Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjechonte - Tjecho-slovakiska republiken - Tjecho-slovakiska språket - Tjechov, Anton Pavlovitj - Tjeder, Magnus - Tjeggelikuj - Tjeidze (Tscheidze), Nikolaj - Tjeksna - Tjeldsund - Tjelebi - Tjeleken (Tjelken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
185 Tjechonte–Tjeleken 186
Tjechonte, pseudonym. Se Tjechov.
Tjecho-slovakiska republiken. Se Tjecher, sp. 176.
Tjecho-slovakiska språket. Se Tjechiska språket.
Tjechov [-kåff], Anton Pavlovitj, rysk
författare, f. 1860 i Taganrog, d. 1904, son af en
lifegen bonde, som efter bondeemancipationen
idkade affärsrörelse, blef 1884 i Moskva promoverad till med.
doktor, men utöfvade aldrig praktik. Han debuterade redan 1879
som humoristisk författare under märket Tjechonte. Hans första
samling berättelser (1886) och samlingen V sumerkach (I skymningen;
1887) vittnade om ovanlig konstnärstalang. Hans följande arbeten, som
först publicerades i tidskrifter,
utgingo snart i flera upplagor, och 1901–02 utkom
en samlad upplaga i 10 dlr. En 1890 företagen
studieresa till östra Asien lämnade stoffet till
de dystra skildringarna i Ön Sachalin (1895). På
grund af bröstlidande vistades han jämte Gorkij en
längre tid på Capri. Han valdes 1900 till hedersled,
af kejs. vet. akad:s litterära klass. Hans hustru,
f. Knipper, var framstående skådespelerska vid
Stanislavskijs utmärkta teater i Moskva. T:s
utveckling visar stark fördjupning af hans fina
iakttagelseförmåga och konstnärliga framställningar
från en mer ytlig, komiskt skrattretande satir
till skarp själsanalys och bittert förstående af
det ryska själs- och samhällslifvets tröstlösa
elände. Småstads- och familjelifvets hvardagliga
skuggsidor tecknas med en stundom skonslös satir,
bakom hvilken läsaren alltid känner författarens
varma medkänsla för samhällets olycksbarn och sedliga
förtrytelse. Med förkärlek dröjer T. vid bilder ur
barna- och djurvärlden. Under trycket af de yttre
förhållandena blef hans författarskap alltmer tungsint
och allvarligt, ehuru hoppet om en bättre framtid för
Ryssland aldrig svek honom. I likhet med det stora
flertalet ryska författare har T. sin konstnärliga
styrka i miniatyrbilden, skissen, men inom denna
trånga ram har han skapat mästerliga bilder. Strängt
realistisk i sin åskådning, förstod han med några
penndrag antyda en karaktär eller situation,
men utan att trötta med detaljer. Han framställer
nästan aldrig en hel lefnadshistoria, utan stannar
vid ett viktigt moment, som klargör ”hjältens”
karaktär i väsentliga drag. Samma melankoliska
pessimism präglar hans skådespel, Måsen, Onkel
Vanja, Tre systrar och Körsbärsträdgården, hvilka
visserligen lida af brist på dramatisk handling,
men ha förträfflig karaktärsteckning, som tryggat
deras sceniska framgång. Af T:s bref utkom 1912 ett
bd (1876–87). – På svenska finnas novellsamlingarna
”Mitt lif”, ”Muschikerna”, ”Sjuksalen n:r 6” i öfv. af
Valborg Hedberg, ”På steppen”, ”Svarta brodern”
m. fl. af E(lin) S(chosty) i Helsingfors, ”Ryska
silhuetter” af Ellen Rydelius samt smärre skisser
af A. von Willebrand (i ”Ny ill. tidn.”, 1900).
A-d J.
Tjeder, Magnus. Se Stålsvärd.
Tjeggelikuj. Se T j er t j en.
Tjeidze (Tscheidze), Nikolaj S., rysk
revolutionär af georgisk börd, var vid utbrottet
af 1917 års ryska revolution riksdumamedlem och
tillhörde det socialdemokratiska partiets moderata
(mensjevikiska) flygel. Han blef den förste ordf. i
Petersburgs soldat- och arbetarråd (sovjet) och var
som sådan en af revolutionens förgrundsgestalter
under de närmast följande månaderna. Under hans
ledning utöfvade Petersburgs sovjet öfver den
nya provisoriska regeringen från första stund en
kontrollerande verksamhet, som ofta öfvergick till
själfständig styrelseaktion vid sidan af och stundom
i öppen motsats mot provisoriska regeringen. T. blef,
när sovjetsystemet organiserades för hela Ryssland,
jämväl ordf. i de allryska soldat- och arbetarrådens
verkställande centralkommitté. Inom båda dessa
organisationer hade han och hans meningsfränder
att bekämpa en växande radikal, "bolsjevikisk"
opposition, och dennas seger inom Petersburgs
sovjet genom antagande i dess plenarsammanträde 18
sept. af en programresolution föranledde T. jämte
Zeretelli och socialrevolutionären Tjernov att af
gå. Tills vidare bibehöll T. dock sin ledarställning
inom den allryska sovjetsammanslutningen, och
han presiderade (okt.) i det af provisoriska
regeringen sammankallade "förparlament", som
skulle öfvertaga kontrollen öfver regeringen,
tills en konstituerande nationalförsamling hann
inkallas. Bolsjevikrevolutionen (nov. s. å.) gjorde
slut på T:s inflytande i Petersburg; han hade kort
förut rest till sitt hemland Georgien, där han sedan
dess jämte Zeretelli innehaft en politiskt ledande
ställning. Bägge anlände mars 1919 till Paris med
uppdrag att vid fredskonferensen bevaka Georgiens
intressen.
V. S-g.
Tjeksna, mindre god form för Sjeksna (se
d. o.).
Tjeldsund, härad och socken i Nordland fylke, Norge,
omfattar östliga delen af Tjeldön och fastlandet
ö. om Ramsundet och n. om Tjeldsundet, det
långsträckta, på sin mellersta del ganska smala sund,
som skiljer Hinnön från Tjeldön och fastlandet i
s. T. utgör 223,61 kvkm. med 1,404 inv (1917).
Tjelebi, turk., herre; ståndsperson. Ordet används
blott om västerlänningar och syriska kristna;
om turkarna själfva säges efendi (se d. o.).
K. V. Z.
Tjeleken (Tjelken), ö vid östra kusten af
Kaspiska hafvet utanför Uzun-Adaviken och s. om
Balchanviken. Ön, 700 kvkm. stor, tillhör förra
transkaspiska provinsen af ryska Turkestan. T. har
ingen odlingsbar jord och intet sött vatten, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
