Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjerkesserna - Tjerkessien (Cirkassien) - Tjerkessiska - Tjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blodsläktskapen bestämmer tillhörigheten. De äro
samfälldt ansvariga för sina medlemmar i fråga om
böter, blodshämnd o. d. Stridigheter inom släkten
afgöras af de äldste (thamata), och offentliga
angelägenheter afhandlas på de under bar himmel
hållna folkförsamlingarna (medschlis). Familjen är
strängt patriarkalisk, husfadern är oinskränkt herre
och förfogar fritt öfver barnen. Äldste sonen är
ende arfvinge. Hustrun förvärfvas genom köp för
ett bestämdt pris (kalim) och har att svara för
det tyngre arbetet. Afspärrningen könen emellan
är dock ej så stark som annars i Orienten, och unga
obeslöjade flickor deltaga i alla festligheter, från
hvilka endast de gifta kvinnorna äro uteslutna. Vid
festerna är stridsleken dshiggit det förnämsta
nöjet, hvarefter firade sångare (kikoakoa) – i
synnerhet förr – pläga besjunga nationalhjältarnas
(Guz-Begs, Schamyls o. s. v.) bragder. Sederna äro
i allmänhet enkla och rena. Men säljandet af egna
döttrar förekommer ännu ofta nog. Tjerkessernas bästa
egenskaper äro familjekärlek, vördnad för ålderdomen,
gästfrihet, stolt värdighet samt tapperhet.
Afvigsidan: ytterlig trolöshet mot främlingar –
d. v. s. sådana, som icke stå i förbindelse med någon
gästvän –, grymhet mot fiender, lättsinne, råhet,
vinningslystnad, tjufveri, lögnaktighet. Stöld från
främmande släkter anses icke som ett brott, utan
som en ädel, berömvärd sport. Blodshämnden fordrar
årligen många offer. Förr voro tjerkesserna kristna,
armeniska eller grekisk-katolska. Nu äro de allmänt
muhammedaner; men islams bud betyda långt mindre än
traditionell sed och rätt (adāt). Särskildt de lägre
klasserna ha bevarat många kristna och i synnerhet
många ursprungliga hedniska föreställningar; den
gamla naturreligionen med sina fester i lundar för
de forne gudarna Schible, Tieps och Seosseros är hos
dem ännu vid makt. – Namnet tjerkesser härstammar
sannolikt från det hos forngrekiska skriftställare
förekommande namnet kerke’tai o. s. v., som jämte
några andra i sammanhang med dem nämnda folk synas
vara att förlägga till tjerkessernas nuvarande
områden. Själfva kalla de sig som nämndt adighé
(adyge). Genom former som atiche, antiche återföres
man till de af Ptolemaios nämnde antikai,
som bodde på båda sidor om Kuban. Redan hos Strabon
förekommer som namn på den del af Kuban, som faller
ut i Azovska sjön, antikitis. Tjerkesserna ha alltså
nått fram till Azovska sjön, och ännu 1502 omtalar
italienaren Imerani tjerkesserna som boende längs
denna sjös östra kust. I sina gamla hjältesånger kalla
sig tjerkesserna anter, och enligt greken Prokopios
(omkr. 550 e. Kr.) skola "antai" ha bott ö. om Dons
mynning. Alltså ha tjerkesserna i gammal tid sträckt
sig långt nordligare och västligare än nu. Detta
bestyrkes äfven af uppgiften hos Jordanes, enligt
hvilken östgoterna strax efter Ermanariks död (då de
bildade ett stort rike i sydöstra Ryssland) kommo i
krigisk beröring med samma "antai". Sedan dyka de upp
i historien först på 1200-talet, då de underkufvades
af de georgiske konungarna och kristnades. Men
då voro de hänvisade till bergstrakterna. Därifrån
spriddes de senare till norra slättlandet i början af
