Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallquist, 1. Olof - Wallquist, 2. Set - Wallquist, 3. Elof - Wallroth, Karl August - Wallroth, Karl Friedrich Wilhelm - Vallrötning - Valls - Wallsall - Wallsend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka Nordin nu öfvertog den egentliga ledningen
af prästeståndet. W. spelade dock äfven vid
denna riksdag en ganska betydande roll, var medlem
af hemliga utskottet, förmådde prästeståndet att
erbjuda en bevillning till aflöning af de dittills
oaflönade tjänstemännen i Ecklesiastikexpeditionen,
och ehuru han ogillade, att en tacksägelseadress
af de ofrälse stånden arrangerades för Förenings-
och säkerhetsakten, var det dock han, som utverkade
sitt stånds bifall därtill. W. beredde Gustaf III
till döden och utgaf därom en officiell berättelse,
hvars sanningsenlighet utan grund betviflats. Efter
Reuterholms upphöjelse entledigades han 14
aug. 1792 från sin ministerplats och återvände
till sitt stift. Vid jubelfesten i Uppsala 1793,
då han författade prästerskapets betänkande till
K. M:t (tr. i "Handl. rör. jubelfesten"), blef han
teol. doktor. 1800 års riksdag kallade honom åter till
politiken, men väckte ock till nytt lif rivaliteten
med Nordin. De pröfvade sin makt öfver prästeståndet,
då W., vän som han var af politisk offentlighet,
sökte förmå detta att låta trycka sina protokoll,
men Nordin genomdref afslag. Häftigt upprörd öfver
detta nederlag, fick W. slag och dog.
Om Växjö stift inlade W. stora förtjänster genom
sin utomordentliga administrativa förmåga och sin
kraftiga verksamhet för såväl prästerskapets som
skolväsendets höjande. Bl. a. upprättade han i Växjö
ett gymnasiebibliotek på 6,000 bd. Såväl i kyrkliga
som i läroverksfrågor var han strängt konservativ och
motsatte sig särskildt det då börjande sträfvandet
att i lärdomsskolorna införa mångläseriet. Om ock
i lärdom ej jämförlig med Nordin, var dock äfven
W. en ifrig forskare, särskildt i den svenska kyrkans
historia, och har i detta afseende efterlämnat ett
vackert minnesmärke i sina Ecclesiastique samlingar
(8 "flockar", 1788—95). Utom detta arbete och Utkast
til en handbok öfver ecclesiastique befordringsmål
(1797), som gaf anledning till en hetsig motskrift
"Anmärkningar" etc. (1798, vanligen kallad "Blå
boken") af Bergencrantz, arbetade han flitigt med
recensioner och uppsatser i "Tidningar utgifne af
Vexiö stift" samt utgaf en mängd predikningar, tal
och herdabref. I manuskript efterlämnade han Företal
och register till ett exemplar af Gahms "Archivum
smolandicum" (af W. skänkt till Växjö lärov.-bibl.),
Berättelse om riksdagen i Stockholm 1789 (tryckt i
"Hist. handl.", V, 1866), Berättelse om riksdagen i
Gefle 1792 (jämte åtskilliga hans bref m. m. under
titeln "Minnen och bref" utgifna af E. V. Montan
1878) samt en själfbiografi, omfattande tiden till
1789 (i Uppsala bibliotek), af J. Helander tr. med
anmärkningar i "Skrifter, utg. af Kyrkohistoriska
föreningen" (1900). Jfr J. H. T. Rosengren, "Om
O. W. såsom biskop och eforus" (i Växjö läroverks
program 1901). Hans barn adlades 1799 med bibehållande
af namnet W. (ätten utslocknade 1838).
2. Set W., den föregåendes broder,
f. 21 febr. 1760, d. 27 juni 1836 som
kyrkoherde i Eskilstuna, teol. doktor och
kontraktsprost öfver Västerrekarne, nitälskade
oegennyttigt för folkupplysning, fattig- och
sjukvård samt bibelspridning. Han öfversatte
Spaldings och Zollikofers religiösa arbeten m. m.
