången öfver
Augustus; han skref äfven ett berömdt sorgespel:
Thyestes. Hvad som återstår af detta kan ses hos
Ribbeck, "Tragicorum romanorum fragmenta". — 4.
V. Avitus, som romersk kejsare kallad
Heliogabalus (se denne).
1—4. J. C.
Varix (plur. varices, sv. plur. varicer), lat.,
patol., permanent utvidgning af en ven. Se Blodåderbråck
och Näsblödning, sp. 342.
Varjag, ry., benämning på skandinaver, som under
vikingatiden inflyttade till Ryssland, och på
skandinaver i allmänhet. Ordet går tillbaka till
fnry. varęg (ę = nasaleradt e), hvilket å sin
sida utgått från fnisl. ack. vǽring af vǽringr
(variant till vǽringi) eller snarare från detta ords
fnsv. motsvarighet, som f. ö. bliívit belagd i ett
par runinskrifter. Första stafvelsens a tyder på, att
ordet inlånats i ryskan före det nordiska i-omljudets
tid. Det skandinaviska grundordet torde af allt att
döma urspr. ha betydt "edsvuren". I fråga om ordets
egentliga innebörd ha meningarna emellertid varit
delade. Å ena sidan har man trott det afse en edlig
förpliktelse att lämna hjälp och skydd, å den andra
en edfäst öfverenskommelse, genom hvilken man får
sig skydd tillerkändt. Törhända återspeglar ordet
båda dessa betydelser. M. a. o. benämningen
vǽringr-vǽringi skulle ha användts om personer,
förbundna genom ed att bistå hvarandra, ung. =
gillesbröder. — I Novgorod-området, särskildt utmed
de af nordborna följda vattenlederna, uppträda ännu
i vår tid ortnamn, i hvilka nord. vǽring ingår. Ett
par dylika återfinnas vidare i guv. Jaroslav
nära öfre Volga. Man har sålunda i Ilmen-området
byarna Verjazja, Verjassko, Verjazjino,
floden Verjazja med bifloden Verjazjka o. s. v.
Ännu på 1700-talet fanns i Novgorod en
Varjazjskaja ulitsa, "Väringegata". I guv. Jaroslav
återfinnas Varegovo och Varjagovo. Anmärkningsvärdt
är, att i flertalet af dessa namn första stafvelsen
innehåller e, hvilket säkerligen beror därpå, att
de uppstått i en tid, då det nordiska grundordet
redan undergått i-omljud. Egendomligt nog finner man
ej liknande ortnamn kring öfriga af skandinaverna
använda vattenvägar (Düna, Dnjepr o. s. v.). Om sådana
funnits, ha de tydligen bortsopats under senare
tiders folkrörelser. — Jfr E. Kunik, "Die berufung
der schwedischen rodsen durch die finnen und slaven"
(1844), V. Thomsen, "Ryska rikets grundläggning
genom skandinaverna" (1882), N. Höjer, "Bidrag till
varägerfrågan" (1883), R. Ekblom, "Rus- et varęg-
dans les noms de lieux de la région de Novgorod"
(1915). Se äfven Ryssland, sp. 1436, och Väring.
R. Em.
Varjag-njargga. Se Varangerhalfön.
Varkaus. 1. (Ämmäkoski) Ström i Leppävirta
socken, Kuopio län, Finland, leder vattnet från
sjön Unnukkavesi till sjön Äimisvesi. Fallhöjd 4,6
m. 8,341 hkr vid medelvattenstånd. För sjöfartens
möjliggörande har där byggts Taipale kanal,
som förmedlar liflig passagerar- och lasttrafik
mellan Saima och norra Savolaks’ sjösystem. —
2. Industrisamhälle vid ofvannämnda fors. Stora
fabriksanläggningar, tillhöriga A.-b. A. Ahlström
osakeyhtiö, af hvilka må nämnas kraftstation,
mekanisk verkstad och skeppsvarf (specialitet
passagerarångare och bogserbåtar för insjövattnen),
såg, träsliperi, cellulosafabrik och pappersbruk
(under uppförande). Arbetarna, omkr. 1,500, äro till
största delen bosatta i af bolaget uppförda bostäder
inom och invid samhället. Ändpunkt för en bibana från
Huutokoski station vid Pieksämäki—Nyslott—Elisenvaara
järnväg. V. utgör en under Leppävirta pastorat
lydande bruksförsamling. 1,696 inv. (1918). 3
jan. 1804 skänkte Gustaf IV Adolf af egna medel
16.000 rdr riksgäld till inrättande af ett arméns
flottas etablissemang på Laivanlinna, som V. då
skulle kallas. Enligt k. br. 10 juli s. å. skulle af
den skänkta summan 9,000 rdr användas till ortens
och etablissemangets befästande (Gustaf Adolfs
borg). Etablissemangets anordnande påbörjades, men
när befästningsförslaget blef färdigt, visade det sig
kräfva 172,000 rdr för sitt realiserande, och då denna
summa ej kunde anvisas, kommo några befästningar ej
att utföras. — V., som under inbördeskriget i Finland
1918 kommit i "de rödes" våld, återtogs af "de hvite"
22 febr. Af brukets tjänstemän hade flera mördats af
"de röde".
1—2. O. B—n. L. W:son M.
Warksow [-så], adelsgård på Rügen. På den stora
slätten s. därom, det s. k. Warksowfältet, stod 8
jan. (g. st.) 1678 ett slag, hvari O. von Königsmarck
med nära 4,000 man besegrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
