Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami / 121-122 (1920) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trä, teknisk benämning på ved (lat. lignum)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

cellulosa	53	proc.
hemicellulosa	15	»
lignin	29	»
albuminarter	0,5	»
harts, olja, fett och aska	2,5	»
	100	proc.

I askhalten hos trä, hvilken alltefter trädslag,
stamdel och ståndort växlar mellan 0,2–5 proc.,

Fig. 2. Tvärsnitt af en treårig lindgren. b bark, v ved, ka kambium, k kärl, ms märgstråle, m märg, å årsringsgräns. (Omkr. 35 ggr förstoradt ) – Fig. 3. Celler ur ved. a del af ett kärl från bokved (en enda cell med vidöppna ändar), b hälften af en trakeid ur tallved, c vedcell och d fyra lefvande celler från bokved. (Samtliga omkr. 40 ggr förstorade.)

ingår en mångfald mineraliska ämnen, bland hvilka de
vanligast förekommande äro kali, natron, magnesium,
järnoxid, kalk o. s. v., enkla eller i förening med
hvarjehanda syror, såsom svafvelsyra, kiselsyra,
fosforsyra, kolsyra, oxalsyra m. fl. Kiselsyran
skänker veden ofta betydande hårdhet (t. ex. hos
vissa palmer, ebenholts o. a.). Kali tillgodogöres
ibland ur vedaskan, t. ex. för pottaskeberedning,
tvättlut eller gödslingsändamål. Veden håller därjämte
alltid betydande mängder luft och vatten, det senare
dels fritt i cellhåligheterna, såsom hos frisk ved,
eller hygroskopiskt bundet vid cellväggarna.

Med hänsyn till fuktighetshalten hos trä skiljer
man på följande torrhetsgrader: färskt (rått) trä,
i stående träd eller nyafverkadt tillstånd, lufttorrt
trä, som undergått längre tids torkning under tak,
tills dess fuktighetshalt växlar med luftfuktigheten
l. 10–15 proc. vatten, samt absolut torrt trä, som
erhålles endast genom träets uttorkning
och upphettning i en temperatur öfver 100°
C. Sistnämnda torrhetsgrad är dock utan praktisk
betydelse, då träet fort nog ur luften ånyo
återupptar vatten och öfvergår till lufttorrt
tillstånd. Vattenhalten i färskt trä växlar inom
mycket vida gränser, beroende på trädslag, individ,
stamdel, ståndort, årstid m. m., samt kan i vissa
fall, t. ex. i kärnved, sjunka ända ned till 15
proc., i andra uppgå till 60 proc. och däröfver. I
medeltal brukar
man för färskt trä räkna med en torrhetsgrad,
svarande mot 45 proc. vatten, och något mera vatten
hos löfträ än hos barrträ. Lägges trä längre tid i
vatten, erhålles vattenmättadt trä, hvars vattenhalt
särskildt hos poröst byggda träslag kan öfverstiga 80
viktproc. I praktiska lifvet urskiljer man därjämte
vissa mindre preciserade torrhetsgrader hos trä,
såsom skogstorrt, efter en sommars lagring i skogen,
t. ex. för bränsle, samt skeppningstorrt för sågadt
virke efter lagring i brädgård, båda dessa senare
torrhetsgrader liggande mellan färskt och lufttorrt
tillstånd l. omkr. 20–30 proc. vatten.

Vedämnets egentliga vikt är i det närmaste lika hos alla
träslag, eller 1,56, men beroende af träets porösa
byggnad, blir den för trä alltid vida mindre och
växlar efter träslag, vattenhalt, ståndort för
trädet, stamdel o. s. v. Af praktiska skäl anknytes
eg. v. för skilda träslag i regel till lufttorrt
tillstånd. Kärnveden är då alltid tyngre än splinten,
virket i stammens nedre delar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>