Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstemedel - Tjänsteplikt - Tjänsteprestationer - Tjänsterang - Tjänsteräkning - Tjänsteställning - Tjänstetelegram - Tjänsteålder - Tjänsteår - Tjänstgöringsbetyg - Tjänstgöringspenningar - Tjänstgöringsreglemente - Tjänstledighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
223
Tjänsteplikt-Tjänstledighet
,224
ämbets- eller tjänsteman å tjänstens
vägnar mottager och redovisar.
(Rid.)
Tjänsteplikt, Allmän. Med anledning af den
svårighet, som Världskriget vållade att för vissa
nödvändiga yrken och sysselsättningar få tillräcklig
arbetskraft, införde man efter tyskt föredöme i
de krigförande länderna s. k. "civil värnplikt",
d. v. s. skyldighet för ett lands alla invånare
(med vissa undantag) mellan 15 och 60 år att utföra
vissa af myndigheterna bestämda arbeten i det
allmännas tjänst. Äfven i Sverige gjordes försök att
införa en dylik skyldighet. I fyra propositioner,
som af Hammarskjöldska ministären aflätos till
1917 års riksdag, föreslogs sålunda "Allmän
tjänsteplikt". Närmaste anledningen till förslagen
var behofvet af betydligt ökad bränsleproduktion,
men förslagen afsågo äfven jordbruksnäringens
eventuella behof och affattades därför så, att de
gåfvo allmänna tjänsteplikten räckvidd öfver hela
näringslifvet. Undantagna voro statens, landstingens
och kommunernas ämbets- och tjänstemän, krigsmän
och likställda. I Andra kammaren rönte förslaget
ett föga gynnsamt mottagande både af socialister
och landtmän. Lagutskottet kunde ej tillstyrka
tjänsteplikten annat än för bränsleproduktionen. Båda
kamrarna afslogo emellertid utskottsbetänkandet
och antogo reservationer. Sammanjämkning försöktes,
men afslogs. Frågan hade sålunda förfallit. J. C.
Tjänsteprestationer, jur., den verksamhet, som ena
parten i ett arbets- eller tjänsteaftal (arbetaren,
tjänaren) åtagit sig att utföra, likaså en sysslomans
utförande af sitt uppdrag eller annan därmed jämförlig
verksamhet, hvartill en person förpliktat sig till
förmån för en annan. Om de tjänsteprestationer,
som åligga ett legohjon (tjänstehjon), se Legohjon,
sp. 55, 56. C. G. Bj.
Tjänsterang 1. Tjänsteställning, krigsv., kallas inom
svenska krigsmakten den ordning, inom hvilken dess
medlemmar ansas vara placerade och sålunda ha rätt att
taga befäl. Tjänsterangen bestämmes mellan officerare
och underbefäl af tjänstegraden, af civilmilitära
tjänstemän af tjänsteklassen och inom samma grad eller
klass af den längre tjänsteåldern, beräknad efter
senaste fullmakts datum, för kaptener och löjtnanter,
dock numera efter datum för utnämning till officer.
C. O. N.
Tjänsteräkning kallas det bankkonto, som å tjänstens
vägnar i vissa fall kan af ämbets- eller tjänsteman
öppnas och hvarå tjänstemedel insättas. Sådana medel
få ej innestå å vederbörandes eget namn, hvaremot
ränta å tjänsteräkning icke behöfver redovisas.
(Rid.)
Tjänsteställning, krigsv. Se Tjänsterang.
Tjänstetelegram. Se Telegram, sp. 766.
Tjänsteålder, den tid, hvarunder ämbetsman haft
anställning, äfven kallad anciennitet (se d. o.). Se
Tjänsteår.
