Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trevenen, James - Treveri - Treves, Emilio - Treves, sir Frederick - Trèves - Trevi - Treviglio - Tréville, Yvonne de - Treviranus, Gottfried Reinhold - Treviranus, Christian Ludolph - Treviri - Tre vise männen - Trevisius, Jeronimus - Treviso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tjitjagovs öfverbefäl. T. deltog med sitt fartyg 3–4
juni 1790 i striderna i Viborgska viken och blef
vid svenska flottans utbrytning ur viken 3 juli
(”Viborgska gatloppet”) dödligt sårad samt afled
på Kronstadts redd 9 juli s. å. Jfr biografi af
J. Penrose (1850).
V. S–g.
Treveri (Treviri), keltisk folkstam i Gallia
belgica, på båda sidor om Mosel ända till Rhens
vänstra strand, omfattande ungefär samma område
som f. d. kurfurstendömet Trier. De voro tappra
och skickliga ryttare och rika på boskap. Hufvudstad
var Augusta treverorum (nu Trier).
R. Tdh.*
Treves, Emilio, italiensk förläggare och
författare, f. 1835, d. 1916, deltog 1859 i Garibaldis
fälttåg, bildade med sin broder Guiseppe T.
1864 det betydande förlaget Fratelli Treves i
Milano, som utger tidskrifterna ”Illustrazione
italiana” och ”Il XX secolo” m. m. T. författade
flera vittra och historiska arbeten samt jämte
Strafferello ett konversationslexikon.
Treves [tri’vṡ], sir Frederick, engelsk
kirurg, f. 1853, var professor i anatomi och patologi
vid Royal college of surgeons 1881–86 och
examinator i kirurgi vid universitetet i Cambridge
1891–96 samt beklädde sedermera höga ämbeten
inom den militära sjukvården. Han opererade
1902 konung Edvard VII för blindtarmsinflammation
och adlades s. å. T. har utgett åtskilliga
arbeten inom sin vetenskap, särskildt flera mycket
nyttjade läroböcker i olika delar af kirurgien.
Trèves [träv], stad. Se Trier.
Trevi, ort uti italienska prov. Perugia, kretsen
Spoleto, på västsluttningen af romerska
Apenninerna, omkr. 215 m. ö. h., vid järnvägen
Rom–Foligno. 5,889 inv. (1911). Staden T. (omkr.
2,000 inv.) har flera för sina konstverk märkliga
kyrkor, bl. a. S:ta Maria delle lagrime, med taflor
af Perugino och Lo Spagna, samt San Martino. I
närheten, vid byn Le Vene, ligger kyrkan S.
Salvatore, hvilken anses ha varit ett tempel åt
Clitumnus, men sannolikt ej är äldre än från
200-talet. T. är det umbriska Trebia och
var biskopssäte till 1059.
(H. W–k.)
Treviglio [-vi’ljå], kretshufvudstad uti italienska
prov. Bergamo, vid de där hvarandra korsande
järnvägslinjerna Milano–Verona och
Bergamo–Cremona. 17,480 inv. (1911). Gymnasium,
teknisk skola, lärarseminarium. Siden- och annan
textilindustri. Under Världskriget bombarderades
T. 14 febr. 1916 af österrikiska flygare.
(H. W–k. L. W:son M.)
Tréville [-vi’l], Yvonne de, nordamerikansk
sångerska, född af fransk-kanadensiska föräldrar,
sångelev af bl. a. fru Marchesi i Paris, debuterade
1899 i New York som Margareta i ”Faust”,
uppträdde sedan i London, Madrid, Paris, där hon
1902–03 var anställd vid Opéra-comique, samt
Wien, Berlin, Budapest, Moskva, Petersburg,
Bruxelles o. s. v. Hon gästade Stockholm 1903
och 1910, då hon på K. teatern sjöng
Julia i ”Romeo och Julia”,
Lakmé,
Violetta i ”Den vilseförda”,
Mimi i ”Bohême” och
Margareta i ”Faust”.
