Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tripolis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eröfrades staden T. af Peter af Navarra, och en spansk
ståthållare insattes. 1530 gafs landet af Karl V i
förläning åt johanniterna, och 1551 eröfrades det af
turkarna, hvarefter det blef en sjöröfvarstat. 1681
besegrades dess flotta vid Chios af amiral Duquesne,
och 1685 bombarderades hufvudstaden T. af marskalk
d’Estrées, hvarefter dess härskare måste i fredstribut
erlägga 1/2 mill. livres. 1714 grundlade Achmed
pascha Karamanli en egen dynasti för T., Karamanli,
som erlade tribut till Turkiet, men uppbar skatt
af europeiska makter (bl. a. af Sverige sedan
1741) för att skona deras handelsfartyg. Flera
fruktlösa försök att stäfja sjöröfveriet gjordes,
fransmännen förstörde bl. a. staden T. 1728, Förenta
staterna förde krig mot T. 1801–05 och 1815, och
en svensk eskader blockerade T. 1802. Först sedan
fransmännen 1830 eröfrat Algeriet, lyckades man få
bukt med det tripolitanska sjöröfveriet, och 1835
gjorde turkarna slut på det inhemska väldet i T.,
af satte Karamanli-ätten och förvandlade T. till
en provins. Genom ett hemligt fördrag 1901 mellan
Frankrike och Italien tillerkändes detta rätt
att besätta T. På grund af en sept. 1911 utbruten
tvist med Turkiet sände Italien en armé till T. och
annekterade formligen landet genom ett regeringsbeslut
5 nov. s. å., hvilket godkändes af italienska
parlamentet 23 febr. 1912. Efter det kortvariga
s. k. Tripoliskriget (se d. o.) fick Italien genom
freden i Ouchy 15 okt. 1912 suveräniteten öfver T. sig
tillerkänd af Turkiet, hvilket sedermera godkändes
af stormakterna. Under liksom efter nämnda krig hade
italienarna att utkämpa svåra strider med senusi-orden
(se d. o.), som har sitt hufvudsäte i ökentrakterna
i sydöstra T. Under Världskriget ryckte flera gånger
beduinskaror fram emot T., och heta strider mot
dem fördes bl. a. nära Suara sommaren 1915. Litt.:
Schoenfield, "Aus den staaten der barbaresken" (1902),
Mathuisieulx, "A travers la Tripolitaine" (1903) och
"La Tripolitaine d’hier et demain" (1912), och Rohlfs,
"Tripolitania" (1913). Om Sveriges förbindelser
med T. se J. H. Kreuger, "Sveriges förhållanden till
Barbareskstaterna" (1856), och V. Söderberg, "Sveriges
mellanhafvanden med T." (i "Svensk tidskrift", 1912).
2. (Turk. Tarabulus el-Gharb) Hufvudstad i ofvannämnda
område, på en i Lilla Syrtenviken af Medelhafvet
utskjutande landtunga, vid 32° 54’ n. br. och 13°
11’ ö. lgd, ligger i en bördig trakt. Det skyddas
af batterier och höga murar och har en viktig, men
föga säker hamn. Gatorna äro trånga, men tämligen
rena. Bland byggnader märkas det forna turkiska
guvernörspalatset, 12 moskéer, grekisk-katolsk och
romersk-katolsk kyrka, med franciskankloster, flera
synagogor, goda karavanserajer, europeiska hotell,
skolor, offentliga badinrättningar m. m. Af romerska
fornlämningar finnes bl. a. en praktfull triumfbåge
till Marcus Aurelius’ och Antoninus Pius’ ära, med
skulpturer af hvit marmor och inskrifter. Befolkningen
anslås till omkr. 73,000 personer, hvaraf mer än
8,000 judar, omkr. 4,000 malteser och omkr. 1,000
italienare. Hufvudnäringen är handel, som nästan
helt ligger i judarnas händer. Tillverkning af mattor
samt ylle-, siden- och bomullstyger bedrifves. T. är
ändpunkt för karavanhandeln med Sudan
öfver Mursuk och Bilma och genom järnväg förbundet
med Gharian i s., Sauia i v. och Tadjura i ö. En
telegrafkabel går från T. åt n. till Malta och
åt n. v. till Gabes, i Tunisien. Flera reguljära
ångbåtslinjer angöra T., som är den viktigaste
stapelplatsen för landets transmarina handel.