Tjänsteår, jur., de år, under hvilka en person varit
anställd i statens tjänst eller i en viss gren af
statstjänst eller därmed likställd tjänst och hvilka,
såsom betecknande personens tjänsteålder, kunna och
böra tagas i betraktande dels vid bestämmandet af
pension vid afskedstagande, dels vid uppskattandet af
hans förtjänst och skicklighet med afseende å ämbete
eller tjänst, som skall tillsättas eller hvartill
förslag skall upprättas. Tjänsteåldern,
åt hvilken genom 1756 års s. k. tjänstebetänkande
(se d. o.) för en kort tid tillades afgörande
vikt för befordringar, har äfven efter
dettas upphäfvande i många afseenden varit af
betydelse, om denna också efter hand väsentligt
minskats. Vid i öfrigt lika meriter hos två
eller flera sökande till viss befattning blir
vanligen tjänsteåldern utslagsgifvande. I äldre
tid räknades för vissa befattningar tjänsteåren
dubbelt, till underlättande af dessa befattningars
förseende med särskildt utbildade innehafvare,
men denna dubbla tjänsteårsberäkning är numera
väsentligen afskaffad. Särskild betydelse
har tjänsteårsberäkningen med afseende å
militära och prästerliga befattningar samt
å lakar- och folkskol-lärarbeställningar.
K. H. B. (Rid.)
Tjänstgöringsbetyg. Se Betyg, sp. 178.
Tjänstgöringspenningar, jur., namn på en
del af aflöningen till vissa ämbets- och
tjänstemän. Aflöningen är nämligen numera
för de fleste ämbets- och tjänstemän, om man
frånser boställen, sportler o. d., fördelad i
fast lön och tjänstgöringspenningar. De senare,
som utgöra ersättning för den så att säga löpande
dagliga tjänsten, skola af ämbetets eller tjänstens
innehafvare afstås till vikariens aflönande, såvida
icke på grund af särskilda stadganden medgetts,
att han under bestämda förhållanden, såsom semester
m. m., må bibehålla jämväl tjänstgöringspenningarna,
ehuru han är ledig från befattningens skötande. Under
vissa förhållanden kan det också vara tillåtet för
befattningens ord. innehafvare att åtnjuta en del af
tjänstgöringspenningarna jämväl under tjänstledighet,
under det att vikarien erhåller endast den återstående
delen. K. H. B. (Rid.)
Tjänstgöringsreglemente för armén kallas den samling
af bestämmelser för tjänstgöringen, som är officiellt
utgifven och ai generalorders natur. De äldre
exercisreglementena innehöllo jämväl bestämmelser
för tjänstgöringen, hufvudsakligen i fält. Det
första särskilda tjänstgöringsreglementet utkom
1819 och förnyades 1858 och 1889, äfven innehållande
administrativa bestämmelser. Af det senare ha flera
nya upplagor utkommit, den senaste af 1917. Denna
och den föregående (af 1911) behandla uteslutande
tjänstgöringsförhållanden i fred; dock är allt,
som rör skriftväxling, hän-visadt till en särskild
instruktion för expeditionstjänsten, hvarjämte
reglementet åtföljes af ett författningsregister,
kalladt "Handbok till tjänstgöringsreglementet".
C. O. N.
Tjänstledighet, jur. Ämbets- eller tjänstemannen
är skyldig att i enlighet med gifna och gällande
instruktioner oaf brutet utöfva sin befattning,
så vida han icke erhållit vederbörligt tillstånd
att därifrån afhålla sig. I vissa fall och i viss
omfattning kan en ämbets- eller tjänsteman vara
berättigad att åtnjuta viss årlig frihet från
tjänste-utöfningen, semester (se d. o.), önskar
eller behöfver en ämbets- eller tjänsteman f. ö. för
kortare eller längre tid åtnjuta ledighet, måste han
i regel ansöka om tjänstledighet (permission) med
anförande af skäl. Sådana ansökningar pröfvas i regel
af vederbörande myndigheter (centrala ämbetsverk,
universitetskansleren, K. M:ts befallningshafvande,
domkapitel, regementschefer m. fl.) med afseende på
tjänstebefattningar, som af dem tillsatts, samt med
hänsyn till ämbeten, då tjänstledigheten afser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
