Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungrarna, ung. magyar, plur. magyarok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1071
Ungrarna
1072
nerna; efter dessas aftåg vandra germanska stammar
genom landet, och efter dem åter sätta sig de
turko-tatariske avarerna fast där; under det avariska
herraväldets tid börja slaverna invandra. Efter
ungrarna komma turko-tatariska jazyger (ung. jäszok,
se J ås z så g), kumaner (se d. o.; ung. kunok),
polovtser (ung. palöczok) och petjeneger (se d. o.;
ung. besenyök] till landet och uppgå småningom i
ungrarna. Den högst betydande tyska invandringen
börjar vid midten af 1100-talet; dessa tyskar
ha till stor del behållit sin nationalitet, men
en mängd af dem har också magyariserats. Efter
turkarnas utdrifning ur Ungern måste stora delar
af särskildt låglandet, som blifvit folktomt under
turktiden, koloniseras på nytt, och detta skedde med
både tyskar, slovaker, kroater, serber, bulgarer
och rumäner, af hvilka sedermera många gått upp i
ungrarna. Äfven rätt många armenier ha invandrat
(till Siebenburgen), för att icke tala om de utanför
samhället stående zigenarna, hvilka dock endast i
ringa utsträckning blandat blod med sina grannar. Om
det starka judiska inslaget har ofvan talats. I
senare tider har den både medvetna och omedvetna
magyariseringen likaså verkat mycket kraftigt,
framför allt i de bildade klasserna, hvarom bl. a. de
otaliga tyska och slaviska familjenamnen bland
ungrarna vittna; i nutiden utbytas f. ö. dessa namn
i allt större utsträckning mot ungerska sådana. Det
är af allt detta klart, att nutidens ungrare måste
vara ett utprägladt biandfolk och att det knappast
är möjligt att tala om någon särskild ungersk typ,
vare sig i kroppsligt eller andligt afseende. Det
finsk-ugriska elementet har säkerligen ytterst
tidigt öfverflyglats af det turko-tatariska, som
troligen utgjort någon öfverklass inom folket; att
nu söka efter finsk-ugriska typer bland ungrarna
är lönlöst; lättare finner man turkiska sådana,
särskildt i de trakter, där de nyssnämnde jazygerna,
kumanerna, polovt-serna och petjenegerna bott. Hur det
finsk-ugriska språket under dessa förhållanden kunnat
bevara sig ned genom tiderna och bli ett föreningsband
för så många olika antropologiska element, är ett
svårbegripligt faktum. Ännu ha f. ö. inga mera
ingående antropologiska undersökningar af ungrarna
företagits; endast rörande deras kroppslängd vet
man något mera: Körösi fann bland 20,667 undersökta
värnpliktiga en medellängd af 162,4 cm., Scheiber
bland 16,107 värnpliktiga en medellängd af 161,9
cm. F. ö. äro ungrarna i regel brakycefala och
mörkhåriga; jämte de kanske vanligaste bruna ögonen
har man i vissa trakter funnit anmärkningsvärdt många
blåa sådana. Ansiktet är ofta lågt och bredt och
näsan kort, smal och hög. Till karaktären vilja
ungrarna själfva gärna anse sig vara värdiga,
ridderliga, fosterlandsälskande, något tungrodda
och melankoliska, men också d j arf va och lätt
uppbrusande; sådana de framträdt i sin politiska
och sociala utveckling, kan man kanske närmast
karakterisera dem som ett krigarfolk med utpräglade
anlag för politisk verksamhet och starkt fasthållande
vid sin nationalitet, men icke med så stor fallenhet
för praktiskt arbete och framför allt icke för handel,
som därför i stor utsträckning öfvergått i judarnas
händer; den sociala klass-skillnaden har liksom
motsättningen mot de öfriga nationaliteterna inom lan-
det, utom tyskarna, hittills varit mycket
stor. - På den ungerska landsbygden lefva ännu
många ålderdomliga och ursprungliga näringsfång,
seder och föreställningar kvar i väl bibehållet
skick. Fiskeriet visar en hop redskap och metoder,
som säkerligen medförts från östern. På pusztan
(se d. o.) kände sig det fornungerska ryttarfolket
särskildt väl hemmastadt, och ännu i dag lefva där
herdarna fädrens lif bland väldiga kreaturshjordar al
alla slag, om ock stora delar af de gamla stäpperna
på senare tider blifvit lagda under plogen. Städerna
ute på slätten äro ännu till icke ringa del ofantliga
anhopningar af bondgårdar med sina logar, stall och
lador, och i gårdarnas byggnadsstil och inredning
råda alltjämt de gamla tiderna. Nationaldräkter af
vida skiftande typer äro ännu i allmänt bruk; pälsar,
rockar och andra klädesplagg
Ungerska folkdräkter (från komitatet Bihar).
utsiras med vackra, mångfärgade broderier (se fig.), i
hvilka tulpanmotivet är särskildt framträdande. Sång,
musik och dans (csdrdäs, se d. o.) äro ytterst
omtyckta; musiken utöfvas mest af zigenarna
och är af österländskt ursprung. Den muntliga
folklitteraturen är rik. Ungrarna erbjuda således,
liksom de andra folkstammarna i landet, etnografen
och folkloristen ett rikt arbetsfält, och under de
senare årtiondena har också mycket uträttats på detta
område, med den rikhaltiga etnografiska afdelningen
af Nationalmuseet som centrum. Tidskrifterna
"Ethnologische mittheilungen aus Un-garn" (9 bd;
1887-1905) och framför allt "Ethno-graphia" (ungersk;
29 bd fr. o. m. 1890) innehålla ett mycket stort
material rörande Ungerns etnografi. Nämnas må äfven de
rikt illustrerade arbetena af Zs. Båtky, "tJtmutatö
néprajzi mu-zeumok szervezésére" (1906), 0. Herman,
"A ma-gyar halåszat könyve" I-II (1887) och "A
ma-gyarok nagy ösfoglalkozåsa" (1909), samt J. Jankös
(1868-1902) många värdefulla arbeten. P. Hunfalvys
"Ethnographie von Ungarn" (1877) har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
