Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe / 457-458 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsk - Torske - Torsken - Torsken - Torskfiskar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Torsk 1. Tröske (antagligen att samställa med
motsv. eng. thrush), Stomatomycosis oidica, med., en
vanligast hos barn under de första lefnadsveckor-na
uppträdande munsjukdom, hvars orsak är en med
jästsvampen antagligen nära besläktad parasitsvamp,
torsksvampen, Oospora albicans (Saccharomyces
albicans, Oidium albicans), först upptäckt af
Fr. T. Berg (1840). Denna svamp består af långa,
oregelbundet förgrenade samt med tvära skiljeväggar
försedda trådar samt sporer. Svampen lefver i
de ytligaste lagren af munslemhinnans epitel och
bildar jämte en del afstötta epitelceller sjukdomens
viktigaste och mest i ögonen fallande kännetecken:
den gråhvita beläggningen. Denna börjar som talrika,
gråhvita, något upphöjda punkter (ej att förväxla med
s. k. aphthæ; se Munsjukdomar), hvilka småningom
utväxa och sammanflyta, så att i försummade fall hela
munhålan till sist kan vara beklädd af en gråhvit,
något kornig och ganska tjock membran. Denna kan
lätt lossas; men vidtagas inga särskilda åtgärder,
uppstår hastigt en ny. Svampvegetationen kan äfven
öfvergå på- svalget och matstrupen, nästan aldrig
däremot på näsan och struphufvudet. Sjukdomen
uppträder vanligast hos försummade och svaga barn,
men kan angripa äfven kraftiga och väl uppfödda,
hvilka då ofta visa tecken till oro och aftagande
nutrition. Behandlingen är ytterst enkel: endast
en sorgfällig rengöring af ammans bröstvårtor,
diflaskan och barnets mun med lika delar vatten
och aseptin flera gånger dagligen är nog för att på
kort tid bringa sjukdomen att försvinna. Ett förr
användt folkmedel var saften ur den färska barken af
"brakveden" (se Rhamnus). J. E. J-n.*

Torske, bot. Se Rhamnus.

Torsken, Gadus callarias, zool., utgör typen för
släktet Gadus af fam. Gadidæ. och de mjukfeniga
fiskarnas ordning. Fiskarna ha olika benämningar
på torsken, utmärkande dess olika åldersstadier,
förekomstsätt m. m. Här må anföras stortorsk eller
kabeljo (se d. o.), motsv. norrmännens skrei och
havtorsk, samt småtorsk, som, då den träffas på
s. k. gräsbotten, kallas grästorsk (vanligen af
grönaktig färg), motsv. norrmännens taretorsk (af
tare, tång), vidare bergtorsk, som uppehåller sig på
bergbotten och ofta har rödaktig färg. - Torskens
öfverkäk skjuter framom underkäken, som undertill
har en skäggtöm. Stjärtfenan är tvär,


Bergtorsk.

sidolinjen hvitaktig och böjd. Färgen är växlande, mön
alltid finnes en mängd fläckar på ryggsidan. Torsken
når tämligen betydlig storlek, ända till 1,5 m. i
längd, och en vikt af omkr. 20 kg. Vid bankarna
utanför Newfoundland fångas än större torsk;
enl. uppgift skall en och annan på inemot 70 kg. och
därutöfver ha där erhållits. I Östersjön är
största delen af den fiskade torsken mindre,
vanligen ej öfver 1/2 m. Torsken tillhör norra
halfklotet, är cirkumpolär och har sitt egentliga
utbredningsområde mellan 50° och 70° n. br. samt
går sydligast till 40° n. om ekvatorn. I Europa är
sydgränsen ungefär i höjd med Bordeaux och i Amerika
vid Kap Hatteras. I Skandinavien förekommer den kusten
rundt om upp till norra delen af Kvarken. För leken
uppsöker torsken vissa bankar och ger då anledning
till de bekanta stora fiskena. Rundt Storbritannien
och i Nordsjön leker den på 20 till 80 m. djup. De
största lekplatserna vid Europa ligga längs hela
norska västkusten, där leken förrättas på omkr. 40-80
m. djup. Leken inträffar under förra hälften af året,
vid norska kusten vanligen från slutet af febr. till
slutet af april, men växlar ej obetydligt under
olika år. I södra Östersjön har man funnit torsk
med mogen rom från jan. till slutet af mars; i norra
Östersjön torde lektiden vara beroende af islossningen
och inträffa senare på våren. Märkvärdigt nog var
det först i början på 1860-talet, som man genom
G. 0. Sars’ undersökningar fick närmare kännedom
om torskens lek vid Lofoten, trots att fisket där
pågått i århundraden. Genom Sars’ undersökningar blef
det utredt, att torskrommen gjutes och befruktas
ute i fjordarna samt under sin utveckling flyter i
vattnet. Torskens romsäckar äro stora och innehålla
ett oerhördt stort antal romkorn (man har beräknat
9-15 mill. hos en större torskhona). De små ungarna
söka ofta skydd under maneter.

Genom undersökningar af torskens ben eller fjäll kan
man bestämma dess ålder och tillväxt. Denna senare är
något snabbare i Nordsjön än vid nordliga Norge. För
den vid Lofoten lekande torsken, skreien, som i regel
är öfver 60 cm. lång, är längden för 7, 8, 9, 10 och
11 år gamla torskar i genomsnitt resp. 63,9, 67,1,
73,6, 80,6 och 84,5 cm. I det första lefnadsåret blir
torsken i Nordsjön omkr. 14 cm., i det andra 27 och
i det tredje 36 cm. lång. I Nordsjöområdet lefver
torsken i sina första lefnadsår på grundt vatten,
men utanför det nordliga Norge påträffar man torsk
om 10-30 cm. längd på 180-360 m. djup. Som utvuxen
företar torsken ofta långa vandringar till och
från lekplatserna. Genom märkningsförsök har man
i Norge påvisat, att torsk kan vandra 900 å 1,000
km. från Lofoten till Finmarkens östra del på 5 à 6
veckor. Liksom hos sillen har man kunnat påvisa rika
och fattiga årsklasser i torskbeståndet, beroende
på, att det finns goda och dåliga år för torskens
fortplantning. Liksom hos sillen har den under 1904
födda årsklassen visat sig mycket riklig. Denna goda
årsklass visade sig ock sedan ha stort inflytande på
fisket, i det att den alldeles öfvervägande delen af
den torsk, som fångades vid det stora norska fisket
1909-13, tillhörde denna årsklass.

Torsken är en bland de glupskaste af alla
benfiskar. Den lefver hufvudsakligen af fisk, men
den förtär gärna äfven andra smärre hafsdjur. -
Om torskens ekonomiska betydelse se Torskfiske.
K. A. A-n.

Torsken, härad och socken i sydvästra delen af Sen
jen, Berg pastorat, Tronas fylke, Norge. 368,69
kvkm. 1,597 inv. (1910).

Torskfiskar, Gadidæ, zool., en familj af de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>