Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppmärksamhet, psyk. och pedag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1207
Uppmärksamhet
1208
massan af öfriga förnimmelser trängas tillbaka cch
medvetandet koncentreras på ett visst mindre område,
hvars innehåll då "märkes". Detta innebär ej, att det
icke märkta (det halfmedvetna) h. o. h. är borta för
medvetandet. Det finnes där som en dunkel bakgrund,
hvilken inverkar på medvetandets totaltillstånd,
men i hvilken ingen punkt skiljes från omgifningen
och hvarvid ej heller det hela fattas som ett
föremål. Äfven det uppmärksammade kan, trots all
ansträngning för att fatta det, förbli dunkelt
och otydligt, men det ter sig dock som något
visst, som ett föremål för vår uppfattning. Och
klart och tydligt kan intet fattas, utan att
uppmärksammas. Uppmärksamheten har sålunda två sidor,
en negativ, det icke uppmärksammades skjutande
tillbaka i medvetandets periferi (abstraktion],
och en positiv, det uppmärksammades bringande till
en högre medvetenhetsgrad (reflexion}. Gränsen
mellan det obemärkta och det uppmärksammade är i
viss mån obestämd, och inom det uppmärksammade
kan medvetenhetsgraden vara olika. Under
i öfrigt lika förhållanden blir denna högre,
d. v. s. uppfattningen klarare och tydligare, i samma
mån som uppmärksamhetens omfång är begränsadt. Man
har sökt genom experiment med s. k. takistoskop
utröna, huru många medvetenhetsmoment samtidigt
kunna uppmärksammas, och därvid trott sig finna,
att 5 eller 6 enkla föremål skulle kunna vid en
exposionstid af 0,oi sek. medvetet uppfattas. Men
alla sådana beräkningar äro mycket osäkra, emedan
erfarenheten visar, att medvetandet öfvervinner
svårigheterna med ett rikare innehåll genom att af
mångfalden bilda organiserade enheter, så att det
t. ex. är lika lätt att samtidigt fatta 3 enskilda
bokstäfver som 3 ej alltför långa ord. Liksom
bokstäfverna förenas till enheter i orden, äfven om
dessa sakna språklig betydelse, är det sannolikt,
att de samtidigt fattade tre orden af medvetandet
bragts tillsammans till ett helt. Och man kunde därför
bli frestad att anta, att vi samtidigt icke kunna
uppmärksamma mera än ett enda föremål, låt vara att
detta kunde ega ett mer eller mindre rikt innehåll
och sålunda rymma en af oss urskild mångfald. Men
experiment med intryck från sinnesområden, som äro så
skilda från hvarandra, att man svårligen därvid kan
anta några helhetsbildningar af antydd art, göra det
sannolikt, att vi samtidigt kunna uppfatta åtminstone
två fullständigt skilda innehållsmoment. Andra
experimentella undersökningar ha egnats åt frågan,
huru länge uppmärksamheten konstant kan fasthållas
vid ett och samma oförändrade föremål. Man har
därvid experimenterat med iakttagandet af så svaga
sinnesintryck, att de endast vid spänd uppmärksamhet
ge upphof till medveten förnimmelse, och därvid trott
sig finna, att uppmärksamheten undergår regelbundna
fluktuationer (ty. aufmerksamkeits-schwankungen),
i det att den minimala förnimmelsen efter vissa
korta mellantider uteblir för en stund för att
sedan åter inträda. Men sannolikt beror detta ej på
förändringar i uppmärksamheten, utan på adaptatio-ner
eller förhållanden hos de periferiska sinnesorganen,
för så vidt det icke mången gång är en följd af
oförmågan att vid så låga intensitetsgrader åstadkomma
verkligt likformiga irritament. Sannolikt kan därför
uppmärksamheten rätt länge förbli
konstant fäst vid samma föremål, åtminstone 2 eller 3
min., kanske vida längre. Vid frågan om de orsaker,
som göra, att ett visst föremål uppmärksammas,
under det att det öfriga förnimmelseinnehållet
tränges undan, har man att skilja mellan den
oafsiktliga uppmärksamheten, då föremålet
liksom själft tilldrar sig uppmärksamheten,
och den afsiktliga uppmärksamheten, då man med
mer eller mindre ansträngning skänker föremålet
uppmärksamhet. Den förra arten af uppmärksamhet kan
framkallas af många olika orsaker. Ett skott, som
aflossas i vår närhet, tilldrar sig med nödvändighet
uppmärksamheten. Därvid ha både sinnesintryckets
intensitet och dess plötsliga uppträdande tjänat som
väckande af uppmärksamheten. Vid andra tillfällen
kan hvar och en af dessa båda egenskaper hos
intrycket ensam vara nog för att framkalla
uppmärksamhet. Föremål, som äro i rörelse, äro i
allmänhet egnade att ådraga sig uppmärksamhet; likaså
det nya, ovanliga och oväntade. Men egendomligt nog
kan vid andra tillfällen alldeles tvärtom något bli
upp-märksammadt, därför att vi äro vana vid det eller
vänta det. Vi ha lättare att medvetet uppfatta det,
som redan förut uppfattats af oss, och det ligger
därför nära till hands, att medvetandet vid gifven
anledning åter löper in på den upptrampade vägen;
och när vi vänta något, äro vi inställda just
för att fatta det och se då lättare förbi andra
intryck. Men framför allt bestämmes den oafsiktliga
uppmärksamhetens riktning af vårt känslolif, i det
att starkare känslobetonade förnimmelser äro egnade
att ådraga sig uppmärksamheten framför förnimmelser
med svagare eller ingen känsloton. Sambandet med
våra intressen och våra kunskaper inverkar ock i hög
grad på uppmärksamhetens urval. En landtbrukare och
en målare märka helt olika sidor i ett landskap;
på alla områden ser den sakkunnige mycket, som de
andre ej få en aning om, äfven om sinnesintrycken äro
desamma. Den afsiktliga uppmärksamheten är tydligen
en viljeakt. Körande dess orsaker äro meningarna
delade. De, som förneka viljans frihet, erkänna ingen
artskillnad mellan de två uppmärksamhetsformerna,
utan’ se i den s. k. fria uppmärksamheten blott ett
mera kompli-ceradt fall, då olika själsinnehåll kämpa
om uppmärksamheten, hvarvid det starkaste motivet
blir det afgörande. De, som anta en fri vilja, hålla
däremot före, att denna närmast just yttrar sig i
makt öfver uppmärksamheten. Körande uppmärksamhetens
följder har redan angetts, att det är genom att
uppmärksammas, som ett själsinnehåll blir klart
och tydligt. Sannolikt är ock, att uppfattningens
intensitet därigenom något ökas. I regel minnas
vi endast det, som vi uppmärksammat. Och tänkandet
möjliggöres endast genom de analyser, som ske genom
uppmärksamhetens urval inom uppfattningsinnehållet,
och de synteser, som bero på användningen af de genom
uppmärksamhetens ensidighet bildade allmänbegreppen.
Häraf framgår äfven uppmärksamhetens stora pedagogiska
betydelse både som medel och som mål för allt,
hvad undervisning och uppfostran heter. En
undervisning, som ej af lärjungarna följes med
uppmärksamhet, lämnar naturligtvis intet resultat,
och lika litet uppfostrande förmaningar, som ej
uppmärksammas. Läraren och uppfostraren måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
