Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Toulouse-Lautrec, Henri de - Tounens, Antoine - Touques - Tour - Tour, Maurice Quentin de la - Touraine - Tour á machicoulis - Tour-bastion - Tourbillon - Tourcoing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fransk målare, f. 1864 i Albi, d. 1901, tillhörde
en greflig släkt med gamla anor, blef i sin tidiga
ungdom krympling, studerade i Paris för Cabanel,
Bonnat m. fl., men fick sina bestämmande intryck af
moderna tecknare som Degas och Forain – dessutom af
japanska teckningar – och sin motivkrets af lifvet
på Montmartre bland kokotter, yrkesdanserskor,
kafésångerskor. Han gjorde sig först bemärkt genom
affischer och genom en serie litografierade teckningar
af Yvette Guilbert. I litografi skildrade han sedan
typer från kapplöpningar, teatrar, varietéer,
ej minst från det parisiska nattlifvet, hvars
vämjeliga och perversa sidor han blottade med cynisk
öppenhet, med på en gång intresse och förakt och med
en hemsk karakteristik af de degenererade typerna
(bl. a. serierna Elles och Café-concert). Han målade
äfven i olja, oftast i en flyktig teknik med sträfvan
efter ornamental verkan (Kadrilj i Moulin-rouge),
och al fresco (moderna dambilder). Flera af hans
porträtt inta en framstående plats i den samtida
konsten (porträtt af M. Révoire finns i staden Paris’
samling). Under sin sista tid gjorde T. två resor
till Spanien; eljest voro hans lif och verksamhet
bundna vid Paris’ s. k. nöjeslokaler, till dess han
slutade, utbrunnen och äfven andligt nedbruten. Han
utförde sammanlagdt 130 målningar, 150 litografier –
däribland många högst betydande – 25 konstnärliga
affischer, tillhörande samtidens bästa, bokomslag
och illustrationer. Monografi af Esswein (1904).
G-g N.
Tounens [tonã’], Antoine. Se Araukaner,
sp. 1304.
Touques [to’kk], flod i Normandie, upprinner 321
m. ö. h. på Amainbergen i franska dep. Orne, flyter
i nordlig riktning genom dep. Calvados och faller
ut invid Trouville i Seinebukten af Kanalen. Längd
108 km., hvaraf 45 segelbara. (H. W-k.)
Tour [tōr], fr. Se Tur. – Tour d’adresse
[tōrdadrä’ss], fr.,
konstgrepp, konststycke, taskspeleri. – T. de force
[-dəfå’rrs], fr., handling, som kräfver fysisk eller
moralisk styrka, kraftprof.
Tour [tor], Maurice Quentin dela T., fransk målare,
f. 1704 i Saint-Quentin, d. där 1788, blef en
af pastellmåleriets mästare och en af samtidens
yppersta porträttörer. Han representeras i Louvre af
en samling porträtt (Ludvig XV och dennes familj,
M.-me de Pompadour - helfigur, ett praktstycke af
stoffmåleri - Res-tout, Chardin, s j älf -porträtt
m. fl.). Bäst lär man känna mästaren i hans intima
porträtt, allra bäst i den stora samling (85 n:r),
som finns i Saint-Quentins museum, däribland många
studier, utförda med förakt för allt poserande, med
intensivt och personligt lefvande lif, med den mest
inträngande blick för karaktären och
M. Q. de la Tour, sjUlfporträtt.
med nervös känslighet i utförandet. "Han ger sin
samtid, sedd genom en jovialisk individualitet,
ett temperament af eld, esprit och skepsis". Bland
T:s mästerverk äro abbé Huret, läsande vid ljussken,
öfverlägset humoristiskt, Morits af Sachsen, Rousseau,
d’Alembert, Mariveaux, Voltaire, Duclos, Diderot,
CrébiUon, m:me F avart, m:me Gamar go, mille
Fel. 1740-talet blef hans mest lysande period;
han blef led. af akademien 1746 och "peintre
du roi" 1750. I sin födelsestad grundlade han
en teckningsskola. Se monogr. af Champ-fleury
(1855), M. Tourneux (1904), Lapauce m. fl.
G-g N.
Touraine [torän], fordom landskap och guvernement i
Frankrike, uppkalladt efter sina keltiska inbyggare,
turones. Det gränsade i n. till Maine och Orléanais,
i n. ö. till Orléanais, i ö. till Berry, i s. till
Berry och Poitou samt i v. till Anjou. Areal
omkr. 6,940 kvkm. Större delen af detsamma lades till
dep. Indre-et-Loire, mindre delar till dep. Vienne och
Loir-et-Cher. Af Loire delades det i två delar: Haute
T. n. och Basse T. s. om floden. För sin bördighet
kallades det "Frankrikes trädgård". Hufvudstad var
Tours. – Under merovingerna och karolingerna
bildade det ett grefskap, som 1004–45 var förenadt
med Champagne och efter 1045 med Anjou. På samma gång
som Maine och Anjou blef det 1154 engelsk besittning,
men indrogs efter 1203 af franske konungen Filip II
August som förverkadt län till franska kronan. 1360
upphöjdes det af konung Johan till hertigdöme och
förlänades åt hans son Filip, sedermera hertig af
Burgund, samt var därefter flera gånger apanage,
tills det efter Henrik III:s broder hertig Frans’ af
Alençon död (1584) definitivt förenades med franska
kronan. Sedan 1545 hade det varit ett guvernement.
(H. W-k.)
Tour à mâchicoulis [tor a maʃikolī], befästningsk. Se
Mâchicoulis.
Tour-bastion, befästningsk., tornbefästning i sluten
bastionsform, sålunda 5-hörnig. Jfr Kungshall,
sp. 262, och Kungsholmen 3, sp. 265.
Tourbillon [torbijå’], fr., en roterande inrättning
i precisionsfickur, hvilken uppbär gångens delar,
hvarigenom dessa ständigt komma i nya lägen. Härigenom
upphäfves den skiljaktighet i gången, som annars
gör sig märkbar, då uret vändes olika. Jfr Ur.
Fmn.
Tourcoing [torkωä’] l. Turcoing, fabriksstad i
franska dep. Nord, 13 km. n. n. ö. om Lille och 1
km. n. om Roubaix, med hvilket T. är förbundet medelst
spårväg, vid flera linjer af franska nordbanan, nära
belgiska gränsen. 82,644 inv. (1911). Staden hade före
Världskriget 2 moderna kyrkor, vackert rådhus, byggdt
1880, ull-, bomulls-, lin- och silkesspinnerier,
med 462,000 spindlar, ullkamningsanstalter samt ett
stort antal ylle- och bomullsväfverier, mattfabriker
jämte färgerier och andra till textilindustrien
hörande fabriker, socker- och saltraffinaderier samt
maskinverkstäder. Handelskammare, handelsdomstol,
fabriksdomstol, ullkonditioneringsbyrå, lyceum,
läroanstalter för teckning, målning, musik och
byggnadskonst m. m. – Ryktbar sedan 1300-talet
för sina yllemanufakturer, befästes staden af
flamländarna, när Ludvig XI tvistade med Maria af
Burgund om arfvet efter Karl den djärfve. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
