Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vadstena kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sydländska läckerheter. Inemot gryningen af den nyare
tiden blef förbindelsen mellan klostren allt
lifligare; förhållandena kräfde mer än förr
ömsesidigt bistånd, och i den brefväxling mellan
Vadstena och dotterklostren, som ännu bevaras,
kan man följa reformationens framsteg alltifrån
Wittenberg. Klostrets gyllene tid var då förbi;
i Rom yttrades missnöje därmed, att visitationer
icke regelbundet anställdes i klostret, men med
samma rastlösa ifver som förut
arbetade nunnor och munkar för klostrets bästa. Man
hoppades förvärfva åt detsamma ökadt anseende genom
att söka utverka, att Birgittas dotter Katarina skulle
liksom modern bli kanoniserad. Därtill erforderliga
penningmedel insamlades, och
man tyckte sig 1513 ha hunnit tillräckligt långt
för att kunna begynna förfärdigandet af det dyrbara
silfverskrin, hvari hennes ben skulle hvila. Silfret,
uppgående till öfver 100 lödiga mark, behöfde konung
Gustaf till landets undsättning och tog det därför. De
sista konungabesök klostrets diarium
omtalar äro konung Kristian II:s 1520 och 1521. Då
sistnämnda år det möte hölls i Vadstena, där Gustaf
Eriksson utsågs till Sveriges rikes föreståndare,
nämner väl diariet hans namn och kallar honom
"den stränge mannen, som infunnit sig där i staden",
men något besök i klostret synes han icke den gången
ha gjort. 1522 stadfäste han klostrets privilegier,
men kort därefter började han
Fig. 3. Nunneklostrets forna refektorium l. matsal ("pelarsalen"), ännu bibehållen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>