Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tories - Torilis anthriscus - Torino - Torit - Torium - Toriumnitrat - Toriumoxid - Torium-serien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Churchill (se Churchill 6 och Fjärde partiet) med
partichefen Salisburys medgifvande under 1880-talet
inom partiet undanträngde den gamla toryriktningens
epigoner. Numera används beteckningen tory mest af
motståndarna och betecknar dels i partipolemiskt syfte
hela partiet, dels och förnämligast dess högra flygel
och särskildt dennas högadliga ytterlighetsmän. Jfr
H. Jephson, "The platform, its rise and progress"
(2 bd, 1892), och M. Ostrogorski, "La démocratie
et l’organisation des partis politiques", I
(1903).
V. S-g.
ToYilis anthriscus, bot. Se K ö d f lo k a.
Torino [tårlnå], stad. Se Turin.
Torit, miner., ett af torjord (se T o r i u m) och
kiselsyra bestående mineral, som kristalliserar
i tetragonala systemet och hvars sammansättning
mer eller mindre närmar sig ThSi04, motsvarande
SI,5 proc. Th 02 och 18,5 Si02; en närvarande
vattenhalt, som kan uppgå ända till 10 proc., anger en
sönderdelning. Man skiljer på den egentliga tori-ten,
som omfattar de mörkbruna eller svarta, ogenomskinliga
och glasglänsande varieteterna med eg. v. 4,4-4,8, och
orangit, som omfattar de orangefärgade, genomskinliga
till genomlysande, vaxglänsande arterna, med en
högre eg. v. 5,2-5,4 och lägre vattenhalt. Sannolikt
representerar oran-giten ett friskare, mindre
omvandladt stadium. Toriten, hvari Berzelius 1828
upptäckte torjorden, utgör det viktigaste råmaterialet
för torium och tor jordspreparat, hvilka erhållit
teknisk användning bl. a. för auerljuset. Toriten är
liksom torium-föreningar radioaktiv. Mineralet har
en mycket begränsad utbredning, hufvudsakligast
i pegmatitgån-gar vid Langesundsf jorden
och i trakten af Arendal i södra Norge.
Ant. Sj. (Hj. Sj.)
Törium, kem., metalliskt grundämne, upptäckt 1828
af Berzelius och uppkalladt efter guden Tor. Torium
förekommer i naturen sällsynt, alltid i förening
med syre. Mineralet torit (se d. o.) utgöres af
toriumsilikat, ThSi04*, torianit (se d. o.) är (Th,
U) 02. Små mängder torium förekomma i äschynit,
ortit, gadolinit, monazit m. fl. mineral innehållande
sällsynta jordarter. Metallen torium är mycket svår
att framställa i rent, oxid-fritt tillstånd. Detta
lyckades först 1914 för de holländske kemisterna Lely
och Hamburger genom reduktion af toriumklorid med
metalliskt natrium i en evakuerad stålbomb. Metallen
är smidig och metallglänsande, har eg. v. 11,2, är
mycket svårsmält och visar stor beständighet mot luft
och vatten. Dess atomvikt, som tecknas Th, är 232,4,
den högsta af alla atomvikter, näst urans. Oxiden,
Th02, kallad torjord, är svagt basisk, har den höga
eg. v. 12,2 och bildar ett hvitt, i utspädda syror
nästan olösligt pulver. Toriumsalterna äro färglösa
eller hvita och utmärkas af kärf smak. Det viktigaste
är nitratet, Th (N03)4 + 12 H2 O, som har mycket stor
användning vid tillverkning af glödstrumpor för Auers
gasglödljus (se Glödljus). Saltet tillverkas numera
fabriksmässigt ur monazit (se d. o.), hvarigenom dess
pris på få år gått ned från 1,000 till 60 och sedan
1906 ända ned till 20 tyska mark pr kg. Saltet pöser
starkt vid glödgning och öfvergår i en voluminös,
osmältbar massa af toriumoxid, som just utgör
huvudbeståndsdelen i glödstrumporna. - Torium hör
till samma grupp
af grundämnen som zirkon och titan. - Om toriums
radioaktivitet samt om radiator se Torium-serien.
K. A. V-g.
Toriumniträt, kem. Se Torium.
Toriumoxid, kem. Se Torium.
Torium-serien, kem. Torium (se d. o.) hör liksom uran
till de radioaktiva ämnena (se K a d i o-aktiva
grundämnen, sp. 855-857). Dess radioaktivitet
påvisades 1898 af m:me Curie och samtidigt, men
oberoende af henne, af Schmidt. Den kan påvisas
t. ex. därigenom, att strumpan till en auerlampa
(hvilken till 99 proc. består af toriumoxid) utbredes
på en i svart papper inlagd fotografisk plåt och
lämnas att inverka på denna omkr. en vecka. När plåten
sedan framkallas,
Fotografi af en auerlampas strumpa, tagen med strumpan
som strålningskälla.
visar den, såsom synes af fig., att en fotografi
af strumpan uppstått genom strålningen från
torium-oxiden. Toriumstrålningen är af ungefär samma
storhetsordning som urans. Det var på strålningen från
toriumpreparat, som Eutherford (se d. o.) och Soddy
först kunde kvantitativt studera radioaktivitetens
af- och tilltagande. Om en lösning af toriumnitrat f
allés med ammoniak, är det utfällda toriumhydratet
betydligt mindre radioaktivt än det ursprungliga
toriumsaltet, men om filtratet från fällningen
indunstas och glödgas, fås en ovägbar återstod,
torium X, af mycket stark radioaktivitet, hvilken
dock efter några få dagar åter försvinner, medan
samtidigt det utfällda toriumhydratet återfår sin
strålningsförmåga. Senare undersökningar, särskildt
af tysken Hahn, ha visat, att det mellan torium och
torium X finnes 3 andra radioaktiva grundämnen, som
successivt uppstå ur torium, nämligen mesotorium l,
mesotorium 2 och radiotor. Torium själft sönderfaller
mycket långsamt (jfr E a di o a k t i v i t et,
sp. 872), med en halfve-ringstid af 1,5 . 1010 år,
under utsändande af a-strålar med liten räckvidd. Hos
den första omvandlingsprodukten, mesotorium l, som
har en halfve-ringstid af 5,s år, har man ej kunnat
påvisa några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
