Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valdemarsudde - Valdemarsvik - Valdemarsvik—Söderköpings järnväg - Valdemarsön - Walden, Paul - Walden, Howard de - Waldenburg - Valdensbibeln - Valdenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
största pietet för naturkaraktären. 1903—04 lät den
furstlige egaren där uppföra en bostad (se fig.) åt
sig själf efter ritningar af F. Boberg. I inredning
och utstyrsel är enkelhet förenad med förnäm
och förfinad smak. Terrasserna framför byggnaden
prydas af bildverk, bl. a. bronsafgjutningar af
Nike från Samothrake och Rodins staty Tänkaren
samt två örnar i granit af K. Milles. I prinsens
bostad liksom i det senare tillfogade konstgalleriet
finnes en mängd alster af mestadels modern konst,
hufvudsakligen svensk. Bland svenska konstnärer,
företrädda i galleriet, märkas, förutom prins
Eugen själf, Josephson, Nordström, Kreuger, Björck,
C. Larsson, E. Jansson, Liljefors, Sager-Nelson,
Hennigs, Norrmann och Hasselberg. Af utländska
konstnärer äro att nämna Viggo Johansen, Munch och
C. Meunier. Äfven representanter för ultramoderna
riktningar ha sin plats i samlingen. Denna skildras
som "sammanställd med en egendomlig blandning af
kräsen slutenhet och vidhjärtad förståelse". Från
V. och utsikterna därifrån öfver inloppet till
Stockholm har prins Eugen hämtat motiv till många af
sina förnämsta stämningsmålningar. Se F. U. Wrangel
i "Stockholmiana", III (1904).
G—g N.
Valdemarsvik, köping i Östergötlands län, Hammarkinds
härad, belägen vid innersta ändan af den
16 km. långa, 1/3—1 1/2 km. breda Valdemarsviken
(Vammarn), slutpunkt för järnvägslinjen
Norrköping—Söderköping—Valdemarsvik (39 km.
från Söderköping). 907 har. 1,861 inv. (1 jan.
1920). V. har provinsialläkare och apotek, postkontor,
tullstation, sparbank samt afdelningskontor af
a.-b. Svenska handelsbanken och a.-b. Göteborgs
bank. Hamnen, som till följd af uppgrundning i
Valdemarsviken är tillgänglig endast för fartyg om
högst 3 1/2 m. djupgående, besöktes 1917 af 598
fartyg om 49,064 ton (ankomna och afgångna sammanräknade).
Hamnafgifterna utgjorde 4,752 kr. På
platsen finnas många handlande och handtverkare.
Af industriella anläggningar märkas i främsta
rummet C. J. Lundbergs läderfabriks a.-b:s stora
garfveri, med tillverkning af svecia-, smor- och
kipsläder, samt därjämte sågar och snickerifabrik.
Taxeringsvärdet å fastighet utgjorde 1919 för bevillningsskyldig
2,933,000 och för bevillningsfri
193,500 kr.; bevillningstaxerade inkomsten af
kapital och arbete uppgick till 3,235,790 kr. I
kommunalskatt utdebiterades 1920 7,50 kr. pr 100
kr. inkomst. 1917 utgjorde köpingens inkomster
100,673, utgifter 121,086, tillgångar 482,400 och
skulder 280,739 kr. V. utgör sedan 1 maj 1919
egen församling och eget pastorat i Linköpings
stift, Hammarkinds kontrakt (dessförinnan ingick
V. i Ringarums församling). Kyrkan, som byggdes
på 1870-talet, har nyligen undergått en genomgripande
nydaning under ledning af arkitekten A.
Lindegren. V. omnämnes första gången 1664 som
lydköping under Söderköpings stad. Köpingen,
som ej utgjorde egen kommun, ansågs omfatta,
förutom det egentliga köpingsområdet i Ringarums
socken i Östergötlands län, jämväl ett område i
Tryserums socken i Kalmar län. Enligt k. bref
20 dec. 1912 utgör V. från 1 jan. 1914 egen kommun,
hvarvid köpingsområdet betydligt utvidgades
i såväl Ringarums som Tryserums socken. Samtidigt
öfverflyttades området i Tryserum till Östergötlands
län. Genom k. bref 31 dec. 1919 har
köpingen från början af 1920 ytterligare utvidgats
med ett område af Gryts socken. Om den till skydd
för inloppet till V. på 1600-talet anlagda skansen
se Stjärnökalfskansen.
