Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 133-134 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utprickningssystem - Utprångling - Utpurrning - Utrakvister - Utrecht

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vattenområden, är farledens styrbordssida den
sida, som lämnas till höger af fartyg kommande
från någon punkt från och med rättvisande nord,
genom väst till rättvisande syd. För att utmärka
en farled användas såväl fasta som flytande märken,
hvilka åtskiljas genom sin form, färg, topptecken och
påskrift. Styrbordssidan utmärkes genom röda stänger
(spieren) och babordssidan medelst svarta,
konformiga bojar. Användas fasta märken, betecknas
styrbordssidan med röda båkar med därpå fästa stänger
med eller utan topptecken. De topptecken, som användas
vid utprickningen af en farled, kunna vara af många
olika slag, såsom kors, ballong, kon, timglas,
cylinder, liten flagga, vimpel m. fl. Farledens
midt utmärkes stundom genom röd- och svartmålade
klotformade bojar. Smärre grund i farled, som kunna
passeras på båda sidor, utmärkas med konformade,
i vertikala fält röd- och svartmålade bojar. Fritt
liggande grund betecknas med hvita remmare eller
bojar, hvilkas topptecken, två svarta koner, genom
sin olika placering, ange märkets läge i förhållande
till grundet.

I Storbritannien och Irland infördes 1886 ett
gemensamt utprickningssystem, hvarvid man utgår från,
att en farleds styrbordssida är den sida man har till
höger, när man är på ingående från sjön till hamn. För
farleder längs kusten antas styrbordssidan vara till
höger, när man går med flodströmmen. Styrbordsmärken
utgöras af koniska, enfärgade bojar (conical
buoys), röda eller svarta. Som topptecken kan
användas ballong. Babordsmärken äro flata, bojar
(can buoys), i regel målade i rutor, svarta och hvita
eller röda och hvita, med eller utan cylindriska
topptecken. Grund med farled å båda sidor utmärkas
med klotformade bojar, målade i röda och hvita eller
svarta och hvita fält, horisontala och vertikala.
Som topptecken användas triangel för grundets inre
ända och fyrkant med spetsen uppåt (diamond) för
dess yttre ända. Sjömärkets färg har i detta system
underordnad betydelse. De skiljas från hvarandra
genom sin form och topptecknets beskaffenhet.

I Frankrike, Förenta staterna m. fl. länder
har det brittiska systemet antagits,
ehuru med åtskilliga afvikelser.
G. P. R.

Utprångling af veterligen falskt mynt eller
veterligen falsk sedel straffas enligt Strafflagen
(kap. 12 § 16) i regel lika strängt som mynt- eller
sedelförfalskning, endast med den afvikelsen att, i
fall bedrägeriet yppats, innan skada skett, straffet
för utprånglingen kan nedsättas till hälften af
det lägsta straffet för förfalskning. Ett väsentligt
ringare ansvar stadgas dock för den, som själf blifvit
bedragen med falskt mynt eller falsk sedel och sedan,
ehuru han märkt detta, till
annan utgett eller sökt utge myntet eller sedeln.
J. H—r.»

Utpurrning, sjöv. Se Purra.

Utrakvister, kyrkohist. Se Husiter.

Kring gamla kanalen (Oude gracht) i Utrecht.

Utrecht [y’trecht]. 1. Provins i Nederländerna,
omgifven af Nord-Holland, Zuiderzee, Gelderland
och Syd-Holland. Areal 1,385 kvkm, hvaraf 22
kvkm. vatten. 320,913 inv. (1916). Provinsen är
i v. låg (till en del lägre än hafvet) och jämn,
med fruktbart marskland; mot ö., där geestområdet
Veluwe börjar, är den mera kuperad (den når vid Zeist
50 m. höjd) och har sandig, mindre bördig jord. Den
tillhör hufvudsakligen Rhens flodområde. Neder Rijn,
som utgör gräns i s., kallas Lek efter att vid Wijk
ha utsändt Kromme Rijn mot n. v., och denna får,
sedan den vid staden U. sändt Vecht norrut till
Zuiderzee och själf tagit västligt lopp, namnet Oude
Rijn ("Gamla Rhen"). Nordöstra delen vattnas af Eem,
som faller ut i Zuiderzee. Öfver hälften af arealen,
eller 767 kvkm., är ängsmark, skog upptar blott 200
kvkm.; hela den produktiva arealen uppgår till 1,154
kvkm. Hufvudprodukter äro spannmål, tobak, kreatur,
textilalster och lergods. Provinsen genomskäres
af flera järnvägar och kanaler. Viktigast bland
de senare äro Vaartsche Rijn, som förenar Lek med
Vecht, samt Meerweedkanalen, som fortsätter norrut
till Amsterdam. – 2. Hufvudstad i nämnda provins,
belägen vid Kromme Rijn, där denna förgrenar sig i
Oude Rijn och Vecht. 133,344
inv. (1916). U. genomskäres af två kanaler (jfr
fig.) eller flodarmar, omges af starka fort och
bildar en strategisk förpost till Amsterdam, ehuru
dess gamla vallar raserades 1830 och ersatts af
skuggiga promenader. Gatorna äro mera regelbundna,
de öppna platserna större och kanalerna färre än
i de flesta holländska städer. Af dess 20 kyrkor
utmärker sig företrädesvis den gamla katedralen S:t
Martin (i fransk gotik, grundl. 1251), af hvilken
endast koret, tvärskeppet och västra tornet kvarstå,
enär långskeppet instörtade vid en våldsam storm
1674. Bland öfriga byggnader märkas akademien, det
kungliga myntet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>