Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uganda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ålder. Vidsträckt utbredning ha äfven vulkaniska
bergarter af obestämd, delvis ung ålder. Af den från
södra Afrika kända Karroo-formationen har man ännu
ej funnit spår. – Klimatet är liksom topografien
mycket olika i skilda trakter. Som ofvan nämndes, är
trakten v. om Rudolf-sjön ytterst torr, och där händer
det, att ej en droppe regn faller på ett eller två
år. Inom bergstrakterna omkring ekvatorn och inom hela
området omkring Victoria Njansa är däremot den årliga
nederbördsmängden mycket stor, hvilket tillsammans
med värmen gör klimatet särdeles osundt och farligt
för människan. Särskildt ödesdiger har trypanosomiasis
varit för såväl européer som infödingar. – Floran
är beroende på klimatet och är i de regnrika områdena
både rik och yppig såväl i sumptrakterna som i de
högre liggande skogsområdena. Dessa bestå inom de
högre bergstrakterna delvis af Podocarpus, jätteen
(Juniperus procera) och Trichocladus. De flesta
tropiska kulturväxter odlas med fördel. Under senare
tid ha särskildt kaffe-, socker- och bomullsplantager
gett rika skördar. Som en viktig exportvara
stå också jordnötter. – Faunan är den vanliga i
Ekvatorial-Afrika och uppvisar samtliga dettas
stora däggdjur, såsom elefant, noshörning, buffel,
giraff, sebror, antiloper, gaseller o. s. v. Under
senare tid har dessutom schimpansen upptäckts lefva i
skilda delar af U. Nötkreatur hållas i stora hjordar,
men användas ej som arbetsdjur.
Kommunikationer. 1902 öppnades järnvägen från Mombasa
vid oceankusten till Port Florence vid Victoria
Njansa. Vid den sistnämnda hamnen stod järnvägen i
förbindelse med reguljära ångbåtsturer på den stora
sjön; dessa turer omfattade ej endast det brittiska
området af sjön, utan äfven det tyska. Sedan ha
tillkommit ångbåtslinjer äfven på Albert Njansa och
de segelbara delarna af Nilen; äfven utmed Nilens
forsar och katarakter mellan Ripon och Kakinda har
också en järnväg anlagts. 1 jan. 1912 öppnades en
100 km. lång järnväg från Jinja till Kakindu vid
Nilen. Postgång finnes. 1918 var telegrafnätet 2,393
km. med 22 stationer; telefon är införd i Entebbe,
Jinja och Kampala.
Handel. 1916–17 uppgick importen (textilvaror,
lifsförnödenheter m. m.) till 1,296 mill. pd st. och
exporten (bomull, elfenben, hudar och skinn, kaffe
m. m.) till 1,076 mill. pd st.
Befolkningen uppgick 1918 till 3,361,117, däraf 3,467
brittiska indier och araber samt 570 européer. Den
inhemska befolkningen sammansättes af ett fåtaligt
dvärgfolk i Somliki-skogen, af Nil-negrer,
hamiter och bantu-negrer. Till de sistnämnde hör
det betydelsefulla, döpta Baganda- (waganda-)folket
(omkr. 600,000), som såväl fysiskt som intellektuellt
står bland de främsta af alla negerfolk. (Jfr
färgpl. "Afrikanska kulturföremål" till art. Afrika.)
Förvaltning. Landet är deladt i 5 provinser: Östprov.,
Rudolfprov., Nordprov., Västprov. och Bugandaprov.,
erkänd som ett inhemskt konungarike under en "kabaka",
som i styrelsen biträdes af tre infödda ministrar och
en församling infödingar ("lukiko"). Hufvudorten för
den engelska administrationen, i spetsen för hvilken
står en guvernör, är Entebbe, beläget vid Victoria
Njansas norra strand på 0° 4’ n. br. och 32° 27’
ö. lgd. Hufvudstaden i Buganda är Mengo, beläget
32 km. n. ö. om Entebbe och byggdt på sju kullar
med rätt branta sluttningar. Den beräknas omfatta
omkr. 70,000 inv. Hufvudort för U:s östra del är
Jinja vid Victoria Njansa, omedelbart i närheten
af Ripon-fallen. Af andra större orter kunna
nämnas Hoima, Butiaba och Mbarara. 1916–17 uppgingo
protektoratets inkomster till 315,458 pd st. (hvaraf
tullmedel 80,000) och utgifter till 292,913 pd
st. Skulden steg till 291,000 pd st.
Historia. Det
första kulturellt påverkade folk, som ankom till
U. för något tusental år sedan, var sannolikt af
hamitisk ras och medförde såväl andlig som materiell
bildning från Egypten. Efter hand kom dock negerrasen
att dominera. Bagandafolkets konungadynasti kan
ledas tillbaka ända till 1400-talet. Den förste
Bugandahärskare, som kom i beröring med européer,
var Suna 1857. Hans berömde son och efterträdare Mtesa
(Mutesa) mottog 1875 Stanley och bad att genom honom
erhålla kristna missionärer till sitt land. Mtesas
död (1884) förändrade allt. Hans son Muanga, en
grym och feg furste, som fruktade för främlingarnas
växande inflytande, omgaf sig med ett mot européerna
fientligt parti, och de missionärer, som ej lämnade
landet, blefvo kvarhållna som ett slags fångar,
hvarjämte landet stängdes för främlingar. Engelske
biskopen Hannington, som ämnade sig till U., mördades
på Muangas befallning 1885, och d:r Fischer, som
utsändts för att söka d:r Junker, kunde ej erhålla
tillstånd att resa genom landet. Allmänt bekant är
den roll Muanga spelade emot Emin pascha, Junker
och Casati, som voro instängda i Wadelai, huru han
uppsnappade deras bref och dödade deras budbärare,
tills Junker i slutet af 1886 lyckades nå kusten och
bringa till Europa underrättelsen om Emins farliga
belägenhet. Det var för Muangas skull, som Stanley
valde Kongovägen med sin undsättningsexpedition. I
okt. 1888 blef Muanga fördrifven af muhammedanska
och kristna proselyter, hvilka valde hans broder
Kiwewa, hvilken dock snart dödades och efterträddes
af Kalema. Denne upptog striden med inkräktarna,
som då voro både engelsmän och fransmän samt tysken
Karl Peters. Under sitt försvarskrig afled han och
efterträddes 1890 af Mbogo, en halfbror till
Mtesa. Genom ett fördrag s. å. öfverlämnade Tyskland
utan inskränkning U. åt England. Fransmännen stannade
emellertid delvis kvar under det eröfringståg,
som engelsmannen Lugard under betydande svårigheter
och under inbördeskrig i U. utförde 1890-92. 1893
höll U. på att gå förloradt för England, då detta
till att börja med ej syntes vilja hjälpa det
handelssällskap, som var närmast intresseradt af
landet. Under de följande åren sände emellertid
England militärexpeditioner till U., så att detta
(sedan en uppgörelse träffats med fransmännen) 1894
förklarades som engelskt protektorat. 1896 påbörjades
byggandet af järnvägen Mombasa–Victoria Njansa, och
området syntes gå en snabb och god utveckling till
mötes, då 1897 ett svårt uppror utbröt under Muangas
ledning; detta uppror kufvades först 1899 och hade
då kostat England betydande offer. Därefter torde
U. ha varit ett ur ekonomiskt hänseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
