Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uralbergen - Uralin - Uraliska folk - Uraliska kosacker - Uraliska (Uralska) språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stroganovs. Traktens urbefolkning gjordes till
lifegna, de af Peter I förföljde gammaltroende, som
i U:s skogar funnit en jämförelsevis säker fristad,
hetsades som villebråd, allt arbete i grufvor och
järnverk utfördes under militär bevakning. Vid
krigets slut och Peter I:s död afskedades de många
från Tyskland införskrifna ledande krafterna, så att
produktionen hastigt sjönk och grufvor och järnverk
förföllo. Ett nytt skede inträdde 1745, då guld
upptäcktes i flodgruset på östra sluttningen. Hastigt
växte nu antalet koncessioner, invånare och
vaskerier, och som naturlig följd af lifegenskapen
tillföll guldet kronan, som till lågt pris inlöste
det från koncessionsinnehafvarna. Den öfriga
metallindustrien gick i hufvudsak i guldindustriens
tjänst och anlitades i det allmännas tjänst blott vid
tillfälle af mera betydande krig. När på 1830-talet
praktiskt taget guldalluvionerna begynte sina och
guldvaskarna började draga sig mot ö., kunde blott
Nikolaus I:s stränga regim, som till stor utsträckning
anlitade utländska sakkunniga, hålla produktionen
vid makt. Lifegenskapens upphäfvande 1861 och ett
systematiskt uteslutande af utländska sakkunniga
från 1880-talet skulle oafvisligen ha ledt till
katastrof, om ej samtidigt genom höga skyddstullar på
utlandets metaller och metallarbeten den metallurgiska
verksamheten hållits uppe. Fr. o. m. järnvägsnätets
utdragande till Ural går både metallurgisk,
kemisk och annan industriell verksamhet på Ural
ett nytt skede till mötes. Järnvägslinjerna äro
ju ännu blott 2 (Samara—Slatoust—Tjeljabinsk och
Vjatka—Perm—Jekaterinburg—Tiumen), af hvilka dock
till den ena ansluta sig longitudinella linjer
och sidolinjer (t. ex. Bogoslovsk-Kusjvinsk);
men 1914 var ytterligare en under utbyggnad
(Kazan—Jekaterinburg) och linjernas inbördes
kommunikationer delvis fulländadt faktum. U:s
relativa betydelse som Rysslands metallproducent
aftar dock stadigt till förmån för andra områden,
då en omläggning till ekonomisk drift kan försiggå
blott med tillhjälp af utländskt kapital. U:s
antagliga järnmalmsförråd (från Visjera söderut)
uppskattas till 282 mill. ton, med mellan 40 och 60
proc. järnhalt, motsvarande omkr. 135 mill. ton
tackjärn; af dessa brötos i 414 grufvor (1906) af
15,904 arbetare 1,242,000 ton, en siffra, som visar
stadigt aftagande från 1900 och som motsvarar ungefär
1/3 af den äfven kvalitativt högre stående kvantitet,
som brytes i Donetsområdet. Saltsjuderierna
vid Kama och saltdagbrotten vid Ilek (Orenburg)
åstadkomma blott 18—20 proc. af Rysslands totala
saltproduktion, medan Donetsområdets siffra är 43
proc. Stenkolsproduktionen, dels på västra sluttningen
(vid Kolva och Tjusovaja), dels på den östra,
utgör blott en bråkdel af Donetsområdets och kan ej
tillfredsställa lokala behof; dessutom är kvaliteten
föga tillfredsställande och brytningskostnaderna
höga. Däremot är kopparproduktionen, äfven sedan
de rika förekomsterna på sekundär malakit och
kuprit vid Polevskoj uttömts, i stadig tillväxt
och koncentrerar sig, utom vid Bogoslovsk och
Polevskoj, i hufvudsak vid Kysjtym; produktionen
närmade sig 1914 40,000 ton. Silfver- (ur blyglans)
och blyproduktionen har tillfällig karaktär (trakten