L. Wll.
Valdemarsvik—Söderköpings järnväg. Se
Norrköping—Söderköping—Vikbolandets järnväg.
Valdemarsön, äldre namn på Djurgården (se d. o.,
sp. 571).
Walden, Paul, baltisk kemist, f. 27 (g. st. 14) juli
1863 i Livland, studerade 1883—88 vid polyteknikum
i Riga, där han var assistent sedan 1885 i fysik,
sedan 1888 i kemi, studerade 1890—91 i Leipzig,
där han blef filos. doktor, och 1893 i München,
utnämndes 1892 till docent och 1894 till professor
i analytisk och fysikalisk kemi samt 1896 till
ord. professor i oorganisk och fysikalisk kemi
vid Rigas polyteknikum. Han förvärfvado 1899
doktorsgraden i kemi vid Petersburgs universitet
och var 1902—19 direktor för polyteknikum i Riga,
som någon tid under den tyska invasionen (1916—18)
var förlagdt till Moskva. Sedan 1912 var han också
chef för ryska vet. akad:s kemiska laboratorium och
är sedan 1919 professor i kemi vid universitetet
i Rostock. W. har utöfvat synnerligen omfattande
och framgångsrik verksamhet inom den fysikaliska
kemien. Särskildt bemärkta äro hans arbeten
ang. salters och syrors vattenlösningars elektriska
ledningsförmåga (i Ostwalds "Zeitschrift" 1887,
1888 och 1891 och "Bulletin de l’Académie impériale
de St. Pétersbourg", 1913), inom stereoisomerien,
särskildt ang. den s. k. Waldenska omlagringen (i
"Berichte der deutschen chemischen gesellschaft"
1897 och 1898 samt i Petersburgs fysisk-kemiska
sällskaps journal 1898), om organiska lösnings-
och ioniseringsmedel, där han studerat sambandet
mellan elektriska ledningsförmågan och viskositet,
löslighet, lösningsvärme och dielektricitetskonstant
(Ostwalds "Zeitschrift" 1905—08, 1912 och 1920 i
"Bull. de l’Acad. imp. de St. Pétersbourg" 1912
och 1913), vidare om kapillaritetskonstant och inre
tryck (Ostwalds "Zeitschrift" 1909), om lösta salters
dielektricitetskonstant (i "Bull. de l’Acad. imp. de
St. Pétersbourg", 1912, och "Journal of the American
chemical society", 1913). W. är en bland nutidens
främsta fysikaliska kemister.
S. A—s.
Walden [də ωå’ldn], Howard de, baron, engelsk
adelstitel inom släkterna Howard (se d. o., sp. 1169),
Hervey och Ellis (se Ellis 3).
Waldenburg, stad i Schlesien, 72 km. s. v. om
Breslau. 19,600 inv. (1914). W. ligger i Waldenburgs
bergland (se därom Sudeterna), är centrum i ett
mindre stenkolsfält samt har anmärkningsvärd glas-
och porslinsindustri. Linberedning i grannskapet.
A. N—d.
Valdensbibeln. Se Boktryckarkonst, sp. 971.
Valdenser (fr. Vaudois), "Alpernas Israel",
ett religionssamfund, som leder sitt namn från en
rik köpman i Lyon Valdes (lat. Valdus; förnamnet
Pierre, lat. Petrus, ej säkert bevittnadt),
d. före 1218. Denne hade genom en väns plötsliga
död (1176) uppskrämts för sin själs frälsning,
börjat läsa evangelierna och gripits af det genom de
franske vandrarpredikanterna från 1100-talets början
lefvandegjorda idealet om Jesu efterföljd i fattigdom
och apostolisk vandrarpredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
