Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Urladdare - Urladdning - Urladdningsgnista - Urladdningsström - Urladdningstid - Urlakningskalf - Ur led är tiden - Ur-lerskrifter - Urlichs, Karl Ludwig - Urlsperger, Johann - Urlus, Jacques - Urmakare och Urmakeri - Urmakaresocieteten - Urmakareämbetet i Stockholm - Urmeristem - Urmi - Urmia (Urmija, Urumia, Urmi) - Urminnes häfd - Urmodercell - Urmollusker - Urmunnen - Urna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppkommer korona. Då afståndet är litet, uppkomma,
när spänningen växer, gnistor, emedan den genom
föregående tysta urladdningar ioniserade luften
en kort tid bibehåller sin ledningsförmåga och
därigenom bildar en brygga för gnistan. Vid större
afstånd är uppkomsten af en sådan brygga betydligt
försvårad. De positiva urladdningskvastarna äro
nämligen starkt förgrenade, till följd hvaraf
luftens ionisering på större afstånd från trådarna
blir betydligt mindre. Luftens ledningsförmåga blir
därför mindre och aftar hastigare, sedan urladdningen
vid sjunkande spänning upphört. Litt.: Leithäuser i
"Handwörterbuch der naturwissenschaften", bd IX, s. 291.
T. E. A.
Urladdning. Se Ackumulator och Urladdare.
Urladdningsgnista, fys. Se Urladdare.
Urladdningsström, fys. Se Laddningsström, sp. 771.
Urladdningstid, fys. Se Urladdare.
Urlakningsskalf, geol. Se Jordskalf, sp. 163.
Ur led är tiden. Se The time is out of joint.
Ur-lerskiffer, geol., en till urformationen hörande
lerskiffer. Sådan finnes inom Sverige vid Grythyttehed
i Örebro län. Se Lerskiffer.
E. E.
Urlichs [or-], Karl Ludwig,
tysk filolog och arkeolog, f. 1813 i
Osnabrück, d. 1889 i Würzburg, blef professor i Bonn
1844, i Greifswald 1847 och i Würzburg 1855. Hufvudföremål
för hans djupgående studier voro de romerske
författarna Plinius d. ä. och Tacitus samt klassisk
(delvis äfven nyare) arkeologi. Af hans arbeten
må nämnas U:s andel i Platners Beschreibung Roms
(1845), Chrestomathia pliniana (1857), Die anfänge
der griechischen künstlergeschichte (1871–72),
Thorwaldsen in Rom (1887), Grundlegung und geschichte
der philologie (1886; i I. Müllers "Handbuch
der klassischen alterthumswissenschaft"). Äfven
som politiker och kännare af den tyska
litteraturhistorien gjorde U. sig bemärkt.
J. C.
Urlsperger [orl-], Johann. Se Tyska
kristendomssällskapet.
Urlus [orlos], Jacques, tysk-holländsk sångare,
f. 1867 i Hergenrath nära Aachen, kom i barnaåren
med sin familj till Holland, studerade där till
tekniker och utbildade sig dessutom i sång vid
Amsterdams konservatorium. Från 1909 uppträdde han
som operasångare i Paris och på Covent-garden-teatern
i London, medverkade 1911 vid Baireuth-festspelen
och fick anställning vid Leipzigs stadsteater
samt var 1912–18 fäst vid Metropolitan operahouse
i New York. Han har gett gästspel i olika länder;
1918–20 konserterade han och uppträdde på K. teatern
i Stockholm som Radamès i "Aida", Don José i
"Carmen", Walther von Stolzing i "Mästersångarna
i Nürnberg", Siegmund i "Valkyrian", Tannhäuser,
Lohengrin och Tristan. Hans varma, fylliga
och böjliga tenor eger stor expansionskraft,
han individualiserar sångpartierna genom snabba
skiftningar i accent och klangfärg, och äfven genom
lif i framställningen öfverskylas en viss oklarhet
i textuttalet och bristen på ungdomligt behag i den
yttre företeelsen.