af Jekaterinburg) och eger praktiskt taget f. n. ingen
betydelse. Guldvaskeriernas antal har smält ihop, och
guldvaskning bedrifves blott på ett fåtal punkter i
större skala, eljest i småbruk; däremot vinner
bergguldet, i synnerhet i östra delen af södra U.,
stadigt i betydelse; guldproduktionen belöpte
sig 1905 till 3,615 kg. alluvialguld och 4,462
kg. bergguld mot Rysslands totala produktion
af 24,717 kg. resp. 5,789 kg. Platina med dess
ledsagare osmium och iridium är U:s monopolmetall
och vaskas längs ett olivinstens(dunit-)stråk,
som från trakten af Jekaterinburg med afbrott drar
sig norrut ända till Denesjkin kamen och möjligen
längre; den största mängden utvinnes i stor skala
vid Nizjnij-Tagilsk å Sinjaja goras sluttningar,
och halten af guldstoft i dessa alluvioner är af
tillfällig karaktär; produktionen uppgick 1914
till 6,454 kg. råplatina och torde ha uppnått
kulmen, om ej nya fält upptäckas. Utvinning
af kromit dels för järnhandteringens behof,
dels för kromat- och mineralfärgproduktionen
bedrifves intensivt i ett serpentinstråk, som ö. om
dunitstråket från Ufas källor kan spåras ända till
Katjkanar. Nickelmalmerna vid Kysjtym och Kaslinsk,
bekanta redan på 1880-talet, ha tidtals exploaterats,
men kunna på grund af ringa nickelhalt ej häfda
sin betydelse. Betydelsen af volframförekomsterna
vid Kamenskaja har ännu ej, på grund af deras sena
upptäckt (1915), kunnat bedömas; detsamma gäller
för kvicksilfvermalmerna vid Nevjansk. Zink- och
tennmalmer äro ej i brytbar mängd bekanta. Däremot
ha asbestgrufvorna n. och s. om Bashenovo, tack
vare materialets ypperliga kvalitet, fullständigt
rättfärdigat vid dem knutna förhoppningar; märkvärdigt
nog innehålla alluvionerna inom asbeststråket spår
af platina. — U:s ädla stenar äro bundna dels
vid ett glimmer-skifferstråk (smaragd, akvamarin,
alexandrit), som på östra sluttningen drar sig från
Mursinka (Neiva-floden) öfver Sjaitansk till Beresov
(n. ö. om Jekaterinburg), dels vid en granitpegmatit
vid Mursinka (topas, ametist, turmalin), dels
slutligen vid nefelinsyeniter ("miaskiter") i
Ilmenbergen n. om orten Miás (zirkon, safir o. a.);
äfven halfädelstenar (granat, olivin-glinkit, vesuvian,
cyanit) från olika fyndorter slipas af Jekaterinburgs
ädelstenshandlare. Ornamentstenar (malakit, barsovit,
selenit-gips, rodonit-orlets, jaspis o. a.) från olika
fyndorter ega stor betydelse för sliperiindustrien. —
Antalet vid U:s grufdrift, metallurgiska industri
och närliggande produktionsgrenar sysselsatta
arbetare är svårt att uppskatta, då arbetarstammen
samtidigt är U:s jordbrukande befolkning.
H. B—d.
Uralin, kem. Se Uretaner.
Uraliska folk. Se Mongoliska rasen, sp. 913.
Uraliska kosacker. Se Kosacker, sp. 1121.
Uraliska (Uralska) språk. Redan genom M. A. Castréns
(se d. o.) undersökningar af de samojediska språken
framgick, att af de s. k. ural-altaiska språken
(se d. o.) de samojediska stodo särskildt nära de
finsk-ugriska och ovillkorligen måste vara besläktade
med dem. Till en noggrannare kännedom om förhållandet
dem emellan kom man likväl först under 1910-talet, då
de finske språkforskarna H. Paasonen och E. N. Setälä
lyckades konstatera, att den s. k. stadieväxlingen
(eller "konsonant-förmildringen", se Finska språket,
sp. 366), som man sedan gammalt kände både från
finskan och lapskan och från vissa samojedspråk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
