Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trapp, Oskar (Oscar) - Trappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hälsingborg. Han tillhörde Malmöhus läns landsting
från 1885 samt var Hälsingborgs stads representant
i Andra kammaren 1900-05 och ombud för Malmöhus
län i Första kammaren sedan 1908. Under hela
sin riksdagstid tillhörde han olika utskott,
bl. a. det särskilda utskott, som 1905 behandlade
unionsfrågan, bevillningsutskottet (1909-13)
och bankoutskottet (1914-16). - T. var led. af
Nordisk oldskriftsselskab samt korresponderande
led. af Vitt. hist. o. ant. akad. (1910). Enligt
T:s önskan och "till ett beståndande minne af
hans stora kärlek till fädernestaden" öfverlämnade
hans änka Gisela T., född Henckel, 19 mars
1918 till stadsfullmäktige gåfvobref på egendomen
Fredriksdahl (värd omkr. 700,000 kr.), att disponeras
af Hälsingborgs museum på så sätt, att själfva
herrgården och parken jämte kringliggande mark skola
afskiljas till museiområde och de öfriga delarna bilda
ekonomiskt underlag för museet. Stiftelsen åsyftar
äfven att åstadkomma en "trädgårdsstad", en botanisk
trädgård m. m. S. å. utgaf museet en minnesskrift,
"Kulturhistoriska Helsingborgsstudier. Till minne af
Oscar T." S. Ewd. 0. G. 8-r.
Trappa. 1. (Ty. treppe, stiege, fr. escalier, it. scala,) Bygnk.,
en stegvis gångbar förbindelseled emellan lägre och högre plan
inom eller utom en byggnad. I de gamla kulturfolkens
boningshus voro trapporna af tämligen oansenlig art;
de hade höga steg, voro branta, smala och vanligen
omslutna af sidomurar. De hufvudsakliga rummen lågo
i bottenvåningen, och där koncentrerade sig hela
samlifvet. Funnos öfvervåningar, beboddes dessa af
slafvarna eller af butikinnehafvare i huset och
stodo i senare fallet icke ens i förbindelse med
den egentliga bostadsvåningen. Äfven i offentliga
byggnader, exempelvis i de stora amfiteatrarna,
voro trapporna branta, ehuru eljest anlagda med stor
skicklighet och beräknade för stora människomassors
tillträde till åskådarrummets alla delar (jfr Teater,
fig. l-3 o. 11). Enkelheten i trappans byggnadssätt
bibehöll sig under medeltidsn. Ofta äro loppen
raka, mången gång lagda i form af vinkeltrappor
med hvil-plan (podest) eller ock bildade medelst
svängsteg; i senare fallen är trappan i regel
inbyggd i ett trapphus eller trapptorn. Känslan för
en rikare utbildning af trappbyggnaden framträder
först under sengotiken och renässansen, och ännu
finnas från dessa konstepoker i behåll många exempel
på pittoreska och rikt dekorerade anläggningar. De
stora monumentala trapporna i byggnadernas inre,
sammankomponerade med entré-och kommunikationsleder,
utbildades först af den italienska högrenässansen
och ha utan väsentliga ändringar öfvergått till den
nyare tidens arkitektur. I södern är detta fallet
vid offentliga och palatsartade byggnader, under det
att för bostadshuset trappbildningarna varieras i
det oändliga. Renässansarkitekternas förbättringar
inskränktes icke till arkitektonisk ledbildning och
dekoration af interiören, utan hade lika mycket
det praktiska syftet att genom väl afpassade
måttförhållanden emellan stegens bredd och höjd
göra uppstigandet lätt och bekvämt. Bland ståtliga
italienska palatstrappor må nämnas "Scala regia"
(mera än 60 m. lång) i Vatikanen, hufvudtrappan
i slottet Caserta vid Neapel, "Scala d’0ro" i
dogepalatset i Venezia och många trappor (exempelvis
den i palatset Balbi; se fig.) i Genua, en stad, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>