E. F-t.
Urmakare och Urmakeri. Se Ur,
sp. 1301–02 och 1305–06.
Urmakaresocieteten i Stockholm. Se Ur, sp. 1306.
Urmakareämbetet i Stockholm, 1695–1788. Se Ur,
sp. 1305–06.
Urmeristem, bot. Se Meristem.
Urmi, stad. Se Urmia 2.
Urmia. 1. Urmija l. Urumia, Dariat-scha ("lilla
hafvet"). Sjö i nordvästra Persien, prov. Aserbeidjan,
belägen mellan 37° 10’ och 38° 20’ n. br. samt
mellan 45° 10’ och 46° ö. lgd, vid randen af kurdiska
höglandet omkr. 1,560 m. ö. h. Den är afloppslös,
och då dess strandomgifningar dessutom äro mycket
flacka, växla dess utsträckning och volyminnehåll i
allra högsta grad med årstiderna såväl som med längre
klimatologiska perioder. Vattnets halt af koksalt,
brom, jod, magnesiumsulfat, soda och järn är mycket
stor; dess eg. v. under lågvatten är 1,155 och under
högvatten 1,113. U. saknar följaktligen all fisk eller
annan vattenfauna med undantag af ett egendomligt
slag små krustacéer, som tjäna till föda åt en mängd
svanar och andra fåglar. Saltet bildar skorpor af
flera decimeters tjocklek och flera kilometers bredd
omkring nordöstra och södra stranden. Stränderna äro
i hög grad sanka. Det svartaktiga eller mörkgröna
slammet, som utbreder en vedervärdig lukt, intar
ett bredt bälte kring stränderna och fortsätter ett
långt stycke under vattnet. Det innehåller magnesia
samt en stor proportion organiska lämningar. I
sjön, hufvudsakligen i dess södra del, ligger ett
femtiotal holmar och klippor, af hvilka några begagnas
till betesmarker eller odlas af strandborna. Hela
sjöbäckenet, med inberäkning af sjöns tillflöden,
har en areal af omkr. 52,000 kvkm. Vattnet,
som betäcker en yta af omkr. 4,000 kvkm., stod
förr mycket högre än nu, såsom vattenmärkena på
kringliggande stränder utvisa. – 2. (Urmi) Stad i
persiska prov. Aserbeidjan, 107 km. s. v. om Tebris
och 10 km. från västra stranden af sjön Urmia, på en
ytterst bördig, väl odlad och folkrik slätt. Staden
har en folkmängd af 30–40 tusen pers., till större
delen schiitiska turkar, jämte några tusen sunniter,
judar och kaldeiska kristna, och det omgifvande
distriktet har öfver 300 folkrika byar. Den har i
många år varit medelpunkt för en amerikansk mission,
som haft betydlig framgång i synnerhet bland de
s. k. nestorianske l. kaldeiske kristne. Enligt
en gammal tradition föddes Zoroaster i U. – Under
Världskriget besattes U. 26 jan. 1915 af turkarna,
som sedan slogo ryssarna vid Sondj Bulak s. om
U.-sjön 1 jan. 1916, men den 8 i s. m. blefvo
turkarna i sin ordning slagna vid Djegarat i samma
trakt. Striderna fortsattes sedan s. och s. v. om
U. 20 och 27 jan. samt 20 och 22 aug. s. å.
1. (H. A—nn.) 2. L. W:son M.
Urminnes häfd, jur. Se Häfd, sp. 74.
Urmodercell, bot. Se Arkespor.
Urmollusker, zool. Se Blötdjur, sp. 824.
Urmunnen l. Blastoporus, zool., kallas den öppning,
genom hvilken gastrulans urtarm (se Cœlenterata,
sp. 483, och Haeckel, sp. 975) mynnar ut.
L—e.
Urna, lat., vattenkärl i allmänhet (krus, kruka);
särskildt namn på de stora amforaliknande vaser,
som i den antika mytologien utgöra flodgudars och
källnymfers attribut (se fig. i art. Najader.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
