Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tunicella ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32?
Tunicella-Tunika
328
ståndpunkt. De ha en viss yttre likhet med små
grodlarver (fig. 3): en rund kropp och en lång,
muskulös stjärt, hvilken senare innesluter
en skelettdel, nämligen en ryggsträng (chorda
dorsalis; fig. 4, d), som fullkomligt motsvarar den,
hvilken tillhör hvarje ryggradsdjur under dess
fosterlif och hvilken kvarstår hos flera lägre
ryggradsdjur, t. ex. lansettfisken (se d. o.),
under hela lifvet. Ofvanom denna sträng, på larvens
ryggsida, ligger som hos alla ryggradsdjur det
centrala nervsystemet, bestående af ryggmärg (c)
och hjärnblåsa (6), i hvilken senare ett oparigt öga
(e) och en statocyst (/, ett organ, som förmedlar
jämviktsförnimmelsen) äro utbildade. Två enkla
gälöppningar gå från svalget till kroppsytan. Under
det nu skildrade utvecklingsskedet är således
sjöpungen i allt väsentligt byggd som ett
ryggradsdjur. Sedan larven en tid bortåt fört ett
fritt lif, fäster den sig förmedelst några tapplika
utväxter i sin främre kroppsända (fig. 4 och 5, a)
vid något föremål i hafvet. Nu försvinner stjärten
med sina muskler, sin ryggsträng och ryggmärg,
Fig. 5-7.
Fig 7. Tre af sjöpungens utvecklingsskeden.
äfvensom sinnesorganen. Resten af nervsystemet
reduceras till den förut omnämnda lilla nervknuten,
och djuret antar småningom den utvecklade sjöpungens
gestalt, såsom de något förenklade fig. 5, 6 och
7 närmare förtydliga. Samtidigt ha tarm-röret samt
andedräkts- och könsorganen utvecklats. Sjöpungen har
således nu sjunkit till de ryggrads-lösa djurens lägre
nivå och tillbringar sina återstående dagar med att
tillfredsställa lifvets mest elementära kraf: att äta
och fortplanta sig. - Af intresse är, att det finns
en liten grupp manteldjur, de s. k. Appendicularidce,
hvilka under hela sitt
lif kvarstå och uppnå könsmognad på ett stadium,
hvilket i allt väsentligt öfverensstämmer med
sjöpungarnas larver. Appendikulariderna äro sålunda ej
underkastade en dylik tillbakagående utveckling, som
vi skildrat hos sjöpungarna. - Till en annan afdelning
bland manteldjuren höra s a l p d j u-ren (Thaliacea,
Salpce). Hos dem sitta munnen och kloaköppningen
nästan i kroppens motsatta ändar. Manteln är
genomskinlig, och gälhålig-heten med gälsäcken
utgör större delen af kroppen, medan inälfvorna inta
endast en helt liten plats. Dessa djur erbjuda ett
intressant exempel på regelbunden generationsväxling
(se d. o.). Man anträffar nämligen dels enstaka,
könlösa individer, dels kolonier, bestående af ett
antal sammanhängande könsdjur. De förra frambringa
genom knoppning de senare. Knopparna, anlagen till
de nya djuren, ligga, tills de uppnått en viss grad
af utbildning, i en hålighet i de enstaka lefvande
salp-djurcns kroppsvägg. Sedan afsnöras dessa knoppar,
som sinsemellan förbli i sammanhang och bilda en
koloni, hvilken simmar fritt omkring. Individerna i
kolonien frambringa däremot ägg, hvilka befruktas,
och ur dessa ägg utvecklas de könlösa djuren.
L-e-
Tunicella, lat., diminutiv af tunica, sedan
Gregorius den stores tid beteckning för subdiako-nens
liturgiska öfverdräkt, erinrar blott i Italien om den
ursprungliga, rundt om slutna formen; eljest är den
sedan 1600-talet uppskuren på båda sidor ända till
ärmhålen. Den betecknar i vig-ningsritus glädjens
symbol och bäres därför ej i fastetiden. Sedan
omkr. 1500 skiljer den sig ej mera från dalmatikan,
hvilken under medeltiden var rikare och vidare. Se
Jos. Braun, "Die litur-gische gewandung etc." (1907).
Hj. H-t.
Tunicln, Djurcellulosa, kem., en art cellulosa,
som förekommer i ascidiernas (tunikaternas) mantel.
P. T. C.*
Tuni’k. Se Tunika.
Tunika, lat. tu’nica, var hos grekerna (den kallades
af dem chitön} och romarna ett inre plagg, motsvarande
till bruket en skjorta, till formen en tröja eller
en blus. Den var vanligen af ylle och
Fig. 1. Tunikaklädd romersk
arbetare, efter en relief på
Trajauuskolonnen.
Fig. 2. Aristides med hi-
mation (pallium) öfver
chitön i tunika), relief från
kejsartiden
bestod af två hopsydda delar, ett bröststycke och ett
ryggstycke, samt saknade i regel ärmar eller hade
sådana blott för öfverarmarna. Den om-gjordades,
när man gick ut på gatan, vid höfterna och räckte
ungefär till knäna (fig. 1). Af tunikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
