Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trämassa l. Träcellulosa - Trämasseföreningen - Trämjöl - Trämosaik - Trämärr, Bock - Träna l. Tränera - Træna - Tränagel - Tränare - Träne - Tränera - Träng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland de vetenskapsmän, som gjort mest för att
klarlägga de kemiska processerna vid framställning
af cellulosa samt de i veden ingående ämnenas
sammansättning, torde professor P. Klason vara
den främste. För att tillvarataga denna industris
intressen arbeta Svenska trämasseföreningen och
Svenska cellulosaföreningen, hvilka 1918 grundlade
en försöksanstalt, Pappersmassekontoret.
Cellulosans framtida användning, förutom till
papper, torde bli mångfaldig. För gröfre väfnader
och i st. f. smärre rep används redan nu (i all
synnerhet af tyskarna under kriget) pappersgarn,
som man tillverkar genom att spinna smala remsor
af s. k. kraftpapper. Af sådant garn göras
papperstorkfiltar, maskin- och transportremmar,
mattor, korgmöbler, gröfre klädesplagg, handdukar
m. m. Garn göres numera äfven af ull och bomull
med inblandning af cellulosa. Konstgjordt silke,
redan nu en stor artikel, dock hittills mest
af bomullscellulosa, tillverkas nu alltmer af
cellulosa enligt flera olika metoder och torde i
framtiden bli en mycket stor artikel. En fabrik
enligt den s. k. Viskosmetoden håller f. n. (1919)
på att uppföras i Sverige. Klason visade redan
under Världskrigets första år, att cellulosan,
sådan den kommer från cellulosafabrikerna, är ett
utmärkt näringsmedel, för åtminstone gräsätande
djur. Denna upptäckt innebar, att Sverige,
om utfodringen med kraft genomföres, aldrig kan
utsvältas. Under nuvarande tider torde cellulosan
vara ett för dyrt fodermedel, men bör dock vid
inträffande lifsmedelsbrist (och foderbrist)
kunna tillgripas som ett reglerande medel. Flera
forskare ha visat, att cellulosan fullständigt
kan omsättas i drufsocker, och kan denna fråga
äfven lösas praktiskt, finge ju cellulosan ännu
större betydelse ur folknäringssynpunkt. Se
"Den Svenska cellulosaindustriens utveckling
och nationalekonomiska betydelse. Festskrift
utg. af Svenska cellulosaföreningen till
firande af dess tjugufemåriga tillvaro" (1918).
H.W-n.
Trämasseföreningen. Se Svenska trämasseföreningen.
Trämjöl, finmalen ved, som används i bagerier i
st. för strömjöl för att hindra degen att fastna
vid underlag, redskap och maskindelar. G. L-m.
Trämosaik. Se Intarsia, Marketeri och Mosaik.
Trämärr, Bock, straffredskap, hvars främre del
utgjordes af ett häst- eller bockhufvud e. d.,
det öfriga af en spetsig, långsträckt rygg, ofta
järnbeslagen på den öfre skarpa kanten (^), på hvilken
delinkventen fick rida, hvarvid stundom tyngder fästes
vid hans fötter eller dessa fästes med järnbojor vid
"frambenen". Ett sådant redskap förvaras i Strängnäs
kyrkomuseum. V. A-t.
Träna l. Tränera (eng. to train, af lat. tra’here,
draga), eg. uppdraga, uppfostra, utbilda; sportt.,
uppöfva, dressera; genom härdning och öfningar utbilda
människor eller djur för sporttäflingar. Träning
är det förberedande arbetet, som sätter individen i
stånd att utveckla hela sin kraft och snabbhet under
den förestående täflingen. Träningens afgörande
betydelse inses numera på alla områden af sport,
öfverallt, där det gäller kroppslig ansträngning,
måste träning föregå profvet, om resultatet skall
bli godt. Drifves emellertid
denna förberedelse öfver det mått af kraft,
som blifvit hvarje individ beskärd, så uppstår
öfverträning, överansträngning, och man förlorar i
kraft i st. f. att vinna sådan. - Den, som leder
träningsarbetet, tränaren, har en svår uppgift,
ty hvar och en, som skall tränas, vare sig människa
eller djur, har sitt särskilda kraftmått, hvaröfver
han icke kan komma, beroende på härkomst, uppfostran,
anlag och utveckling. All träning börjar med öfningar,
som medföra en helt ringa ansträngning; denna stegras
endast långsamt. Vid första tecken till öfverträning
afbrytes arbetet för någon tid. Resultatet af
en god träning ger sig till känna genom dagligen
växande kraft och ständigt fysiskt välbefinnande. Då
träningens mål är uppnådt, kräfves föga arbete för
att bibehålla "konditionen". De närmaste dagarna
före täflingen böra inga större ansträngningar
göras. Till täflingen skall man icke komma oförberedd,
ej heller öfveransträngd, utan i den fullaste kraft,
hvaraf organismen är mäktig. Detta gäller för all
slags träning. - Kapplöpningshästen säges vara
väl tränad eller i kondition ("i god form"), när
hans hjärta och lungor förmå fritt arbeta under de
största ansträngningar på den distans, som han tränas
för, då onödigt fett vare sig in- eller utvärtes är
aflägsnadt, då senor och muskler ega högsta grad af
fasthet, kraft och spänstighet. De medel, hvilka man
använder för att nå detta mål, äro skridtöfningar,
galopper, svettningar och purgering - samt dessutom
den bästa och rikligaste föda i förening med en i
alla afseenden omsorgsfull vård. Jfr Träningsanstalt.
B. C-m.
Træna, härad i Nordlands fylke, Norge, 17,36
kvkm., n. v. om Sandnessjöen, annexförsamling till
Luröy pastorat. T. består uteslutande af öar med
628 inv. (1910). De förnämsta öarna äro Husö och
Sandö med det bekanta fågelberget Trænstaven, med
intressanta formationer. På en af öarna ligger den
stora grottan Trænhelleren. Längst i s. en
l :a ordningens kustfyr med en blink i minuten,
ljusstyrka 36,190 normalljus samt 17 kvartmils
lysvidd. K. G. G.
Tränagel, skpsb. Se Nagel 3.
Tränare, person, som leder träningsarbete. Se Träna.
Träne, socken i Kristianstads län, Gärds härad. 4454
har. 1.273 inv. (1918). T. bildar med Djurröd ett
pastorat i Lunds stift, Gärds kontrakt.
Tränera. Se Träna.
Träng (fr. train, eg. gång, tåg, följe, af
lat. tra’here, draga). 1. Järnvägståg (se d. o.),
bantåg. - 2. Krigsv., sammanfattningen af alla de
fordon med tillhörande personal, hästar och materiel,
med hvilka en armé är utrustad för att fortskaffa
sina förnödenheter och tillgodose sina behof. Trängen
(hvars äldre svenska namn var tross, se d. o. 2)
delas i två stora hufvud-grupper: truppträngen
och stora trängen. Truppträngen är fördelad
på de olika truppafdelningarna, regementena
o. s. v., och innehåller de förnödenheter, som
dessa behöfva under strid och efter dagsarbetets
utförande. Den delas i sin ordning i stridsträng och
bagageträng. Stridsträngen omfattar de hästar och
fordon, hvilka trupperna kunna behöfva under själfva
striden, såsom hand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