3. Elof W., den föregåendes son, kemist,
f. 14 nov. 1797 i Kuddby församling, Östergötland,
d. 12 aug. 1857 i Stockholm, promoverades 1821 i
Uppsala till filos. magister med andra hedersrummet
(ultimus), utnämndes till adjunkt i kemi där 1823 och
erhöll 1838 professors titel samt 1853 professuren
i medicinsk och fysiologisk kemi. Han kallades 1852
till led. af Vet. akad. W. skref bl. a. uppsatser i
"Annales des mines" och i "Bulletin universel des
sciences". Se N. J. Berlin i "Lefnadsteckningar öfver
K. Sv. Vet. akad:s efter år 1854 aflidne led.", bd I.
1–2. S. B.
Wallroth, Karl August, ämbetsman, numismatiker,
f. 20 sept. 1860 på Gårdsjö, Östra Emtervik,
Värmlands län, blef 1879 student i Uppsala, där
han 1890 aflade bergsexamen, och genomgick 1890—91
Bergsskolan i Stockholm. Han blef 1892 kontrollör
vid Kontrollverket, 1906 kontrolldirektör och chef
för nämnda verk, 1908 därjämte t. f. myntdirektör och
chef för Myntverket samt 1909 myntdirektör och chef
för Mynt- och justeringsverket. W. var 1896–1905 och
1907–08 redaktör för afd. kemi och bergsvetenskap
i "Teknisk tidskr.", där han författade åtskilliga
uppsatser. Han har ock skrifvit många numismatiska
artiklar i Nordisk familjebok. Ett arbete af
utomordentlig betydelse inom den rena numismatiken
och för vår ekonomiska historia är W:s Sveriges mynt
1449—1917 (i "Numismatiska meddelanden", XXII, 1917),
där han omnämner samtliga myntordningar och mynttyper
samt redogör för de olika myntens inbördes värde,
vikt och halt.
Wallroth [-råt], Karl Friedrich Wilhelm, tysk läkare,
botanist, f. 1792 i Breitenstein (Harz), d. 1857
i Nordhausen, var läkare i Nordhausen, men idkade
flitigt botanisk forskning, dels inom floristiken,
dels öfver lafvarna, hvilkas byggnad han med framgång
undersökte, medan han i lafsystematiken sökte förringa
svensken Acharius’ berömda arbeten. W:s större
arbeten äro Schedulæ criticæ de plantis floræ halensis
selectis (1822), Naturgeschichte der flechten. Nach
neuen normen und in ihrem umfange bearbeitet (2
dlr, 1825, 1827), Rosæ plantarum generis historia
succincta (1828), Naturgeschichte der säulenflechten
(1829), Flora cryptogamica Germaniæ (2 dlr, 1831,
1833) och Beiträge zur botanik (2 bd, 1842, 1844).
C. Lmn.
Vallrötning. Se Linberedning.
Valls [valjs], stad i spanska prov. Tarragona,
18 km. n. om staden Tarragona. 12,600 inv. (1900).
Bomulls- och ylleindustri, pappersbruk.
A. N–d.
Wallsall [ωå’lsål l. ωålsl], stad i engelska
grefsk. Staffordshire, belägen i nordändan af
det berömda kol- och industridistriktet "Black
country" kring Birmingham, 13 km. n. om denna
stad. 92,115 inv. (1911). Kol, järn och kalksten
brytas; järn- och mässingsgjuterier, garfverier;
tillverkning af järnmanufakturvaror (lås, nycklar,
beslag till vagnar m. m.) och sadelmakeriarbeten.
A. N–d.
Wallsend [ωå’lṡend], stad i engelska grefsk.
Northumberland vid Tynes mynning, tillhör det stora
kol- och industridistriktet vid Newcastle och ligger
mellan denna stad och hafvet. 41,461 inv. (1911).
Skeppsbyggen, bly- och kopparsmältverk. W. var ett
gammalt romarläger; vid W. slutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
