Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre rosor - Tres - Tresa - Tres-bien - Tresca, Henri Edouard - Treschow, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konsekvent, i den mån han själf fick bestämma öfver
sitt görande och låtande. – Ture Jönsson var gift
med Anna Johansdotter (Vasa), en halfsyster till
Gustaf Vasas fader, och hade med henne sönerna Johan,
Lars och Göran. Efter hennes död (1506) lefde han
ända till sin landsflykt i en fri, men som legal
betraktad förbindelse med sin tjänstekvinna hustru
Ingeborg Engelbrektsdotter och hade med henne flera
barn, däribland Jakob Turesson Rosengren (fader till
den bekante Ture Jakobsson Kosengren, se denne). Ture
Jönssons uppträdande efter Västerås riksdag har gett
stoff till en bekant radering af Georg von Rosen
(se pl. II till art. Rosen 6).
2. Johan Turesson, den föregåendes son, riksråd, f. på
1490-talet, d. i början af 1556, vistades i många år
i utlandet, där han med utmärkelse lär ha kämpat under
kejsar Maximilian I, kom 1524 hem och nyttjades snart
af sin frände konungen i viktiga ärenden. 1525 afgick
han som sändebud till Danmark och Lübeck för att
underhandla rörande Sören Norby. Vid Gustafs kröning
(1528) slogs han till riddare, upptogs senare på året
i rådet och var en af de svenske underhandlarna med
danskarna på mötet i Lödöse i aug. s. å. Johan var af
orubblig trohet mot sin konung. I motsats till sin
broder Göran Turesson, domprost i Uppsala (som för
uppviglingsförsök 1529 en tid hölls fängslad och 1543
afled på Björnö i Roslagen), tog Johan ingem del i sin
faders stämplingar och uppror emot Gustaf. Konungen
uttryckte också sin tacksamhet därför och skref (l
april 1529) till honom bl. a. följande: "Hvar ock eder
fader eller någon annan eder vän något obestånd eller
oråd företogo emot oss och sitt fädernerike, skola
vi dock aldrig det uppå eder till sinne draga". Johan
satt midsommartiden 1529 i den rätt, som dömde faderns
medbrottslingar, och han var 1532 en af befälhaf-varna
för de trupper, som skulle möta den af-satte konung
Kristians, af Ture Jönsson påyrkade anfall från norska
sidan. Hans trohet blef också belönad. Omkr. 1530
sattes han till ståthållare på Nyköping, hvars län han
behöll till sin död, och 1533 fingo han och brodern
Lars alla Ture Jönssons gods, ehuru de voro förbrutna
under kronan, och han erhöll därjämte brodern Görans
gods i Västergötland. I Grefvefejden kom han att taga
en ärofull del. Jämte marsken Lars Siggesson (Sparre)
förordnades han i sept. 1534 till högste befälhafvare
öfver den här, som skulle bekämpa lybeckarna på denna
sidan Öresund, men Johan Turesson tyckes ha varit den
egentligen verksamme ledaren. I okt. s. å. bröt han
in i Halland, där Halmstad eröfrades, och ryckte därpå
ner i Skåne samt vann vid Hälsingborg 13 jan. 1535 en
afgörande seger, som skänkte svenskarna 900 fångar,
bl. a. den bekante Markus Meyer (se denne), och
korsade fiendens planer. Krigisk duglighet visade
han äfven under Dackefejden, då han verksamt biträdde
vid de upproriskes betvingande. Han var i början af
1540-talet regementsråd och deltog vid flera möten
med danskarna som svensk fullmäktig. Johan Turesson
var en af Gustaf I:s utmärktaste och trognaste
tjänare. I följd däraf samt genom börd, rikedom och
släktförbindelser med konungahuset och landets mest
lysande ätter intog han en mycket betydande ställning
bland sina samtida. Det torde utan öfverdrift kunna sägas,
att han genom sitt lojala uppförande var ett af stöden för
Gustafs tron och att han framstår som en af de mera sympatiska
personligheterna från sitt oroliga tidehvarf. Han
trädde 1527 i äktenskap med Kristina Gyllenstierna
(se denna), riksföreståndaren Sten Sture d. y:s
änka och Gustaf I:s moster. I sitt äktenskap
hade han sonen Gustaf Johansson (se sp. 672). –
Om Johan Turessons påstådde naturlige son Jöran
Johansson se Rosenhane (släktöfversikten).
1. G. C–n.
2. (G. C–n.)
Tres, lat., tre.
Trésa, flod. Se Luganosjön.
Trés-bien [trä biä], fr., mycket bra.
Tresca, Henri Édouard, fransk ingenjör, vetenskapsman,
f. 12 okt. 1814 i Dunkerque, d. 21 juni 1885 i Paris,
studerade vid Ecole polytechnique. Han blef sedermera
professor i industriell mekanik och underdirektör vid
Conservatoire des arts et métiers i Paris. För
afh. L’écoulement des solides erhöll T. 1862
franska vet. akad:s grand prix de mécanique. Han
blef led. af samma akad. 1872 och af svenska
Vet. akad. 1873. T. utgaf bl. a. Traité élémentaire de
géométrie descriptive (1851), Visite å V Exposition
universelle de 1855 (1855), Mécanique pratique,
machines à vapeur (1863) och Cours mécanique appliquée (1874).
Fmn.
Treschow [treskåv], Nils, norsk filosof, f. 5
sept. 1751 i Drammen, d. 22 sept. 1833, blef student i
Köpenhamn 1766, tog magistergraden 1774 och
blef s. å. konrektor i Trondhjem. 1780 blef han
rektor i Helsingör och 1789 i Kristiania. Där höll
han 1796-97 föreläsningar öfver Kants filosofi,
som 1803 föranledde hans kallelse till filosofisk
professur i Köpenhamn. Där verkade han ett årtionde
och insattes i den kommission, som skulle förbereda
upprättandet af ett universitet i Norge. Då detta
kommit till stånd, utnämndes han 1812 till professor
vid detsamma och fick 1814 plats i kommissionen för
ordnandet af det norska undervisningsväsendet. På
uppmaning af prinsen-regenten utarbetade han ett
utkast till norsk grundlag. Han blef medlem af det
urtima stortinget och ordf. i det utskott, som ledde
underhandlingarna med de svenske kommissarierna. 18
nov. s. å.-28 juni 1825 var han statsråd och chef för
kyrko- och undervisningsdepartementet. Prokansler för
universitetet var han 1823-28. Sina sista år tillbragte
han på en universitetet tillhörig landtegendom vid
Kristiania, där han dog. – T. är nordens förste empiriske
psykolog. Hans arbete Om den menneskelige natur, iær fra
dens aandelige side (1812) röjer fin iakttagelseförmåga
och är än i dag af intresse, särskildt i framställningen af
känslolifvet. I frågan om förhållandet mellan själ och kropp
ansluter han sig till den af Spinoza grundlagda duplicismen. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
