Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trilobiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
751
Trilobiter
752
kindtagg, ögon (fig. l, /) saknas hos några
former, men finnas hos de flesta; de äro belägna
vid facialsuturen och nästan alltid sammansatta,
bestående af 10 till 14,000 fasetter. Bålen (fig. l,
b) består af från en till några och tjugu, vanligast
8-12, leder, hvilka artikulera såväl mot hvarandra
som mot hufvud- och stjärtsköldarna, hvarigenom
djuret i många fall kunnat sammanrulla (fig. 2)
eller hopvika sig. Midtdelen kallas rhachis och
sidodelarna pleuras. Dessa senare äro ofta utdragna
i bakåt riktade spetsar. Stjärtskölden (fig. l, c)
utgöres af ett stycke, som dock är sammanvuxet af
flera segment. Äfven här kan man van-
Fig. 3. Rekonstruerad bild af Triarthrus
Becki, från
Nord-Amerikas undersilur, sedd från undersidan.
(21/*
ggr nät. storl.) Efter C. E. Beecher.
ligen skilja mellan rhachis och
pleurae. Stjärtsköldens form är ganska växlande,
liksom ock dess storlek i förhållande till
hufvudskölden och bålen. De ofvan nämnda skaldelarna
äro omböjda mot undersidan, som sannolikt varit
betäckt af en mjuk hud, hvilken naturligtvis ej
kunnat bevaras fossil. Undersidans byggnad har
man jämförelsevis sent lärt känna hufvudsakligen
genom amerikanska forskares arbeten, framför allt
C. D. Walcott (se d. o.) och C. E. Beecher (fig. 3
visar rekonstruktioner af djurets undersida efter
Beecher). Genom dylika lyckliga fynd har det varit
möjligt att afgöra hufvudsköldens sammanväxning
af olika
segment, enligt de bästa undersökningar af
7. På hufvudets öfversida kan denna segmentering
skönjas i nackringen och loberingen af glabella,
på undersidan i hypostoma, antenner och fyra
benpar, hvilkas basaldelar sannolikt tjänat som
tuggverk-tyg. Hypostoma är en under glabella vid
hufvudsköldens om vikta kant fäst skifva, olika formad
hos olika släkten, bakom hvilken munnen sannolikt
haft sin plats; på fig. 3 ses den vid antennernas
bas. Under hvart och ett af bålens segment sitter ett
benpar, som tjänat lokomotionen och äfven burit de
kamformiga andedräktsorganen (fig. 3); i sin yttre del
äro de klufna i en endopodit och en exopodit. Under
stjärtskölden ha ock funnits smärre ben. Alla benens
basaldelar ha varit fästa under midtdelen. - Man har
ej kunnat åstadkomma någon fullt naturlig gruppering
af släktena, af hvilka Acero-care, Agnostus, Calymene
(ill.), Cerato-pyge (ill.), Chasmops, Conocephalites
(ill.), Conocoryphe (ill.), Elyx, Encrinurus, Harpes,
Homalonotus, ’Illsenus (ill.), Lichas, Microdiscus,
Nileus, Og y-gia, Olenellus (se första fig. å
illustrationssidan till art. Fossil), O l e n u s,
P a r a b o l i n a, Paradoxides (ill.), Peltura,
Phacops, Kemopleurides, Triarthrus och T r i-nucleus
(ill.) äro i detta arbete särskildt be-skrifna eller
omnämnda. Den bekvämaste grupperingen torde vara den,
som föreslagits af den amerikanske forskaren Beecher,
hvarvid facialsuturens förlopp och de lösa kindernas
form tagas som indelningsgrunder. Trilobiterna
indelas då i Hy poparia, med facialsuturen
löpande vid hufvudets kant eller på dess undersida
(ex. Trinucleus); Opisthoparia, med facialsuturen
löpande från hufvudets framkant till dess bakre rand,
af skärande de lösa kinderna med hufvudsköldens hörn
(ex. Conocephalites, Conocoryphe, Paradoxides och
Illce-nus); Proparia, med facialsuturen utmynnande på
hufvudets framsida, framför eller i hufvudsköldens
hörn (ex. Calymene). Af trilobiter torde inalles
omkr. 2,000 arter ha blifvit beskrifna. De äro
hafsdjur och torde ha förekommit under så godt som
alla olika lefnadsförhållanden i hafvet, anpassade
till mycket olikartade lefnadssätt. Svårigheten att
utreda trilobiternas släktskap beror dels på den
svårighet, som olika yttre anpassningskaraktärer
åstadkomma, dels på den omständigheten, att redan
vid deras första uppträdande i kambrium förekommer
ett flertal arter med vidtgående specialisering,
tillhörande minst 4 olika stammar. Trilobiterna äro
bland de viktigaste ledformerna i den paleozoiska
faunan och börja redan i de äldsta fossilförande
kambriska bildningarna. I Skandinaviens kambrium
förekomma som karakteristiska släkten: i undre
kambrium Olenellus, i mellersta Paradoxides och i
öfre Olenus; släktet Agnostus förekommer i mängd
i mellersta och öfre kambrium, men någia arter gå
äfven upp i undersilur. De äldsta undersiluriska
lagren benämnas i Skandinavien of ter Ceratopyge. Den
därpå följande af delningens (ortoceratitkalkens)
trilobitfauna utmärkes hufvudsakligen af Asaphus och
Illasnus. Chasmopskalken har fått sitt namn efter
släktet Chasmops, liksom trinucleusskifferns efter
Trinucleus, under det att brakiopodskiffern utmärkes
af Phacops mucronata. Redan där träda emellertid
trilobiterna, som i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
