Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Türck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den naturliga gränsen mellan norra och södra T.,
omfatta de nordliga förgreningarna af Rätiska alperna
med stora glaciärer och snöfält och flera höga toppar,
såsom Weisskugel (3,746 m.) och Wildspitze (3,774
m.), i Oetzthalalperna, samt Zuckerhütl (3,511
m.), i Stubaialperna. De viktigaste passen där äro
Brenner (1,370 m.), där järnvägen Innsbruck-Verona
går, och Reschenscheideck (1,494 m.), mellan
Inns och Adiges dalar. På vänstra sidan om Inn
ligga Algaualperna, västligaste delen af de norra
kalkalperna, med Hohes licht (2,687 m.), Mädele gabel
(2,643 m.) m. fl. toppar öfver 2,500 m. Söder om
Centralalperna och skilda från dem genom öfre
Adigedalen (Vintschgau), i v., och Pusterdalen (se d. o.),
i ö., ligga de södra kalkalperna, som genom Adigedalen
delas i två afdelningar: Ortleralperna i v., med
det af oerhörda snö- och ismassor betäckta Ortler
(3,902 m.), samt de sydtyrolska Dolomitalperna
1. Tridentinalperna i ö., hvilkas högsta punkt är
det 3,344 m. höga Marmolada. Öfver hufvud äro få
länder så rika på vackra dalar som T. Hufvuddalarna
äro Inndalen, Pusterdalen och Adigedalen, och
bland bidalarna må nämnas Lechdalen längst i n.,
Cembra-, Fleims- (it. Fieme-) och Fassadalarna,
kring Avisio, Pitz-, Oetz- och Stubaidalarna, kring
högerbifloder till Inn, Wippdalen, med Brennerbanan,
kring Inns biflod Sill, Zillerdalen (se fig. 1)
i n. ö., och Passeierdalen midt i landet, kring
en biflod till Adige. T:s vattendrag tillhöra tre
olika områden. Till Svarta hafvets höra de i Donau
utflytande Lech,
Isar, Inn och Drava med Isel, till Nordsjöns Rhen
med sin biflod Ill, till Adriatiska hafvets Sarca
(till Gardasjön), Adige, som upptar Passer, Eisack och
Avisio fr. v. och Noce fr. h., samt Brenta. Frånsedt
Bodensjön och Gardasjön, hvilka delvis tillhöra
T., eger landet en mängd små bergssjöar (Achensjön,
Brennersjön, Caldonazzosjön m. fl.). De berömdaste af
mineralkällorna (mer än 80) äro de vid Meran, Riva,
Arco, Levico och Roncegno. Af hela arealen äro 80,6
proc. produktiv mark. Jorden är väl tillvaratagen,
men föga bördig, till största delen stenbunden, och
t. o. m. i dalarna mera lämplig till beten än till
åkerjord. Jordbruket är därför ganska inskränkt;
det idkas
framgångsrikast i nedre Inndalen och Syd-Tyrolen.
Sädesafkastningen fyller ej behofvet, men lin, hampa
och tobak odlas i stor skala. En hufvudprodukt i
Syd-Tyrolen är vin; äfven fruktträdens afkastning
bereder landtmannen betydlig inkomst. Till Sverige
exporteras mycket äpplen, särskildt Kalterböhmer och
Edelböhmer och andra "Tyroleräpplen" från Bozen och
Meran. Södra T:s klimat tillåter odling af sydfrukter,
oliver och mullbärsträd. Genom den stora rikedomen
på förträffliga alpbeten är boskapsskötseln en af de
förnämsta förvärfskällorna; i södra T. äro biafvel
och silkesodling betydande binäringar. Bergsbruket,
fordom betydande, har gått tillbaka. Dock brytes ej
obetydlig mängd koppar-, järn-, bly-, zinkmalm och
svafvelkis, hvilka äfven förarbetas inom landet. Mer
betydande är saltproduktionen, som 1906 utgjorde
171.061 deciton. Industrien är
Fig. 1. Typiskt tyrolerlandskap: Mayrhofen i
Zillerdalen. (I midten Grünberg, 2,867 m.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
