Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trikkala - Triklina systemet - Triklor-aldehyd - Trikloretylen - Trikobakterier - Trikodont - Trikofyti - Trikogyn - Trikoloren - Trikom - Trikotomi - Trikotomi - Trikotöser - Trikresol - Trikroism - Trikromatisk - Triktrak - Trikunamale - Trikupis, Spyridon - Trikupis, Charilaos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
747
Triklina systemet-Trikupis
748
Ett ännu användt bysantinskt kastell och tre fort i
n. äro T:s befästningar. I T., forntidens Trikka, låg
ett af de äldsta och mest berömda Asklepios-templen,
af hvilket nu knappt några rester återstå. Under
medeltiden var T. i turkarnas händer en betydande
stad, men härjades i början af 1800-talet af albaner
och af pest. Under grekiskt herravälde har det gått
raskt framåt.
Triklina systemet (af grek. tri-, tre, och kllne,
bädd), Triklinometriska systemet 1. Asymmetriska
systemet, krist. Se K r i-st al lo gra f i, sp. 1333
och 1339.
Triklor-aldehyd, kem. Se K lör al.
Trikloretylén, C2HC13, i tekniken ofta endast
Tri, kem. o. tekn., en vätska, som framställes
fabriksmässigt ’numera äfven i Sverige) ur
tetrakloretan (se d. o.), C2H2C14, genom afspaltning
af klorväte medelst kokning med kalkmjölk eller
fast kalkhydrat. Den har kloroformliknande lukt,
eg. v. 1,47 och kokpunkt 85°. Den är nästan olöslig
i vatten och beständig mot utspädda alkalier och
kalk samt angriper, i olikhet med tetrakloretan
och koltetraklorid, äfven i närvaro af vatten
och vid hög temperatur, icke de i tekniken
brukliga metallerna järn, koppar, bly, tenn och
zink. Då den dessutom är oförbrännlig, har lågt
ångbildnings-värme och konstant kokpunkt, utgör
den ett förträffligt ersättningsmedel för bensin,
kolsvana, koltetraklorid o. s. v., vid extrahering af
fett och i allmänhet som lösningsmedel för organiska
ämnen. Förutom fett löser den med lätthet hartser,
beck, tjära, bituminösa o. a. organiska ämnen såväl
som svafvel och fosfor. Den kan därför t. ex. användas
för. extrahering af svafvel ur gasreningsmassa (se
Lysgas, sp. 103). Och såvidt den kan erhållas för
tillräckligt billigt pris, bör den få mycket stor
användning som extraherings- och rengöringsmedel
(fläckvatten o. d.). Såpa får större fettlösande
verkan, om den blandas med trikloretylen. Dylika
blandningar förekomma redan i handeln under namn af
trio l, tripur, vestrolo. s. v. - Härtill kommer,
att trikloretylen redan bildar utgångsmaterial för
en rad viktiga organiska synteser (jfr Syntes 1). Af
särskildt intresse är, att man därur kan framställa
klorättiksyra, ett af råmaterialen för syntetisk
indigo (se Indigo-blått). Härigenom kan alltså vid
indigofabrika-tionen acetylen intaga ättiksyrans
plats, hvilket vid höga pris på ättiksyra är en stor
fördel. Dessutom finnas stora möjligheter att på
vägen öfver
kalciumkarbid ––-> acetylen ––-> trikloretylen
ur kol erhålla en stor mängd andra organiska
föreningar. - Trikloretylenångor verka mindre starkt
narkotiskt än tetrakloretan. K. A. V-g.
Trikobakterier, bot. Se Trichobacterinese.
Trikodo’nt, anat. Se Tänder.
Trikofyti, med. Se Svampsjukdomar, sp. 823-824.
Trikogyn, bot. Se F l or i de se och L a f v a r.
