Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wadai - Vadare - Vadarsvalan - Vadben - Vadd - Vadder, Lodewyk de - Waddington, 1. Charles Tzaunt - Waddington, 2. William Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ligga också såväl den äldre, från 1600-talet stammande
hufvudstaden Wara som den nya Abesche (residens sedan
1840-talet). I de fruktbarare delarna odlas majs,
durra, bomull o. s. v., men de förnämsta produkterna,
som exporteras, äro elfenben (elefanter trifvas väl
i sumptrakterna) och strutsfjädrar.
De första kulturimpulserna torde ha kommit
österifrån. En arabisk resande från början af
1800-talet omnämner ruiner, stensarkofager och
spår af en solkult, hvilket tyder på inflytande
från Egypten. Men liksom floderna konvergera inåt
mot Tsadsänkan, så ha också folkstammarna kommit
hit både från ö. och v. och sålunda gett en stark
folk-och kulturblandning som resultat. Med 1500-talet
börja konturerna af landets historia tydligare skymta
fram. Den arabiska tundscher-stammen grundlade ett
eget rike, som emellertid efter hundra år störtades
af en arab Abd-el-Kerim, hvilken dock stödde sig
på den inhemska befolkningen. Omhvälfningen var
märklig ej blott därigenom, att den var nationellt
färgad, den betydde äfven införandet af en ny
religion, islam. Detta nationella sultanat har
efter en växlingsrik historia egt bestånd till
våra dagar. Särskildt under midten af 1800-talet
var W. fruktadt som ett land med mot främlingar
hatfull befolkning. Flera européer föllo som
blodiga offer för detta hat, t. ex. tysken Vogel
(1856). G. Nachtigal tillbragte en längre tid i
W. (1873) och har gett en utförlig beskrifning af
landet. Genom det s. k. Fashoda-fördraget mellan
Frankrike och England 31 mars 1899 kom W. att ligga
inom Frankrikes intressesfär. Det har emellertid
kräft ett drygt arbete att få landet pacificeradt,
framför allt därför att den fanatiska Senusiorden
(se d. o.) dit förlagt sin verksamhet. W. erkände
nov. 1903 det franska protektoratet, men då
befolkningen på senusiernas anstiftan angrep franska
vaktposter, fortgingo stridigheterna under de närmast
följande åren. Hufvudstaden Abesche föll 1909,
Arada, längre åt n., 1911 och till sist Aïn-Galakka,
dit senusiorden från Kufra-oasen förlagt sitt
hufvudkvarter, 1913. Sedan dess ha operationerna
afstannat, och då fransmännen nu behärska karavanvägen
uppåt mot Tripolis, torde landet ha utsikter att
gå lugnare tider till mötes. Jfr G. Nachtigal,
"Sahara und Sudan" (1879—80), A. Chevalier,
"Mission Chari-Lac Tchad" (1902—04), och G. Bruel,
"L’Afrique équatoriale française" (1918).
A. N—d.
Vadare, zool. Se Grallatores.
Vadarsvalan, zool. Se Glareola.
Vadben, anat. Se Lägg 1 och Människan, fig. 15.
Vadd (ty. watte, af fr. ouate, antagligen ett
diminutiv af fnfr. oue, gås), ett i lämplig tjocklek
ordnadt lager af löst uppluckrade fibrer — vanligen
bomull —, som på ömse sidor försetts med en tunn
bestrykning af gummi- eller limlösning med tillsats
af alun och stundom något stärkelse. Vadden bildas
i kardmaskiner (se Kardning) och utgör efter
ofvanstående preparering en färdig handelsvara, som
används till mellanfoder i vinterplagg, stoppning i
sängtäcken m. m. För att erhålla större sammanhängande
vaddlängder än hvad som motsvaras af omkretsen hos
den i art. Kardning omnämnda vaddtrumman,
använder man en lång, ändlös duk, som, gående upp
och ned mellan flera valsar, upptar det från
kardmaskinen framkommande tunna fìberfloret och
pålindar sig detta i många hvarf, tills tjockleken
blifvit lagom stor. Ställningen för en sådan vaddduk
är anordnad ungefär så, som visas i vänstra delen af
fig. 5 i art. Kardning, sp. 925. — För anläggande
af antiseptiska förband har vadd, hvarmed här
förstås renad, fettfri bomull, behandlats med
lösningar af diverse antiseptiska medel, hvarefter
lösningsmedlet afdunstats och vadd, impregnerad
med resp. antisepticum, erhållits. Sålunda har man
framställt borsyrevadd (med 10 proc. borsyra);
karbolvadd (med 5 proc. fenol l. karbolsyra);
salicylvadd (med 5 proc. salicylsyra); sublimatvadd
l. sublimatbomull (med 0,2—0,3 proc. sublimat);
jodoformvadd (med 10 proc. jodoform) o. s. v. Numera
har sådan med antiseptica behandlad vadd mestadels
undanträngts af i fuktig värme steriliserad, alltså
steril vadd, likaledes renad, fettfri bomull, i
hvilken alla smittämnen dödats och hvarmed aseptiska
förband anläggas. Vid bruk af steril vadd är man
säker mot risken att framkalla förgiftning med det i
vadden indränkta antiseptiska medlet, hvilket stundom
inträffat, särskildt med sublimat- och jodoformvadd. —
För att verka hudretande och därigenom smärtstillande
vid reumatism, nervsmärtor o. d. har rekommenderats
termogenvadd (af grek. thermo-, värme-, och genein,
alstras), renad, fettfri bomull, impregnerad
med spanskpeppartinktur (Tinctura Capsici) och
torkad. Preparatet lägges på huden å det smärtande
stället och fixeras med förband, då en hettande och
smärtfördelande verkan gör sig gällande. — För att
stilla blödning använder man vadd, preparerad med
järnkloridlösning, "järnkloridbomuH" (se Järnmedel,
sp. 413).
G. A. W. C. G. S.
Vadder [fa’d-], Lodewyk de, flamsk målare, f. 1605
i Bruxelles, d. där 1655, målade landskap med
motiv från sin födelsestads omgifning. Signerade
taflor af honom äro högst sällsynta — en
af dem (I skogsbrynet) finns i Stockholms
Nationalmuseum. V. utförde äfven lyckade raderingar.
C. R. N.*
Waddington [ωå’diȵtən]. 1. Charles Tzaunt W., fransk
filosof, f. 1819 i Milano, d. 1914, tillhörde en
protestantisk släkt af engelsk härkomst, blef 1848
docent och var 1871—79 professor i filosofi vid
Faculté des lettres i Paris. Han var sedan 1888
led. af Franska institutet. Bland hans skrifter må
nämnas De la psychologie d’Aristote (1850; belönt af
Franska akad. med Montyonska priset), Ramus, sa me
etc. (1855), Essais de logique (1858; prisbelönt af
Franska akad.), De l’âme humaine (1862) och Aristote
dans le moyen âge (1877).
2. William Henry W., den föregåendes kusin,
fransk statsman, f. 1826 i Saint-Rémy-sur-Avre
(dep. Eure-et-Loir), d. 1894 i Paris, var son till en
rik engelsk fabrikant, som inflyttade till Frankrike
och där naturaliserades. W. studerade i Paris och
vid universitetet i Cambridge, egnade sig sedan åt
filologiska och numismatiska studier, gjorde 1850
och 1862 vetenskapliga studieresor i Mindre Asien
och valdes 1865 till medlem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