1400-talet. För att erhålla hjälp mot Krim-tatarernas
kaner underkastade de sig 1555 ryske tsaren Ivan IV
(den förskräcklige). Men 1570 drefvos de af
tatarerna öfver till södra sidan af Kuban och
muhammedaniserades. Efter ett inbördes krig,
hvarvid kabardinerna sägas ha uppdelat sig i Stora
och Lilla Kabarda, blefvo dessa 1774 underkufvade
af ryssarna. Vid ryssarnas fortsatta försök att
underlägga sig Kaukasus ha tjerkesserna varit dem
sega motståndare – särskildt anmärkningsvärda äro
upprorsrörelserna tillsammans med tjetjentserna och
andra stammar under Schamyl 1843–59 – ända till slutet
af 1850-talet, då de måste fullständigt underkasta
sig. F. ö. ha utvandring i stor utsträckning och
äfven i öfrigt stark minskning af folkstocken
skett. – Tjerkessernas historia afspeglas på ett
verkningsfullt sätt i den traditionssamling, som
gjorts af en inhemsk man vid namn Shora Bekmursin
(1801–44) från byn Nogmov i Kabarda, hvars bok
(skrifven 1835–44 och öfv. till ty. 1866 af Bergé,
"Sagen und lieder des tscherkessenvolks") i själfva
verket är en tjerkessernas historia och på samma gång
är det enda litterära minnesmärket från tjerkessiskt
håll.
Det tjerkessiska språket, som hör till de
nordkaukasiska språkens västra afdelning,
är i alla händelser särdeles fristående utan
klar släktskap med andra kaukasiska språk
(se d. o. med där anförd litt.). Af dess två
dialekter, tjerkessiska och abchasiska, anses
den senare som mest representativ. Vokalismen
omfattar 5 ljud a, e, i, o, u, konsonantismen ej
mindre än 50 med egendomliga strupljud och labialt
färgade ljud ("allabiater"). Genus finnes blott
vid pron. pers. i sing.; däremot både bestämd och
obestämd artikel. Plur. bildas med särskildt suffix;
kasus nom., dat., ack. åtskiljas genom satsordningen:
subj., dat., ack., verb; genitiv uttryckes medelst
possessiv-prefix för 3 pers., öfriga (8–12) kasus
medelst postpositioner. Pron. poss. uttryckes
med prefix: s-ab, min far, u-ab, din f., j-ab,
hans f., h-ab, vår f.; med samma prefix framför en
nominalstam bildas pron. pers.: s-ara, jag, u-ara,
du, j-ara, han, h-ara, vi, o. s. v. Verbet, som
uttrycker personer med samma prefix, eger 6 modi,
9 enkla med suffix bildade tempora, 9 mot dessa
tempora svarande particip, 4 gerundier o. s. v. –
Språkprof och kort beskrifning hos F. Müller,
"Grundriss der sprachwissenschaft" III, 2 (1887),
R. v. Erckert, "Die sprachen des kaukasischen stammes"
(1895). Se f. ö. L’Huilier, "Russisch-tscherkessisches
wörterbuch und grammatik" (1846), Löwe, "Circassian
dictionary" (1854), Bodenstedt, "Die völker des
Kaukasus und ihre freiheitskämpfe gegen die russen"
(1855), R. v. Erckert, "Der Kaukasus und seine
völker" (1887), och A. Olrik, "Goter og tjerkesser
i 4:e årh. e. Kr." (i "Danske studier" 1914).
K. F. J.
Tjerkessien (Cirkassien), tjerkessernas
land i nordvästra delen af Kaukasus, i vinkeln
mellan Svarta hafvet och nedre Kuban samt vid Kuban
och omkring öfre Terek (se Tjerkesserna).
Tjerkessiska. Se Tjerkesserna, sp. 192.
Tjerna (ty. Črna, Zrna, eng. Tcherna, fr. Tzerna),
serbisk biflod till Vardar, upprinner n. v. om
Monastir och flyter först i hufvudsakligen sydlig
riktning, men gör s. ö. om nämnda stad en skarp krök
strax n. om Nidsjeberget och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