3. (Tarabulus, Tarabolus) Hufvudstad i ett liknämndt
liva i turkiska vilajetet Beirut, 67 km. n. om
staden Beirut, vid foten af Libanon och floden
Kadischa l. Abu `Ali, 1,8 km. s. om dess mynning i
Medelhafvet. En med vingårdar och trädplanteringar
klädd, af kanaler från floden vattnad slätt skiljer
T. från hafvet. Staden är inbäddad i grönska och
har ett behagligt utseende. Den har 18 kyrkor,
tillhörande en mängd kristna bekännelser, 7 kloster,
1 synagoga och 20 moskéer samt domineras af ett
delvis från korstågen stammande kastell. Utseendet är
medeltidsartadt, gatorna väl stenlagda och delvis
försedda med arkader, hvarför invånarna kalla
T. "lilla Damaskus". Där finnas ett stort barnhem,
med särskildt hem för flickor, tillhörigt de franska
"filles de la charité", amerikansk missionsstation
med flickskola samt ett stort antal skolor,
tillhöriga olika bekännelser. Invånarantalet uppges
vara omkr. 25,000, hvaraf omkr. hälften kristna,
öfvervägande maroniter och grekiska katoliker, och
de viktigaste näringarna äro tillverkning af siden-
och bomullsvaror, svampfiske samt handel, som mest
skötes af greker, med råsilke, svamp, tvål, frukter,
tobak och galläpplen. Införseln, hufvudsakligen trä,
socker, manufaktur-, glas- och kortvaror, uppgick 1903
till 6,5 och utförseln, inhemska manufakturvaror,
silkeskokonger, siden och sydfrukter, till 5,1
mill. kr. Sjöfarten, som går öfver det på en halfö,
2 km. v. om flodmynningen belägna El-Minah (Minet
Tarabulus), en af de bästa hamnarna i Syrien, med
omkr. 7,000 inv., omfattade 382 ångfartyg, särskildt
brittiska, österrikisk-ungerska, ryska och franska,
om 518,429 ton och 1,578 segelfartyg om 18,163 ton,
ankomna och afgångna. Den gamla feniciska staden,
som vi känna endast under dess grekiska namn Tripolis,
var under den persiska tiden säte för städerna Sidons,
Tyros’ och Arados’ förbundsråd, och hvart och ett af
dessa hade sitt kvarter i den "tredubbla staden". I
2:a och 1:a årh. f. Kr. slogos där mynt, på hvilka
staden kallas "helig och själfständig", och dessa
följdes af kejserliga mynt från 32 f. Kr. till 221
e. Kr. Omkr. 450 och ånyo omkr. 550 förstördes den
af jordbäfning. Araberna intogo staden 638 efter
lång belägring, hvarefter den ömsevis tillhörde
dem, ömsevis grekerna, tills den år 995 kom under
de egyptiske fatimiderna, hvilka behandlade den väl
och uppmuntrade dess sjöfart. I midten af 1000-talet
låg T. vid El-Minah och hade omkr. 20,000 inv. Af
de väldiga murarna och tornen från den tiden finnas
ännu betydande lämningar. 1109 intogs det efter 5
års belägring af korsfararna och blef hufvudort
i grefskapet T., som omfattade kusten mellan
konungariket Jerusalem i s. och furstendömet Antiokia
i n. Under korstågen fortfor staden att blomstra genom
handel och industri (väfverier), men 1289 intogs och
förstördes den af egyptiske sultanen Kalaun, och en
ny stad anlades på den nuvarandes plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