Hennes välskolade röst, koloraturfärdighet
och behagliga spel skaffade henne god framgång.
E. F–t.
Treviranus. 1. Gottfried Reinhold T.,
tysk fysiolog, f. 1776, d. 1837, blef med. doktor
1796, bosatte sig i Bremen samt utnämndes 1797
till professor i matematik och medicin vid
Gymnasium illustre där. Han afslog de kallelser, som
från flera universitet gingo till honom, och
kvarstannade i Bremen till sin död. Han var medlem
af sv. Vet. akad. (1816). Viktigast bland T:s
skrifter äro de stora verken
Biologie oder die philosophie der lebenden natur für naturforscher und aerzte (6 bd, 1802–22) och
Die erscheinungen und gesetze des organischen lebens (2 bd, 1831–33).
Det förra är betydelsefullt därför, att författaren
där uttalar och genomför descendenslärans
grundtankar i full klarhet. T. framhåller sålunda, ”att
i hvarje varelse ligger möjligheten till en ändlös
mångfald af ombildningar (”gestaltungen”);
hvarenda organism eger förmågan att anpassa sin
organisation till yttervärldens förändringar, och
denna genom universums växlingar aktiverade
förmåga är det, som höjer urvärldens enkla zoofyter
upp till allt högre organisationsplan och som
infört en tallös mångfald i naturen”. Rörande den
”drifvande kraften”, som frambringar dessa
omdaningar, har däremot T. ej uttalat sig. T. var
den förste, som i mera omfattande grad använde
mikroskopet. Slutligen egnade han sig äfven åt
zootomiska studier, särskildt öfver molluskerna. –
2. Christian Ludolph T., den föregåendes
broder, läkare och botanist, f. 18 sept. 1779 i
Bremen, d. 6 maj 1864 i Bonn, blef med. doktor
i Jena 1801, var praktiserande läkare i Bremen,
blef professor i naturalhistoria i Rostock (1811)
samt i botanik i Breslau (1816) och i Bonn (1830).
Han utgaf företrädesvis anatomiska och fysiologiska
skrifter, hvaribland märkes
Physiologie der gewächse (2 dlr, 1835–38).
1. R. T–dt. L–e. 2. C. Lmn.
Treviri. Se Treveri.
Tre vise männen. Se Heliga tre konungar.
Trevisius, Jeronimus. Se Pennacchi 2.
Treviso [-så]. 1. Provins i norra Italien, i
landskapet Venezia, mellan prov. Venezia, Udine,
Belluno, Vicenza och Padua. Areal 2,477 kvkm.
518,81 inv. (1914). Det är utom längs nordgränsen
(mot Belluno) ett slättland, tätt bebyggdt
(209 inv. pr kvkm.) och mycket bördigt samt
genomdraget af Piave och en mängd vattendrag
och kanaler. – 2. Hufvudstad i södra delen af
nämnda provins, 10 m. ö. h. vid Piavesellas förening
med Sile, som där är segelbar för större fartyg
och genom kanaler står i förbindelse med Venezias
laguner (27 km. aflägsna), och vid flera järnvägslinjer.
42,740 inv. i hela kommunen T. (1914).
Det är en gammal, af murar omgifven stad, med
smala, oregelbundna gator och hus i veneziansk stil,
försedda med arkader. Märkliga byggnader äro
katedralen S. Pietro (från 1100-talet, ombyggd på
1400-talet genom P. Lombardi, men ännu
ofullbordad), den gotiska kyrkan S. Niccolò (1310–52),
båda med flera konstverk, stadshuset och
teatern. På Piazza dell’ Independenza står ett 1875
rest monument till minne af befrielsen från
österrikarna. Nära staden, i byn Masèr, ligger Villa
Giacomelli, byggd af Palladio, med fresker af P.
Veronese. Staden är biskopssäte samt har ett
vetenskapligt samfund och ett bibliotek (50,000 bd).
Linne- och pappersindustri, majolikatillverkning,
siden- och klädesväfverier samt smidesfabriker. –
T., som i forntiden hette Tarvisium, var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
