Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 675-676 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Variabel - Variabel rörelseriktning - Variabla stjärnor, Föränderliga stjärnor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en funktion af två eller flera andra, hvilka
då likaledes benämnas oberoende variabler. —
Variabel parameter. Se Konstant.
E. L.*


Variabel rörelseriktning, mek., den vid en
punkts krokliniga rörelse utefter bantangenten
liggande hastighetslinjens ändring, som betingas
af centripetalaccelerationen l. den mot banans
krökningsmedelpunkt riktade komponenten af punktens
totala acceleration. Hvarje rörelse kan anses
sammansatt af två eller flera andra samtidiga
rörelser, och hastigheten i en rörelse hvilken som
helst kan i analogi härmed anses sammansatt af två
eller flera andra samtidiga hastigheter. Ett exempel
härpå är rörelsen för en punkt, P, som flyttar sig med
konstant hastighet i en rymd, R, utefter en rät linje,
som är vinkelrät mot och gående genom axeln till en i
R med konstant vinkelhastighet roterande kropp K. P:s
hastighet i förhållande till K är i hvarje tidsmoment
af rörelsen sammansatt enligt parallellogramlagen
af P:s hastighet i förhållande till R och den med P
sammanfallande R-punktens hastighet i förh. t. K. P:s
rörelse i förh. t. K. försiggår utefter en Archimedes’
spiral. Ljusets rörelse i ett homogent medium är
rätlinig, om ljuskällan befinner sig i hvila där. Om
denna källa däremot rör sig med stor hastighet
i nämnda medium, kan afvikelsen från den eljest
rätliniga banan bli afsevärd. Förflyttningen af
ljuskällorna invid jordytan utöfvar emellertid i
detta afseende vanligen nästan intet inflytande,
emedan deras hastigheter i allmänhet äro ytterst
obetydliga i jämförelse med ljusets, 300,000 km. i
sek. Men då inflytandet af de celesta afstånden
och hastigheterna skola beaktas, ställer sig saken
annorlunda. Är ljuskällan en stjärna, som befinner sig
på t. ex. ett ljusårs (se d. o.) afstånd från jordens
rotationsaxel, afviker ljusets bana i förh. t. jorden
betydligt från den räta linjen. Ljuset från solen
däremot ändrar icke riktningen i förh. t. jorden
synnerligen mycket. Ty ehuru afståndet mellan solen
och jorden är stort i och för sig, näml. i medeltal
nära 150,000,000 km. l. 8 1/3 ljusmin., är det dock
litet i jämförelse med ett ljusår. Vidstående
fig. ger en föreställning om, hur en punkt, P,
af en från solen utgående mot jorden riktad stråle
rör sig i förh. t. jorden. S betecknar den punkt på
solen, från hvilken P utgår, J den punkt på jorden,
som träffas af P. Afståndet PJ är 150,000,000 km. i
skalan 1 billiondel. Den svagt krökta streckade linjen
PEJ utmärker P:s bana i förh. t. jorden. Linjen PA
representerar ljusets hastighet, 300,000 km. pr sek.,
i förh. t. solen, PB solens hastighet, 10,900 km. pr
sek., i förh. t. jorden, PG P:s initialhastighet,
300,200 km. pr sek., i förh. t. jorden och JD P:s
sluthastighet, 300,000 km. pr sek., då
den träffar jorden. Hastigheterna äro angifna i skalan
1 mm. = 10,000 km. pr sek.; de ligga tangentiellt
till de banor de tillhöra. S₁ är en punkt på DJ:s
förlängning, 150,000,000 km. från J. Bågen SS₁
utmärker den väg solen genomlöper i förh. t. jorden,
under den tid af 8 1/3 min., som P behöfver för att
passera banan PEJ. I följd häraf ser det från jorden
ut så, som om P genomlöpt den rätliniga banan S₁J i
förh. t. jorden. Solens rotation, med en omloppstid
af omkr. 25 dygn (se Solen, sp. 313), utöfvar i
nu berörda afseende intet nämnvärdt inflytande. —
Med hänvisningar till Polhemsskriften "Realitäten,
abstraktionen, fingierungen und fiktionen in der
theoretischen mechanik" (1911) har Otto Figur i
"Erdrotation und lichtfortpflanzung" (1913) behandlat
frågan om ändring i ljusets rörelseriktning. —
Märkas bör f. ö., att det ljus, punkten P tillhör,
går icke endast vinkelrätt emot och genom jordens
rotationsaxel, det är spridt i olika riktningar i
rymden. Ljusbanorna, i förh. t. jorden bilda därför
knippen af kurvor, som skilja sig mer eller mindre
från den archimediska spiralen, men som gruppera sig
omkring denna som en kärnlinje. Ljusets diffraktion
och refraktion (se d. o.) äro alltså icke de enda
anledningarna till afvikelse från den rätliniga
rörelsen. (Se Ljus och Vridningsrörelse.)
O. E. W.

Variabla stjärnor, Föränderliga stjärnor, astron.,
sådana stjärnor, hvilkas ljusstyrka är underkastad
förändringar. På grund af den stora mångfalden
af olika typer bland dessa stjärnor och den ofta
kontinuerliga öfvergången från den ena typen till
den andra har det varit mycket svårt att finna en
tillfredsställande indelning af dem, så mycket mer som
man också i flera fall ej kan ange den fysikaliska
orsaken till ljusväxlingarna. Å andra sidan är det
uppenbart, att dessa bero på vidt skilda orsaker,
och med utgångspunkt från det observerade förloppet
af ljusväxlingarna har man numera inom astronomien
antagit följande indelning af de föränderliga
stjärnorna: 1) s. k. nya l. temporära stjärnor;
2) stjärnor med långvariga, mer eller mindre
regelbundet skeende förändringar med perioder mellan
några månader och flera år (Mira-stjärnor); 3)
stjärnor med fullständigt oregelmässigt skeende
ljusändringar; 4) föränderliga med kortperiodiska
ljusväxlingar, som försiggå med stor regelbundenhet;
5) föränderliga, hvilkas ljusändringar förorsakas
genom ett slags förmörkelser, orsakade däraf, att
en omkring stjärnan kretsande stjärna tidvis skymmer
bort denna (förmörkelsevariabler).

1. De s. k. nya l. temporära stjärnorna torde i intet
hittills iakttaget fall vara att betrakta som nya
i egentlig mening. De uppflamma från en i allmänhet
ringa ljusstyrka, hvarunder på några få dagar denna
växer med i genomsnitt 10—11 storleksklasser. Stjärnan
kan då stundom tillhöra de allra ljusstarkaste på
himlen. Sedan följer ett aftagande af ljusstyrkan,
som undantagslöst synes försiggå långsammare
än tillväxten. Efter ett antal år synes stjärnan
återfå sin ursprungliga ljusstyrka, hvarefter denna
undergår endast smärre oregelmässiga förändringar
eller också håller sig oförändrad. Redan från äldsta
tider förekomma särskildt i den kinesiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>