Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungerska språket - Ungerska vetenskapsakademien. Se Akademi, sp. 407 - Ungerska viner - Ungersk gyllen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1065
Ungerska vetenskapsakademien-Ungersk gyllen
1066
äldsta tid kunna afläsas. Äldst äro de tjuvassiska
lånorden, hvilka framför allt utgöras af termer,
hörande till jordbruk och boskapsskötsel. Något
senare äro de från de iranske alanerna upptagna
lånorden, att skilja från de mycket äldre iranska
lånord, som äro gemensamma för ungerskan och flera
eller färre af särskildt de östligare finsk-ugri-ska
språken. Kedan i sydvästra Kyssland upptogo ungrarna
ett och annat slaviskt lånord från ryssarna, men
vid sin ankomst till det af slaviska stammar,
särskildt slovener, bebodda Ungern kommo de
under ett synnerligen starkt slaviskt inflytande,
hvilket af speglas i ett tusental (äldre) slaviska
lånord från alla möjliga kulturområden; särskildt
anmärkningsvärda äro bland dessa de framför allt från
den grekiska kulturvärlden härstammande orden för
kristna begrepp; från denna tid ha ungrarna sedan
alltjämt, både i n. och s., stått i beröring med
slaviska folk, mottagit lånord från dem och gett
dem andra i utbyte. Från de till Ungern invandrade
turkiske polovtserna, petjene-gerna och kumanerna
upptogo ungrarna likaså ett och annat ord; under det
turkiska herraväldet blef sedermera inflytandet från
osmanernas språk kraftigt. Redan under de förste
konungarnas tid började det mycket starka tyska
inflytandet, som därefter alltjämt fortsatts och i
nyare tid vida öfver-träffat alla andra; de äldsta
tyska lånorden äro af dels medelfrankiskt, dels
österrikisk-bajerskt ursprung. Äfven det italienska
inflytandet blef rätt kraftigt, men öfverträffades
dock betydligt af det latinska, som äfven sträckte
sig långt ned i folkspråket; Ungern var det land, där
latinet längst lefde som skol- och förvaltningsspråk
(ännu långt in på 1800-talet), och "kökslatinet"
var där spridt i de vidaste kretsar. Slutligen kommer
härtill den stora skatten af internationella moderna
kulturord; de ha likväl i icke ringa utsträckning
ersatts med inhemska nybildningar. Å andra sidan
har också en del ungerska ord införlifvats med
det internationella ordförrådet: hejduk, husar,
dolman, tschakå, paprika, gulasch och ännu något
annat. - Alla dessa främmande element, till hvilka
äfven kommer en och annan grammatisk detalj, kunna
likväl icke undanskymma det faktum, att ungerskan
är ett finsk-ugriskt språk. Vissa äldre forskare,
särskildt H. Våmbéry (se d. o.), ha visserligen velat
föra ungerskan till de turko-tatariska språken,
men denna alldeles ovetenskapliga ståndpunkt har
kullkastats af J. Budenz (se d. o.) och P. Hun-falvy
(se d. o.); ännu är den dock populär bland ungrarna,
hvilkas nationella själf känsla icke tilltalas af
släktskapen med voguler och ostjaker o. s. v.
Den första ungerska språkläran utgafs af Janos
Sylvester Erdösi 1539; den första ungerska ordlistan
återfinnes i en "Nomenclatura sexlinguarum" 1538. Det
egentliga, vetenskapliga utforskan-det af språket
börjar med Miklos Révai (se d. o.) och har sedan
dess bedrifvits med största ifver och framgång,
uppfattats som en nationalsak och med intresse följts
af alla klasser; det är numera kon-centreradt kring
tidskrifterna "Magyar nyelvör" (48 bd sedan 1872;
uppsatt af Gåbor Szarvas, se d. o., och nu utgifven
af Zsigmond Simonyi, se d. o.), "Magyar nyelv" (14
bd sedan 1905; utg. af Ungerska språkvetenskapliga
sällskapet) och
"Nyelvtudomånyi közlemények" (45 bd sedan 1862;
utg. af Ungerska vet. akad.; äfven behandlande
finsk-ugriska och "ural-altaiska" språk i
allmänhet). En förträfflig, allmänfattlig öfversikt
öfver denna forsknings resultat innehålles i
Zs. Simonyis "Die ungarische sprache" (1907), med
utförliga bibliografier. - Litt.: Grammatikor:
Zs. Simonyi, "Tiizetes magyar nyelvtan" I
(1895); M. Riedl, ’Magyarische grammatik"
(1858); J. Szinnyei, "Ungarische sprachlehre" (i
"Samm-lung Göschen", n:o 595, 1912; jfr V. Tolnai,
"Ungarisches lesebuch" i samma samling, n:o 694,
1913). Ordböcker: G. Czuczor och J. Fogarasi, "A
magyar nyelv szötåra" I-VI (1862-74), Zs. Simonyi
och G. Szarvas, "Magyar nyelvtörténeti szötår"
I-III (1889-93), I. Szamota och Gy. Zolnai,
"Magyar oklevélszötår" (1902-04), J. Szinnyei,
"Magyar tåjszötår" I-II (1893- 1901), K. Szily,
"A magyar nyelvujftås szötåra" I-II (1902-08);
ungersk-tyska och tysk-ungerska handordböcker af
Zs. Simonyi och J. Balassa och (större) B. Kelemen.
K. B. W.
Ungerska vetenskapsakademien. Se Akademi, sp. 407.
Ungerska viner. Ungern är ett af Europas vin-rikare
länder. Den med vin odlade markytan utgjorde
1898 365,000 har. Årsproduktionen af vin växlade
1893-97 mellan 12,6 och 21,G mill. hl. Det finnes
ungerska viner af en mängd olika typer, från billiga
bordsviner till söta och eldiga, dyra dessertviner
("ausbrtiche"); äfven tillverkas musse-rande vin. Mest
kända och berömda äro Tokajvin (se d. o.) och
därnäst dessertvinerna Ménes från komitatet Ärad
och Ruszter från komitatet Oeden-burg. Af öfriga
viner må nämnas rödvinerna Ménes och Erlau samt det
hvita vinet från Schomlau (se d. o.). - Tidigare ha
de ungerska vinerna mycket förfalskats. Sedan 1908
finnes emellertid en lag mot vinförfalskning, enligt
hvilken bl. a. användning af russin och framställning
af sötviuer genom tillsats af socker förbjudas. Lagen
innehåller vidare detaljerade bestämmelser till skydd
åt Tokaj-Hegy al j a-vinerna. Under Världskriget
såldes i Sverige dåliga s. k. "ungerska viner" af
"portvins-" och "madeiratyp" etc. Dessa "viner"
voro att anse som konstprodukter. De innehöllo
visserligen vin, men den förste importören af desamma
har tillstått, att de icke innehöllo ungerskt vin och
att de på beställning blefvo tillverkade i Wien med
användning af socker, sprit m. m. På grund af dessa
krigstidsprodukter under falsk beteckning har namnet
"ungerska viner" bland den svenska allmänheten
fullständigt oberättigadt fått dålig klang.
Th. S.
Ungersk gyllen var ett redan under 1400-talet i
Sverige förekommande guldmynt. Under Erik XIV och
Johan III präglades inom landet mynt
Ungersk gyllen, slagen för Erik XIV 1568.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