Trikoloren [-kålår-; fr. la tricolore, af lat. tres,
tre, och co’lor, färg], benämning på den franska
fanan, flaggan och kokarden, hvilka äro sammansatta
af de tre nationalfärgerna blått, hvitt och rödt, i
vertikalt stående fält. Dessa färger antogos i midten
af juli 1789, närmast för att beteckna föreningen
mellan Parisbefolkningen och hofvet, enär blått och
rödt voro staden Paris’ färger, hvitt
dan legitima kunglighetens. Snart blef dock trikoloren
alltmer en symbol af 1789 års principer: frihet,
jämlikhet, broderskap. Som Frankrikes nationella
symbol har den (se pl. till art. Flagga) sedan
brukats utom 1814-30, då den fick vika för den
hvita legitimistf anan (se L i l j e b a n e r e
t). Trefärgade flaggor förekomma i flera andra länder,
t. ex. Tyskland, Belgien, Italien, Nederländerna,
Rumänien o. s. v., men benämningen trikoloren har
nästan monopoliserats af den franska flaggan.
Trikom [-kam]. Se Trichoma.
Trikotomi (af grek. trVcha, i tre delar, och
törne, snitt). 1. Bot. Se Skott, sp. 1142. -
2. Logisk indelning med tre samordnade
indel-ningslemmar. Särskildt plägar med detta namn
inom teologien betecknas läran om ande, själ och kropp
såsom människans beståndsdelar. Uppslaget härtill
finnes i bibeln (l Tess. 23) och utfördes af O r i g
e n e s, under det att Augustinus och Tertullianus
förfäkta en tvådelning. Denna meningsmotsats
fortlefver än i dag, i det att flertalet tyska
teologer ansluter sig till teorien om trikotomi,
under det att de engelske teologerna liksom de
nutida psykologerna stanna vid dikotomi (tvådelning).
2. S-e.
Trikotomi (af grek. thrix, genit. tricho’s, hår,
och tpme2 klyfning), hårklyfveri.
Trikotöser. Se Tricoteuses.
Trikresol [-sal], kem., en renad och
destillerad, men f. ö. ej uppdelad blandning
af vanligen 35 proc. orto-, 40 proc. meta-
och 25 proc. parakre-sol. Se K resol.
I. B.
TrikroFsm, fys. Se Pleokroism, sp. 1062.
Trikromätisk (af grek. tri-, tre, och chröma, färg),
fys. Se Färgblindhet, sp. 282.
Triktrak. Se Tricktrack.
Trikunamäle. Se T rin c om a l i.
Triku7pis. 1. Spyridon T., nygrekisk statsman och
författare, f. 1788 i Missolonghi, d. 1873 i Aten,
idkade språkstudier i Rom, Paris och London, men
återkom vid utbrottet af frihetskriget (1821), hvari
han deltog. Han uppträdde som framstående talare
i lagstiftande församlingen för västra Grekland
(1825), var statssekreterare för utrikes ärendena
1828-30, sändebud i London 1835-38, 1841-43 och
1850-61 samt dessemellan konseljpresident 1843
och vicepresident i senaten 1844 -49. T:s eldiga
vältalighet, hans fosterlandskärlek och hofsamhet i
politiken gjorde honom allmänt aktad. Han författade
bl. a. den allegoriska dikten Ho demos (Folket,
1821, på folkmunart) till armatolernas lof, Logoi
epikédeioi kai epini’kioi (Sorge- och segertal;
1829; ny uppl. 1862), hvaribland talet vid lord
Byrons jordfästning och det vid festen öfver slaget
vid Navarino äro de märkligaste, samt Historia tes
hellenikés epanastafseos (Den hellenska resningens
historia; 4 bd, 1853-57; 2:a uppl. 1862), den med
hänsyn till såväl stil som kritisk sofring bästa
skildring, som finnes öfver det moderna Greklands
frihets-strid. - 2. CharilaosT., den föregåendes son,
grekisk statsman, f. 1832 i Nauplia, d. 1896 i Cannes,
tjänstgjorde sedan 1852 en längre tid vid grekiska
ambassaden i London, hvarifrån han efter revolutionen
1862 inträdde i nationalförsamlingen som de i England
bosatte grekernas representant. Han af slöt i London
1863 för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
