Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turbin (af lat. turbo, snurra), mek. - Turbinafbrytare, Turbinströmafbrytare. Se Induktorium och Strömafbrytare, sp. 423 - Turbinaria, bot. Se Alger, fig. 11, C, D, och Fucaceæ - Turbinfartyg, med ångturbinmaskineri drifvet fartyg. Se Propeller och Ångfartyg - Turbinmejeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afloppet. Denna ventil nedgick därpå under inverkan
ai en katarakt långsamt till stängdt läge. Denna
s. k. stöt- eller tryckregulator ersattes vid de
modernaste konstruktionerna med en aflänkare
(se fig. 6), som af regulatorn kan snabbt föras in
och afböja hela eller en del af strålen, så att den
ej alls träffar turbinhjulet. Därpå stänges nålen
långsamt, under det af länkaren återgår till att lämna
fri väg för den behöfliga mindre strålen till hjulet.
Enligt från de föregående i vissa
afseenden rätt skilda principer arbeta de
s. k. reaktionsturbinerna. Kärlet i fig. 8 sträfvar
att förflytta sig i motsatt riktning mot den
utströmmande vattenstrålen. Man ordnar då en serie
dylika kärl omedelbart intill hvarandra i cirkel till
ett turbinhjul A (se fig. 9). Kärlen afskäras, så
att blott deras nedre delar medtagas; dessa hållas
påfyllda under tryck genom ledskeneapparaten B. Det
vridande moment, som vattnet utöfvar, är enl. fig. 11,
såsom Euler först visat,
M = (γQ/g)(c1 cos α . r1 - c2 cos φ . r2) ,
och turbinteoriens hufvudekvation
u1 . c1 cos α - u2 . c2 cos φ= ηh. gH,
där ηh är den hydrauliska verkningsgraden. För O,8 à 0,9
vattenföring är φ = 90° och ηh nära bäst. Produkten
u1 . c1 cos α kan då erhålla sitt bestämda värde
därigenom, att ena faktorn eller andra faktorn, u1
eller c1 cos α, är den större. Fig. 11, 12 och 13
visa formerna af långsam-, normal- och snabblöpande
turbiner. Litet värde å c1 betyder högt spalttryck
eller hög reaktionsgrad, som sålunda mest tillkommer
snabblöparen. Om en viss turbin får arbeta vid
olika fallhöjder H, bör dess hvarfantal förhålla
sig som sqrt H, likaså förhålla sig vattenmängderna,
under det effekten är proportionell mot H . sqrt H
Likformiga turbiner vid samma fallhöjd skola
köras med hvarfantal, som förhålla sig omvändt
som lineära måtten, under det vattenmängder och
kraftbelopp förhålla sig direkt som kvadraten på
dessa mått. På dessa lagar grundar sig användningen
af turbinprofningsanstalter (se d. o.), genom hvilka
resultaten af i liten skala gjorda försök kunna
nyttiggöras för stora konstruktioner. Från dessa
lagar härleder sig äfven begreppet det specifika
hvarfantalet
ns = (n sqrt N)/(H sqrt H) som är hvarfantalet vid 1 m. fallhöjd
hos en med den ifrågavarande likformig turbin om
1 hkr vid samma 1 m. fallhöjd. Man söker drifva
upp ns för att vid låga fallhöjder erhålla högt
hvarftal och därigenom billiga generatorer äfven vid
direktkoppling. För långsamlöpare är ns 60–100,
för snabblöpare numera 300–400, men försök äro
gjorda med ännu högre ns. För samma ändamål användas
äfven 2–4 turbinhjul på samma axel: "dubbel-" eller
"tvilling-" och "4-dubbla" turbiner.
Som förelöpare till reaktionsturbinerna kan
anses Segners reaktionshjul från 1750 (fig. 7 å
pl. II). Efter teoretiska arbeten och förslag af Euler
1750–54 dröjde det till 1827, innan den första
praktiska reaktionsturbinen konstruerades af Fourneyron.
Hans turbin var radiell med inre ledskena,
d. v. s. af centrifugal typ. Tio år senare såg den
axiella typen dagen, ungefär samtidigt konstruerad
af Henschel och Jonval, och vid samma tid spåras
den radiella centripetalturbinen från Amerika, där
Howd 1838 uttog ett patent på densamma. Axial-
eller Jonvalturbinen användes länge i Europa, men
har sedermera helt fått vika för den centripetala
turbinen, som i Amerika vidare utvecklades
af Francis och efter honom allmänt benämnes
francisturbinen. Jonvals och Francis’ turbiner erhöllo
sin särskilda betydelse på den grund, att man vid dem
kunde använda sugrör och uppsätta dem ett godt stycke
ofvan nedre vattenytan. Till den senares speciella
framgång har Finks uppfinning af de vridbara
ledskeneskoflarna väsentligen bidragit.
Med hänsyn till fallhöjd och turbinstorlek väljes
öppen (se fig. 14) eller sluten turbinuppställning. I
senare fallet äro många olika skåpformer möjliga,
t. ex. "frontalskåp" (se fig. 15) eller "spiralskåp"
(se fig. 10 å pl. II). De senare passa bäst för
tämligen stora fallhöjder och medge lätt utförandet
af utvändiga regleringsdetaljer. Där vattenytorna äro
mycket varierande, måste vid horisontella turbinaxlar
kraftstationens golf och väggar till viss höjd
tätas genom inlagda asfaltskikt e. d.; eljest måste
vertikala axlar användas. Vertikala enkelturbiner
af mycket stora dimensioner med i betong utformad
tilledningssnäcka för vattnet ha på senare år i stort
antal utförts i Amerika, sedan man i Kingsbury-lagret
fått ett medel att upptaga de stora axialtrycken
(se fig. 16). Dylika uppställningar tillämpas äfven
för större fallhöjder med snäckor utförda af plåt.
Vid smärre och enklare turbinuppställningar lagras
ofta turbinaxlarna direkt i vattnet å bitar af ett
hårdt träslag, bäst pockenholts, då vattnet själft
tjänstgör som smörjmedel. Vattnet bör därvid vara
rent eller åtminstone ej sandförande.
Vid tiden omkring sekelskiftet, då byggandet af
vattenkraftdrifna elektriska kraftstationer tog fart
i vårt land, importerades några tyska och amerikanska
turbiner, de senare af speciell snabblöpande typ,
men sedermera har Sverige framgått själfständigt
på området och eger nu flera verkstäder, såsom
Kristinehamn, Finshyttan, Trollhättan, Arboga m. fl.,
hvilka icke blott fylla vårt eget behof af turbiner
på ett förstklassigt sätt, utan äfven utfört många
anläggningar i utlandet.
Litt.: Westin, "Vattenmotorer" (1908), Pfarr,
"Die turbinen für wasserkraftbetrieb" (1912),
Camerer, "Vorlesungen über wasserkraftmaschinen"
(1914), och Daugherty, "Hydraulic turbines" (s. å.).
Hj. D.
Turbinafbrytare, Turbinströmafbrytare. Se Induktorium
och Strömafbrytare, sp. 423.
Turbinaria, bot. Se Alger, fig. 11, C, D, och Fucaceæ.
Turbinfartyg, med ångturbinmaskineri drifvet
fartyg. Se Propeller och Ångfartyg.
Turbinmejeri, en af ingenjören John Risberg
konstruerad och af A.-b. Baltic tillverkad
sammanställning (se fig.) af ett mejeris nödvändiga
arbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
