- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
505-506

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vallière - Wallin, 1. Georg, d. ä. - Wallin, 2. Georg, d. y. - Wallin, Johan Olof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vallière [-iär]. Se La Vallière.

Wallin. 1. Georg W. d. ä., biskop, f. 1 maj 1644 i Vibyggerå socken,
Ångermanland, d. 8 juli 1723 i Säbrå socken,
Ångermanland, blef filos. magister i Uppsala 1676,
prästvigdes s. å. och tjänstgjorde de följande åren
som huspredikant hos riksråden Gustaf Banér och Nils
Brahe. 1681 blef han hofpredikant, tillträdde 1685
Gäfle pastorat, utnämndes 1690 till öfverhofpredikant
och blef vid jubelfesten 1693 teol. doktor. Som
öfverhofpredikant åtnjöt han hos Karl XI och
dennes gemål det största förtroende samt betjänade
båda i deras sista stunder. Efter att ha medföljt
Karl XII på fälttåget till Själland i egenskap af
fältsuperintendent utnämndes han 1701 till biskop i
Göteborgs stift, men förflyttades 1702 på egen begäran
till Härnösands. Där blef hans ämbetsförvaltning
försvårad genom ryssarnas upprepade härjningar, och
han måste vid deras angrepp 1721 mot Härnösand fly
från staden.

illustration placeholder

2. Georg W. d. y., den föregåendes son, biskop,
f. 31 juli 1686 i Gäfle, d. 16 maj 1760 i Göteborg,
blef filos. magister i Uppsala 1707 och besökte flera
universitet i Tyskland, Holland och England. Han
befordrades 1710 till teol. lektor i Härnösand, men
reste 1720 ånyo utrikes, uppehöll sig i Tyskland
och Frankrike samt promoverades i Wittenberg till
teol. doktor. Efter hemkomsten kallades han 1724
till hofpredikant. 1727 blef han bibliotekarie i
Uppsala och 1732 tillika teol. professor där. 1735
utnämndes han till superintendent på Gottland
och 1744 till biskop i Göteborgs stift. W. var
strängt ortodox samt ifrade mot pietism och
herrnhutism. Han åtnjöt stort anseende både för
sin nitiska verksamhet som stiftschef och för sin
mångsidiga lärdom. Bland hans många skrifter må nämnas
Gothländska samlingar (1:a d. 1747; 2:a d. utg. 1776
af sonen M. G. Wallenstråle), Sigtuna stans et cadens
(1729—32), Runographia gothlandica och Lapponia
christiana.
Hans söner i senare giftet adlades (1756)
under namnet Wallenstråle.
1—2. Fr. W.

illustration placeholder
J. O. Wallin i yngre

mannaåren. Efter miniatyr

af P. Köhler 1810.

Wallin, Johan Olof, skald, vältalare, ärkebiskop,
f. 15 okt. 1779 i Stora Tuna, Dalarna, d. 30 juni
1839 i Uppsala, son till en fattig underofficer och
äldst bland många syskon, vardt på grund af sitt goda
hufvud bestämd att gå läsvägen och bli präst för att
i framtiden kunna hjälpa föräldrar och syskon. Han
genomgick Falu skola och Västerås gymnasium samt blef
1799 student i Uppsala med lysande betyg. Redan som
skolgosse offentliggjorde han dikter och fortsatte
därmed som student, efterbildande Lidner, Franzén och
den moraliserande poesien. Han blef filos. magister
1803 och uppträdde s. å. i "Upsala tidningar" med ett
grafkväde, genomträngdt af det allvarliga förkunnande
af förgängelsens och dödens oundviklighet, som sedan
fick sitt mäktigaste uttryck i hans sista dikt, "Dödens engel".
1804 sökte han med en disputation öfver Horatius förgäfves att
bli docent i estetik vid universitetet och lämnade
Uppsala. Redan 1803 hade han för sina rimmade och
rätt fria efterbildningar af oden hos Horatius fått
andra priset (men "med samma heder, som åtföljde stora
priset") i Svenska akad.; 1805 erhöll han stora priset
för skaldestycket Uppfostraren i gängse akademisk
stil och på samma gång två mindre pris för öfv. från
Horatius och Vergilius. Efter att 1807 ännu en gång
ha fått ett mindre pris för en öfv. från Vergilius
mottog han 1808 den största belöning, som Svenska
akad. någonsin utdelst (200 dukater) för en Sång i
anledning af Gustaf den tredjes ärestods aftäckande,

där man märker nya toner. W:s prisbelönta dikter
vunno emellertid icke odeladt bifall. Särskildt
anföllos omdiktningarna från Horatius bittert i
tidningen "Polyfem", och äfven de öfriga dikterna,
skrifna i den rådande äldre akademiska stilen, mötte
motsägelse af den nyromantiska skolans kritiska
domare, häftigast af Hammarsköld, mera resonligt
af Palmblad. Det poetiskt entusiastiska uppslaget i
dityramben "Preludium", som senare sattes i spetsen
för den belönta sången öfver Gustaf III:s bildstod,
vann dock äfven Hammarskölds erkännande. Denna
dikt har också i sig en fläkt af samma anda, som
det dityrambiska slutet af Tegnérs "Svea", bådande
en kommande blomstring. På sin gynnares, Nils von
Rosensteins, råd hade W. 1806 inträdt i kyrkans
tjänst, och s. å. erhöll han den efter Choræus lediga
teol. adjunkturen vid Karlbergs krigsakademi. Därmed
började för honom framgångens tid. Han blef
1809 slottspastor vid Karlberg, teol. lektor
vid krigsakademien, kyrkoherde i Solna och
teol. doktor. 1810 invaldes han i Svenska akad. efter
grefve N. Gyldenstolpe. 1811 blef han fullmäktig
i Riksgäldskontoret och led. i psalmbokskommittén,
1812 kyrkoherde i Adolf Fredriks församling, 1813
bankofullmäktig, 1815 riksdagsman i prästeståndet
och led. i bibelsällskapets styrelse, 1816 domprost
i Västerås, 1818 pastor primarius och kyrkoherde i
Storkyrkoförsamlingen i Stockholm (tilltr. 1821)
samt led. af Mus. akad., 1824 ordensbiskop, 1825
led. af kommittén för rikets undervisningsverk
(den s. k. stora uppfostringskommittén), 1826
hedersled. af Vitt. hist. o. ant. akad. och 1827
led. af Vet. akad. 1830 vardt han öfverhofpredikant,
1834 led. af bibelkommissionen samt 1837 ärkebiskop
och prokansler för Uppsala universitet. Sedan 1810
var han dessutom rikt gift, men han hade då brutit
en tidigare trolofning, hvilket kvalde hans hjärta
under hela lifvet, och framgångens tid var för honom
icke lyckans. Allsidigt begåfvad, utförde han de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 15 14:46:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfck/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free